Märkt: sommar
Rundan
Kommer ni med på en kvällsrunda i en del av trädgården? I kväll går vi till Rundellska gården.
På översta bilden skymtar fingerborgsblomma till höger. I mitten vänderot som blommar första gången i år, är hög om maffig och doftar en blandning av sötma och någon skum asiatisk krydda. Längst ner dammen med bland annat bistorta och vallmofrökaplsar.
På nästa bild syns den lilla sittplatsen under blågranen. Grekvädden har självsått sig enormt och någon självsådd gråmalva har också hittat in under granen. Jag gillar det. På sista bilden en stjärnflocka.
Efter regnet
Trädgårdsnytt
Här kommer några blandade trädgårdsbilder från de senaste veckorna.
Pionrabatten med ‘Sarah Bernhard’, nävor och alunrot:
Version med stämningsfullt kvällsljus. I förgrunden lammöron, längre bak bl.a. vitpytta och alunrot:
Daggkåpa, fingerborgsblomma och rosen ‘Rosa Mundi’:
Försommarträdgård
Det har verkligen vuxit så det knakat i trädgården de senaste veckorna. Rabatterna har aldrig varit så frodiga som i år. Här är ett särdeles blå-vitt hörn:
Jag håller rabatter och grönsaksland i minutiöst, ogräsfritt… ähum, nej det är ganska långt från sanningen. Våtarven har vuxit nästan ännu mer än perenner och grönsaker just under de här veckorna då det varit bråttom på båda arbetena. På kvällarna har vi haft ovanligt mycket program, och då vi inte haft annat program har vi röjt och arbetat på tomten eller också har jag fått ägna kvällen åt att rita upp nya hus-skisser för alla ändringar jag skrev om i förra inlägget. Så trädgården, eller snarast ogräset, höll på att bli ännu en stressfaktor bland alla andra.
Men så kom några lediga kvällar på rad och jag tog mig an grönsakslandet och det kändes förvånande roligt och meditativt och inte alls betungande då jag väl kom igång.
Nu ska allt det nyrensade snart täckas med gräsklipp innan nya ogräsfrön hinner gro.
Jag vill inte att ni ska leva i någon illusion om ogräsfri perfektion i denna trädgård, så därför vill jag också visa en bild på hur det såg ut före. Och delvis fortfarande, för jag är inte riktigt färdig ännu:
Molnskåderskan
Jag minns inte någon sommar då jag har följt med väderleksrapporterna lika noga som den här. Eller någon då jag har spanat mot himlen efter regnmoln lika hoppfullt. Flera gånger har molnen sett lovande ut, bara för att gå förbi vid sidan om oss eller bara ge ifrån sig någon millimeter regn.
Molnskådande:
Molnet på bilden var ett av de bättre, det kom rakt över och resulterade i en skur på 5 mm i början av förra veckan.
Igår på eftermiddagen började åskan gå inåt landet och drog upp mot oss med tunga, mörkgrå moln. Runt klockan sex brakade en störtskur lös med muller över plåttaket. Allt vatten som inte hann rinna undan samlades snabbt i stora, bubblande pölar och jag tog med son, stövlar och regnrockar och gick ut för att uppleva något så för tillfället exotiskt som ett ösregn. Den första skuren resulterade i 13 mm.
Senare på kvällen drog en ny front av åskmoln in, med ösregn, mörker, piskande vindbyar, blixtar och brak. Ovädret höll på länge, cirklade fram och tillbaka, drog över och kom igen från ett annat håll. Det var riktigt dramatiskt. Jag tyckte synd om unghönsen som inte förstod att ta skydd inne i hönshuset under den värsta stormen. De har ju knappt sett regn hittills i sitt två och ett halv månader långa liv och förstår sig därför inte på annat väder än uppehåll. Oliver däremot sov gott också då åskan kom rakt över. Ytterligare 60 mm i mätaren blev resultatet. Nu är jag nöjd och hoppas på att inte behöva vattna mer denna odlingssäsong.
Slut på väderleksrapporten för denna gång.
Sommarjobb
Den här semestern (som jag fortfarande har en halv vecka kvar av) har på många sätt varit bättre än förra årets. Jag har känt mig mer ledig i förhållande till familjemedlemmarna (barnet behöver inte konstant påpassning och underhållning längre), vi har inte gått varandra lika mycket på nerverna som vi gjorde i fjol och jag kan numera säga att jag på det stora hela mår bra, vilket jag inte kunde ännu för ett år sedan. Vädret kan väl heller inte definieras som annat än det perfekta semestervädret, även om det kanske inte direkt har varit det perfekta odlarvädret. (Till nästa år beställer jag en lagom sommar. Tack!)
Men. Jag har arbetat lite för mycket. Som frilansare är jag visserligen inställd på att jobba lite grann samtidigt som jag har semester från mitt andra jobb, men i år blev det för många och för utspridda små jobbstunder. Dels kallade plikten som församlingssekreterare och jag var tvungen att åka till jobbet två gånger för att skriva ämbetsbevis (på den punkten är jag tyvärr oersättlig. Det är nackdelen med att jobba på små sällen). Dels hade jag tre intervjuer inbokade och en deadline under semestern, plus tre deadlines strax efter. Så jag har fått ta minst ett och ofta två jobbpass varje vecka. Även om passen har varit korta har det känts störande och stressande då man har låtit sig invaggas i illusionen att semester skulle kunna betyda total jobbfrihet.
Ett av uppdragen var i alla fall ett sånt som jag egentligen hade tänkt göra bara för skojs skull men sedan lyckades(?) göra till jobb. Så här såg det ut:
Oliver undrade – helt berättigat – om jag kokade spagetti… Jag gillar att prova på olika praktiska saker och på sistone har jag velat prova växtfärga. Då är det ju bara en bonus om man samtidigt kan få in en slant, brukar jag tänka. På bilden färgar jag garn med björklöv.
Slutsats: Inför nästa semester ska jag ta ett allvarligt samtal med chefen om ämbetsbevisen och jobba undan lite bättre på förhand inför deadlines.
Kvällarna
På dagarna gläds jag åt våra två luftvärmepumpar med AC-funktion, och på kvällarna går jag ut i trädgården, sitter och läser och känner mig som på södernresa. Även om jag inte är någon vän av hetta är det helt okej med en rejäl sommar för en gångs skull (fast kunde vi inte svalka oss inne i huset skulle jag nog klaga över hettan jag också). Bara vi skulle få lite mera regn…
Ännu tills för några veckor sedan var det här min favoritplats om kvällarna:
Numera sitter jag hellre på baksidan av huset och ser ut över rundellska gårdens (torra) planteringar och grannens kornåker i mjukt solnedgångsljus.
Blandande bilder. Bären mognar till glädje för Oliver och jag fyller vattenskålar åt fåglar och insekter. Åtminstone de sistnämnda tycks uppskatta min insats. Fåglarna sätter sig hellre på dammkanten och dricker.
Vid villan
En eftermiddag vid villan:
Åskan kommer.
Första kanotturen för sonen – och första båtturen överhuvudtaget. Innan vi gav oss ut inpräntade jag noga att man måste sitta alldeles stilla och göra precis som mamma och pappa säger då man är i båten. Det gick över förväntan! Han satt där jag hade placerat honom och såg på näckrosblad, vass och svanar. Favoritfrågan ”vad e det där fö nånting?” varvades med konstaterandet ”vi paddlar!” säkert tio gånger.
Blommig fredag
Så här såg trädgården ut från vardagsrumsfönstret då vi steg upp i morse:
Jag är mycket nöjd med honungsrosen ‘Hybrida’, även om den förstås gärna får bli tätare och högre med åren:
Den ljusrosa rugosarosen ‘Ritausma’ är ny för i år. Jag önskade mig den i födelsedagspresent. Egentligen tycker jag att rugosarosor är lite trista (tänk kommunal plantering i rondell…) men de är tåliga och okomplicerade och jag ville fylla ett halvskuggigt blåshål. Hittills verkar den trivas:
Till sist tre perenner, en malva och toppklockor med en okänd näva:
(Om det här inlägget hette Bladig fredag så skulle näckrosen passa här. Den producerar blad i jämn takt men inga blomknoppar. Knepet för att få dem att blomma lär ska vara att gödsla med näring för vattenväxter och det har jag gjort. Så jag får väl vänta och se.
)
Blommig fredag
Jag trodde att pionen som fanns här från förr var en ‘Sarah Bernhardt’, men nu å jag har köpta Sarohr att jämföra med är den lite annorlunda. Blommar en vecka senare, och är ljusare och aningen sirligare i formen. Fin hur som helst!
Honungsrosen har precis börjat slå ut och doftar som självaste essensen av all rosenblomning… Blomorna är gul-aprikosfärgade då de precis öppnat sig och bleknar till gräddvitt efter några timmar. Ni lär få se mer av den nästa fredag.
I örtagården blommar kryddsalvian och i landet den lila ärten ‘Blauwschokker’.
Johannele 