Tagged: foto

Söndagsfoto

Igår tog jag tillvara det sällsynta solskenet, både med och utan kamera. Då kameran var med lekte jag med lång slutartid+rörelse, och nördade in mig på droppar.

DSC_1636s

Bonusankedot för den som tittade igenom alla bilder: Igår uppvaktade Oliver och jag Christian på farsdagen. Vi skyller på ovana. Och ibland är man så säker på att man vet när något äger rum att man aldrig kollar upp saken… Nu har vi det avklarat för i år i alla fall!

Annonser

Höstglädje

Jag har verkligen passat på att suga åt mig sol och njuta av höstvädret de senaste dagarna. Trädgården lyser av färg och till och med i komposten blommar det:

DSC_1064s

Oliver har upptäckt charmen med lövhögar och jag kunde inte motstå charmen med motljus… Trots att motivet rent tekniskt fångas bättre med mindre motljus fastnade jag bara för bilderna med mer motljus då jag gick igenom dem efter att ha fotat. Känslan blir helt annorlunda.

DSC_1190s

Fast det är kul att kasta löv orkar man inte HUR länge som helt även om mor gärna skulle ha  haft mer tid på sig att fota…

DSC_1213s

… det ska ju krattas också.

En lyckad morgon

DSC_0615

Ibland lyckas det, under små stunder eller hela dagar då allt funkar – och inte bara funkar utan då man dessutom får trevliga bonusupplevelser som guldkanter på vardagen. I morse var det precis så.

På sistone har Oliver tagit för vana att vakna tjugo över sex och det är på tok för tidigt för oss som haft lyxen att ha ett barn som sov till åtta hela semestern (mer än så begär man inte med en ettåring…). Men i morse sov han tills jag väckte honom tjugo över sju, då han vaknade lätt och glatt.

Jag har skriva hemma-dag så vi cyklade i lugn och ro till dagis och solen sken och luften kändes skönt höstaktig. Hittills under de snart två veckorna sedan han började har han gråtit varje morgon då man lämnar honom. Även om det alltid brukar gå över väldigt snabbt efter att vi farit och även om det brukar gå bra för honom sen under resten av dagen känns det förstås otrevligt att lämna honom gråtandes. Men idag gick han frivilligt iväg till en av tanterna då jag hade tagit av hans ytterkläder, sträckte sig för att bli upplyft i hennes famn och vinkade åt mig och sa ”bajbaj”. Då for jag med lätt hjärta.

Jag kom hem och gick ut i trädgården för att plocka hallon till mina frukostflingor och såg alla glimrande daggdroppar i solskenet… då var jag extra glad åt att kunna välja att gå in och hämta kameran för en halvtimmes fotande istället för att vara tvungen att börja jobba direkt. Trots att frilansandet på många sätt är osäkert gör just den här friheten att jag verkligen känner att det är värt osäkerheten.

DSC_0651

Linslusen

Det här var tänkt som ett morsdagsinlägg men ibland bloggar man inte då man har tänkt…

DSC_1857s

Den här pojken som jag är mamma åt är en riktig linslus. Genast han får syn på kameran skiner han upp i ett brett och mycket ivrigt leende och kommer så nära som möjligt. Så det gäller att vara snabb i starten om man ska hinna få några bilder. Fast den här gången höll vi på så länge att han tappade intresset och blev mer lättfotograferad.

DSC_1890s

Vinterträdgård

Då man planerar trädgård och väljer växter brukar man tala om vintervärde. Växter med vintervärde tillför något till trädgården också under den mörkaste och kallaste årstiden. Det kan vara vintergröna växter, träd eller buskar med vackra former eller stadiga perenner som står kvar och fångar upp rimfrosten i sina fröhus. Jag har mest av den sistnämnda sorten. På bilderna syns vit skogsaster, akleja tillsammans med ett par ax av strandveronika, en kapsel av jättevallmo och till sist skogsastern igen.

dsc_0809s

Påmårandet och ettårsbilden

Det har varit ett par sådana där dagar som man helst bara glömmer nu igen. På min bil låste sig ena bakhjulet totalt och jag beställde nyss bärgning till verkstaden för tvåhundra euro. På Christians bil sprack vindrutan. Ett barn som höll oss vakna halva natten. Pengar som inte blivit flyttade till rätt konto och extra utgifter som man inte räknat med (och då talar jag inte om de kommande räkningarna för att få bilarna i skick).

Men vi mårar åpå. Egentligen brukar jag inte ta särskilt hårt på motgångar av den här sorten. De kommer, man gör något åt dem, betalar och lämnar det bakom sig. Fast nu råkade de klumpa ihop sig ovanligt mycket…

Nu har jag beklagat mig så då kan vi gå över till något mera positivt. Det brukar bli dåligt med snygg-foton i midvintertid på grund av det minimala dagsljuset men häromveckan försökte jag satsa lite och ta en ettårsbild på Oliver. (Till satsningen hör inte den noppiga tröjan. Den lämnade på av ren lathet. Eller det rufsiga håret. Men det är vardagsrealism. Realism är bra.) Så här:

dsc_0644fs

dsc_0667fs

dsc_0662fs

Här satsade jag inte lika mycket men jag gillar verkligen den här bil-bilden. Det är en rätt så tjusig ettåring vi har, om jag får säga det själv.

dsc_0693s