Märkt: foto

På retreat

I många år har jag tänkt att jag någon gång snart ska fara på tyst retreat och då jag såg en annons i somras visste jag att det var dags. Mest på grund av stället där den ordnades!

Först körde jag två timmar och sedan åkte vi båt ytterligare en och en halv timme. Någon som vågar sig på en gissning om målet?

På väg. Grått, blåsigt och gungigt:

DSC_0905s

Land i sikte!

DSC_1379ss

Vi som var med på retreaten tillbringade två dygn på fyrön Tankar utanför Kokkola. Jag har besökt Tankar en gång tidigare och tänkte att kombinationen fantastisk skärgårdsö (jag gillar öar) och retreat kunde vara ganska svårslagbar.

Vi bodde i den numera nedlagda lotsstationen (med fri tillgång till tornet!):

DSC_1332s

Rum med utsikt, först från mitt rum och sedan från allrummet:

DSC_0981s

Alla ”meditationer” (i praktiken undervisningspass) och många tideböner hölls i lotsstationens torn med ännu mer storslagen utsikt än vad man hade då man höll sig på marknivå.

DSC_0992s

Eller också höll vi till i det lilla sjuttonhundratalskapellet uppe på klippan:

DSC_0952s

Retreatledare var biskop emeritus Erik Vikström, som hade med sig sin fru.

DSC_1376s

Oj så vi åt! God mat, färskt bröd av flera sorter till varje måltid, efterrätter och bland de godaste bullar jag har smakat…

Det var en fridens helg. Jag lyssnade, läste, tänkte och lät en halvgammal insikt riktigt sjunka in. Hoppas jag klarar av att hålla fast vid den tillbaka i vardagen.

Jag hade medvetet valt att ta med mig ganska sparsamt med sysselsättningar och tidsfördriv, just för att ge rum för eftertanke. Jag hade med några andliga böcker, ett stickprojekt och min kamera. Det var allt. Kameran var i flitigt bruk och resultatet delar jag gärna med mig av:

DSC_1032s

Vädret var väldigt varierande och väldigt påtagligt på en plats som denna. Vi upplevde allt från gråaste grått till klarblå himmel, med alla tänkbara molnfärger och -formationer däremellan. Det enda konstanta var blåsten.

Fyren var närvarande vart man än gick på ön. Då den lyste såg den ut som en gnistrande ädelsten med ljusstrålar som svepte genom mörkret. Jag gjorde några hastiga försök att fånga strålarna och den glittrande ädelstenskänslan på bild i skymningen innan det var dags för samling, men det lyckades inte alls.

DSC_1301s

Efter att vi kommit fram och fått all nödvändig information gick vi in i tystnaden, som det uttrycktes. Ingen talade med någon annan, utan enda gången vi använde rösten var då vi läste med i tidebönerna och då vi sjöng. Som introvert njöt jag av att inte hela tiden behöva småprata, samtidigt som det ibland var lite opraktiskt om man skulle ha velat ta reda på något. För en så kort period som två dygn funkade det i alla fall.

Det var en mycket god helg, på många sätt.

 

Annonser

Kvällarna

På dagarna gläds jag åt våra två luftvärmepumpar med AC-funktion, och på kvällarna går jag ut i trädgården, sitter och läser och känner mig som på södernresa. Även om jag inte är någon vän av hetta är det helt okej med en rejäl sommar för en gångs skull (fast kunde vi inte svalka oss inne i huset skulle jag nog klaga över hettan jag också). Bara vi skulle få lite mera regn…

Ännu tills för några veckor sedan var det här min favoritplats om kvällarna:

DSC_4932s

Numera sitter jag hellre på baksidan av huset och ser ut över rundellska gårdens (torra) planteringar och grannens kornåker i mjukt solnedgångsljus.

DSC_4884s

Blandande bilder. Bären mognar till glädje för Oliver och jag fyller vattenskålar åt fåglar och insekter. Åtminstone de sistnämnda tycks uppskatta min insats. Fåglarna sätter sig hellre på dammkanten och dricker.

DSC_4904s

Bildens makt

Jag tycker det är rätt okej med vinter. Men det räcker med en enda bild i instagramflödet för att det som har känts okej plötsligt ska bli tungt och ändlöst. Här är bilden:

skc3a4rmklipp-e1517337299780.jpg

Snödropparna blommar i södra England. Det tar två och en halv månad tills vi ens närmar oss något liknande hos oss. Så välj vilka bilder du tittar på, kvinna. (Fotot kommer från Forde Abbey.)

Ett till exempel. Oliver var med om sin första dagisfotografering för några månader sedan och resultatet blev lyckat – bortsett från att jag hade tänkt att han skulle ha koftan uppknäppt, men det är småsaker. Den här bilden påverkar mig varje gång jag ser på den, oavsett vilket humör jag är på. Han är så glad och fin! Och rufsig…

Dagisfoto

På tal om bilder så har jag tänkt börja måla ikoner. Jag har länge funderat på att ta upp någon form av tecknande eller målande igen och av och till har ikonmålning lockat. Nu har jag skaffat nästan allt material som behövs, återstår bara att fixa fram något rejält att måla på, och en ännu tunnare pensel än de jag redan har. Hittills har jag övat lite på kartong. Jag återkommer om jag lyckas åstadkomma något som är värt att visa upp.

Söndagsfoto

Igår tog jag tillvara det sällsynta solskenet, både med och utan kamera. Då kameran var med lekte jag med lång slutartid+rörelse, och nördade in mig på droppar.

DSC_1636s

Bonusankedot för den som tittade igenom alla bilder: Igår uppvaktade Oliver och jag Christian på farsdagen. Vi skyller på ovana. Och ibland är man så säker på att man vet när något äger rum att man aldrig kollar upp saken… Nu har vi det avklarat för i år i alla fall!

Höstglädje

Jag har verkligen passat på att suga åt mig sol och njuta av höstvädret de senaste dagarna. Trädgården lyser av färg och till och med i komposten blommar det:

DSC_1064s

Oliver har upptäckt charmen med lövhögar och jag kunde inte motstå charmen med motljus… Trots att motivet rent tekniskt fångas bättre med mindre motljus fastnade jag bara för bilderna med mer motljus då jag gick igenom dem efter att ha fotat. Känslan blir helt annorlunda.

DSC_1190s

Fast det är kul att kasta löv orkar man inte HUR länge som helt även om mor gärna skulle ha  haft mer tid på sig att fota…

DSC_1213s

… det ska ju krattas också.

En lyckad morgon

DSC_0615

Ibland lyckas det, under små stunder eller hela dagar då allt funkar – och inte bara funkar utan då man dessutom får trevliga bonusupplevelser som guldkanter på vardagen. I morse var det precis så.

På sistone har Oliver tagit för vana att vakna tjugo över sex och det är på tok för tidigt för oss som haft lyxen att ha ett barn som sov till åtta hela semestern (mer än så begär man inte med en ettåring…). Men i morse sov han tills jag väckte honom tjugo över sju, då han vaknade lätt och glatt.

Jag har skriva hemma-dag så vi cyklade i lugn och ro till dagis och solen sken och luften kändes skönt höstaktig. Hittills under de snart två veckorna sedan han började har han gråtit varje morgon då man lämnar honom. Även om det alltid brukar gå över väldigt snabbt efter att vi farit och även om det brukar gå bra för honom sen under resten av dagen känns det förstås otrevligt att lämna honom gråtandes. Men idag gick han frivilligt iväg till en av tanterna då jag hade tagit av hans ytterkläder, sträckte sig för att bli upplyft i hennes famn och vinkade åt mig och sa ”bajbaj”. Då for jag med lätt hjärta.

Jag kom hem och gick ut i trädgården för att plocka hallon till mina frukostflingor och såg alla glimrande daggdroppar i solskenet… då var jag extra glad åt att kunna välja att gå in och hämta kameran för en halvtimmes fotande istället för att vara tvungen att börja jobba direkt. Trots att frilansandet på många sätt är osäkert gör just den här friheten att jag verkligen känner att det är värt osäkerheten.

DSC_0651

Linslusen

Det här var tänkt som ett morsdagsinlägg men ibland bloggar man inte då man har tänkt…

DSC_1857s

Den här pojken som jag är mamma åt är en riktig linslus. Genast han får syn på kameran skiner han upp i ett brett och mycket ivrigt leende och kommer så nära som möjligt. Så det gäller att vara snabb i starten om man ska hinna få några bilder. Fast den här gången höll vi på så länge att han tappade intresset och blev mer lättfotograferad.

DSC_1890s