Tagged: vara gift

Tänkvärt om äktenskap

Uppdatering: Äsch, först kunde man komma åt artikeln men nu måste man plötsligt vara prenumerant och inloggad. Så tyvärr. Men inlägget får stå som det är.

Här är en läsvärd artikel om äktenskap, vad det är och kunde vara. Här finns mycket tänkvärt så klicka för all del upp den om du ens är lite intresserad av ämnet. Ett citat som får belysa artikelns tema:

Att hitta den stora kärleken har blivit vår tids frälsning. För kyrkan är det en jätteviktig utmaning att peka på något annat.

Jag har själv suttit i romantikfällan och småningom tagit mig loss. Och som nybliven förälder tänker jag att det också skulle vara viktigt att sluta romantisera föräldraskapet eftersom jag vet att den krassa verkligheten kommer som en chock för många (själv var jag ju inställd på att det kommer att vara tungt och eländigt… och det har det varit på många punkter, men ärligt talat också fint och trevligt.)

FEM

Fem år som herr och fru Granlund och fem månader med Oliver. Det ska förstås förevigas med en bild! Vi orkar inte kamma oss så mycket men Christian drar i alla fall på sig en skjorta. Vi orkar inte bry oss om att solen och löven ger konstiga fläckar i ansiktet heller. Eller ta så många bilder att vi skulle ha en där alla tre ser ut som sitt snyggaste jag. Men det är väl en ganska ärlig bild av livet med en liten då man redan hunnit vara tillsammans några år.

DSC_1555DSC_1569

Tre år

En bild från 28 maj för tre år sedan. Jag minns hur spänd jag var då vi väntade på att musiken skulle börja spela då vi skulle gå in i kapellet. Hur det var att stå med skakiga ben framme vid altaret. Hur kul det var att ha fest, hur rörd jag var över alla som hade som var med och hade satsat, maten som blev så lyckad… Och sen började livet tillsammans på riktigt! Ikväll ska vi fira med indiskt.

IMG_3276 - Kopia

Ja men visst ja, man kan ju lyssna på musiken igen. Det finns många minnen och känslor inbakade i de där styckena vi valde.

Pachelbel: Canon in D

Feather Theme ur Forrest Gump

2013

Som sig bör så satte jag och Christian oss ner en stund och påminde oss om vad vi gjort i år och talade lite om förhoppningar för det kommande året.

2013 har  varit ett ganska händelserikt år.

  • Jag fick gradun färdig och blev utexaminerad.
  • Vi köpte bil.
  • Vi flyttade från Åbo till Vasa.
  • Jag började frilansa. Det gick otroligt enkelt att börja på – några telefonsamtal och mejl, och sen har det rullat på i lagom takt. Jag gillar det.
  • Jag sökte jobb, en massa jobb. Jag fick tre av dem. Tackade nej till ett. Jobbade ett par månader med det andra. Landade sist och slutligen i det tredje, på bokhandeln. Det gillar jag också, det känns som att jag jobbmässigt är på rätt plats i livet just nu. (Tur att jag tackade nej till det där första trots att en stor del av mig tyckte att jag var idiotisk och samma del var lite obekväm med vad folk skulle tänka om de hade vetat.)

Nu på höstkanten har det inte hänt särskilt mycket omvälvande, men om allt går enligt våra planer och förhoppningar blir också 2014 ett år fyllt av spännande förändringar!

2013 har varit ett rätt så bra år. Betydligt mindre omtumlande på det känslomässiga planet än till exempel förra året. Bortsett från en del PMS. Suck för det eländet. (Fast jag hoppas att jag hittat en grej som hjälper – har bara inte hunnit testa ännu.)

Det gör mig mycket gott att vara gift, det har jag tänkt på i år (också). Det ger så goda tillfällen att ställas inför alla sidor av sig själv och samtidigt alla sidor hos en annan och faktiskt vara tvungen att försöka göra det bästa av precis allt som den blandningen ger upphov till. Och man kan växa så tryggt och bra med en klok och god och kärleksfull man. Det tar tid för mina leva-tillsammans-insikter att mogna fram, och ofta ännu längre tid förrän de blir handling. Tror jag ska jobba på det där med mera handling under 2014.

Om att bo ensam

Jag skjutsade nyss Christian till tågstationen. Han ska på kurs och arbetsresa och är borta hela fem dagar, ända till fredag. Och jag suckar för mig själv och undrar hur jag ska få tiden att gå. Förra veckan var han också borta, då bara två dagar, och redan det var fullt tillräckligt. Jag avundas inte de kvinnor vars män regelbundet är på arbetsresor.

Det intressanta med allt detta är att jag brukar trivas så bra med att bo ensam. Mina två år för mig själv i en etta var lyxiga, och de år jag har bott med folk har det alltid känts skönt om man nån gång fått ha huset för sig själv. (Jag tycker nog om er, familj och kämppisar.) Men nu är det bara tomt och ensamt och trist och jag går mest runt och är rastlös. Tänk så det kan ändra. (Och tänk så bra att jag trivs så bra med hans närvaro!)

Så tills Christian kommer tillbaka och vår trevliga vardag kan fortsätta, måste jag riktigt aktivt försöka komma in i den där sköna ensamhetsstämningen från förr. Dessutom har jag sparat en massa skrivjobb och fotoredigerande som ska få fylla dagarna.

Kort odlingsrapport: Idag planterade jag om den första omgången basilika och sådde lite mer av allt möjligt.

DSC_1843