Tagged: handarbete

Randigt återbruk

Jag har ägnat mig åt lite mer återbruk av loppiströjor. Det finns ju ett enormt utbud av begagnade damkläder och numera ser jag ofta potentialen till nya barnplagg i en sparsamt använd trikåtröja. Här är två svart-och vitrandiga tröjor som jag har sytt i påskhelgen och en blårandig body som jag sydde för kanske ett halvt år sedan, men spikade tryckknappar i först idag. Alla tre är alltså omsydda av loppiströjor. Jag tror att jag betalade sju euro totalt i materialkostnader.

DSC_3005

Annonser

Stickat: tröjan Telja

Jag har mest stickat småsaker i vinter, sockor åt Oliver och enkla vantar åt mig själv och annat i den stilen, men nu är mitt senaste större projekt färdigt. Det är en islandströja som ska vara lagom stor åt Oliver nästa vinter. Mönstret heter Telja.

DSC_2868s

Vanligen lyckas jag sticka så det blir slätt fast jag stickar med två färger samtidigt, men den här gången blev oket ganska buckligt (vissa varv skulle stickas med tre färger). Jag var lite orolig för att det fortfarande skulle vara buckligt efter strykning, men tröjan blev slät och fin och jag är riktigt nöjd med den. Återstår att se hur den kommer att passa. Då jag provade den tyckte jag att kroppen var lång men att det fanns betydligt mindre växtmån i ärmarna.

Små vardagstriumfer / att bära sorg

Jag har sytt en svart klänning eftersom min ha gått upp i vikt-garderob fortfarande är lite bristfällig då det kommer till finkläder. Jag ville ha ett tunt linnetyg och hittade ett i tygbutikens restlådor. Det var den enda biten som fanns kvar och den var 1,60 m lång. I mönstret stod det att man behövde 2,20 m. Jag sökte igenom butikens övriga tygrullar och bad en expedit om hjälp med att hitta andra alternativ, men det enda hon kunde erbjuda var riktigt grovt linne eller allehanda viskostyg och läskiga stretchtyg. Då bestämde jag mig för att chansa och köpte det fina linnetyget.

Fotot visar ögonblicket av triumf, då alla mönsterbitar är utradade på tyget (förutom en av de två små till vänster som skulle klippas två gånger, men ni ser att jag har sparat plats för den). Och då hade jag till och med förlängt alla kjolbitar med tio centimeter. Triumfen fick sig dock en törn då jag några ögonblick senare märkte att den andra av de små bitarna till vänster skulle klippas två gånger mot vikt kant. Då funkade pusslet inte längre, men med lite skarvande på några ställen som inte skulle synas ordnade det sig det också. Man brukar komma långt med optimism och envishet…

DSC_1755 (2)

Klänningen är färdig så när som på några stygn som ska sys för hand, och den blev helt okej.

Då mamma ringde och berättade att mormor hade dött var jag precis på väg ut genom dörren till veckans jobb-gympa. Jag hade vetat att det bara var en tidsfråga så beskedet var väntat, men jag kände mig ändå ganska ledsen då jag for iväg till gympan. I den situationen saknade jag att ha något materiellt tecken på sorg att ta till, som sorgkläderna från förr i tiden. Det kändes dumt att gå där bland mina kollegor och låtsas som ingenting. Samtidigt var det inget alternativ att fånga allas uppmärksamhet och tillkännage att ”jo, förresten har min mormor dött”…

Där och då skulle jag gärna ha tagit på mig någon konkret sak som ordlöst men tydligt hade sagt åt alla att jag har förlorat någon i min närhet. Och just av den orsaken skrev jag ett inlägg om mommo på facebook då jag kom hem. Jag tycker döden är för undangömd i dagens samhälle, med följden att man inte vet hur man ska hantera den. Alla ställs ändå inför närståendes död, och småningom sin egen, och jag tror inte det är bra att vi bara går runt och låtsas som inget. På det sättet tror jag att sociala medier i viss mån fyller den funktion sorgkläderna hade förr. De ger rum för ett tillkännagivande som inte ställer samma krav på mottagaren som om man hade sagt samma sak ansikte mot ansikte. Det viktiga är att saken blir sagd istället för att förtigas, och att den som läser det är fri att välja hur man reagerar.

Färdiga plagg: Tryckt och återanvänt

Här är två nysydda tröjor – den här gången med eget tryck. Tryckmallarna klippte jag ut i kontaktplast, tejpade på tyget och tryckte med textilfärg och svamp. Färgen var lite halvtorkad (snart tio år gammal…) så vi får se om det påverkar hur den håller att tvättas. Det gick bra att rycka med den i alla fall. På det stora hela är jag halvnöjd med resultatet. Små detaljer blir inte så bra med den här tryckmetoden, och så är jag inte alldeles övertygad om att min design av trycket på hupparin blev den bästa. Först hade jag bara tryckt motivet i stjärncirkeln, men den kom för långt ner så då satte jag till ett Exploring ovanför. Och som vanligt får ni se på ostrukna plagg…

DSC_1607s

Den tröjan gula är sydd i återanvänt tyg,  av en vanlig, långärmad trikåtröja som jag köpt på loppis för 2 €. Jag tycker att det här med att återanvända loppiskläder är ett bra sätt att hålla materialkostnaderna nere. Plus att det känns roligt och inspirerande att återbruka.  Tidigare har jag sytt en blårandig body av en annan loppiströja, och så har jag en ylleoverall att ha innanför vinterhalaren på hälft, tillverkad av en stor, stickad herrtröja.

DSC_1610 (2)

DIY: Sittdynor

Jag har nyligen sytt varma sittdynor till köksstolarna. Det brukar behövas under vintern i det här huset, vet jag av erfarenhet.

Jag hittade på konstruktionen själv och tiden får utvisa hur bra den fungerar. Hittills är jag riktigt nöjd, men jag vågar inte räkna med att tyget håller formen på lång sikt. Vi får se hur det går.

Dynorna består av ett ylletyg överst (jag hade velat ha ett filtat och stadigt, men fick nöja mig med ett stretchigt, stickat tyg). Som form inuti finns urklippta bitar av liggunderlag. Under liggunderlaget ett grått bomullstyg som foder, och under det en bit halkskydd som man lägger under mattor. Så här ser de ut:

DSC_1160s

Halkskyddet fungerar jättebra. Dynan ligger på plats fast man sitter och rör på sig och jag har inte behövt plocka upp någon från golvet ännu under den vecka de har varit i bruk.

Vill du sy själv behövs:

  • Ylletyg ( 150 cm brett), ca 40 cm till fyra dynor.
  • Gammalt liggunderlag
  • Bomullstyg (150 cm brett) till foder, ca 35 cm.
  • Halksyddstyg till mattor (jag beställde från IKEA men det finns också i många möbelaffärer), här får man räkna själv så det blir tillräckligt, bredden kan variera.

Jag mätte stolsitsen och planerade så dynorna skulle bli lite mindre. Jag klippte cirklar av liggunderlag, fodertyg och halkskydd med de mått den färdiga dynan skulle ha, i mitt fall 33 cm i diameter. Av ylletyget klippte jag cirklar med tre centimeter större diameter, alltså 36 cm.

Jag nålade ihop kanterna på de tre tyglagren, lagda i ordningen ylletyg (rätsidan inåt)-halksyddstyg-fodertyg (rätsidan inåt). Eftersom ylletyget är större än de andra gjorde jag veck i det med jämna mellanrum runt hela kanten.

DSC_1161s

Sedan sydde jag raksöm med 1 cm sömsmån runt kanten, men lämnade en ca 15 cm lång öppning. Sydde zick-zack-söm i sömsmånen runt om (sy i alla tre tyg på en gång, det sparar både tid och tråd jämfört med att zick-zacka dem skilt). Zick-zackade också runt öppningen, foder och halkskydd ihop men ylletyget skilt.

Sedan svängde jag dynan ut och in så rätsidorna kom utåt. Rullade ihop biten av liggunderlag, lirkade in den i öppningen och rullade ut den igen inne i dynan. Sträckte och justerade så ylletyget kom ner över kanten runt om, och sydde till sist igen öppningen för hand.

DSC_1169s

Det eskalerar

Under många år fållade jag gardiner vid behov, sydde någon enstaka bordsduk och lappade jeans, som mest. I våras började jag sy barnkläder, små och nätta och okomplicerade. Men nu vet jag inte riktigt var det här kommer att sluta.

Biblioteken säljer ju gamla årgångar av tidskrifter ibland och då jag hittade en bunt av Sömnadsmagasinet från 2011 för en liten slant slog jag till. Tänkte att det är bra att ha basmönster till barnkläder (BARNkläder, märk väl!) till hands genast inspirationen faller på. Så här ser tidningsbunten ut efter att jag bläddrat igenom den. 80 % av post-it lapparna markerar damkläder…

DSC_0449s

Och så här ser tygbunten ut som jag kom hem med idag efter en tur till stan och till tygbutikens restlådor:

DSC_0451s

Färdiga plagg (3)

Det är roligt att sy nuförtiden, nu då jag har blivit noggrann och tar en liten bit åt gången. Jag brukar passa på och sy en söm eller två ibland då Oliver och jag är uppe på övre våningen. Han leker så bra för sig själv numera och jag låter symaskinen och projekten stå framme. På det här sättet går det långsamt framåt, men färdigt blir det till sist.

Här är en färgglad flugsvampströja fångad i farten:

DSC_2307s

Idag sydde jag resårkanter i halshålen på de här två tröjorna. De är fortfarande en aning för stora. Jag måste akta mig för att låta dem ligga för länge i skåpet i tron att de är stora – har flera gånger tidigare lyckats med att ta fram oanvända plagg först då de varit i minsta laget. Om någon undrar över mönstret på den mintgröna så är det inte batmanhuvuden utan katter bland blad…

DSC_2987s

Jag tror jag nämnde att kanter och avslut tidigare var min svagaste sida som sömmerska. Nu då jag har blivit noggrann och tålmodig, men fortfarande är ovan med att åstadkomma prydliga kanter, händer det ganska ofta att jag överraskar mig själv positivt.

DSC_2990

Men visst sprätter jag och gör om också… Tröjmönstret jag använde visade sig ha korta ärmar och jag har flera gånger sprättat lös en smal ärmresår för att byta ut den mot en lite bredare. Bland annat.

Har också sytt två par byxor, de här röda och ett identiskt grönt par:

DSC_2953s