Märkt: handarbete

Essevantarna

Jag har haft ett långdraget stickprojekt på gång under hela våren-försommaren, ett sånt där jag rivit upp och provat mig fram flera gånger, tagit veckolånga pauser och överlag inte haft så bråttom. Men färdiga blev de, min version av ”essevantar” (det finns redan minst en annan version.)

DSC_0309s

De här baserar sig på folkdräktkjolens randning, men i lite förenklad form. Jag använde mig mest av diverse restgarner, bara det gröna köpte jag nytt. Garnen är lite olika grova och vantarna blev därför en liten aning buckliga, men inte så att det stör då man har dem på.

Vågmönstret är enkelt att sticka, vart tredje varv tar man ihop två maskor fyra gånger i följd, stickar två maskor, gör fyra ökningar med garnet över stickan i följd, stickar två maskor och upprepar varvet ut.

DSC_0322s

Tumkilen blev lite pysslig att få till eftersom jag lät den formas genom att låta bli att ta ihop vissa maskor där man annars skulle ha gjort det, men det var inte helt lätt att få till en lagom ökning på det sättet. Med några försök gick det.

Hemkomst i triumf

Eller Historien om hur jag lyckades i min föresats att skörda björknäver.

Ni vet ju att jag tycker om att lära mig eller syssla med smått obskyra (eller låt oss för all del kalla dem traditionella) praktiska saker? Den som vill kan friska upp minnet med det här inlägget. Eller varför inte det här?

Min senaste böjelse heter näverslöjd… I vanlig ordning kommer jag knappast att ägna resten av mitt livs lediga stunder åt just näverslöjdande, utan det handlar som alltid om att testa, bli bekant med grunderna, känna att jag lyckas få till någon slags resultat och att jag har erövrat åtminstone en liten bit av ännu ett kunskapsområde.

Som så ofta läser jag mig till den teoretiska kunskapen innan jag går ut och provar själv. Nu hade jag läst att björknäver ska skördas under några korta veckor då våren övergår i sommar. Det hör inte till allemansrätten att ta näver, så vad kunde då vara lämpligare för en nyhågsen näverslöjdare än en egen tomt med björkskog som snart ska avverkas?

En bekant med liknande intresseområden som jag själv menade att det fortfarande är för tidigt, att man ska vänta till närmare midsommar. Men jag kände mig verkligen på näverskördarhumör idag (när gjorde du det senast?) och tänkte att man alltid kan prova och återvända senare om det inte går.

Triumfen var stor då det inte bara gick utan dessutom var mycket lättare än vad jag hade trott. Jag blev så ivrig att jag skar lös flak efter flak som lossnade med ett härligt knäppande och frasande ljud. Det doftade av björksav och jag gick och småskrattade av belåten överraskning över hur stora och fina flak jag fick lös. Till sist måste jag hejda mig eftersom jag inte hade lust att hämta bilen för att transportera hem min skörd.

Jag rullade ihop nävern och pressade in den i cykelkorgen och kände mig smått excentrisk på min färd hemåt genom byn med en hög näverstubbe framför styrstången, där de lösa fnasorna smattrade som segerfanor i motvinden.  Jag mötte bara en bil och en motionär…

DSC_3514s

I det här skedet ska man låta saven torka bort under några timmar, och därefter ska man bunta ihop flaken med savsida mot savsida och lägga en tyngd på dem för att de inte ska rulla ihop sig. Nu hoppas jag bara att min skörd duger att använda, att den inte är för kvistig och ojämn, vilket tydligen kan hända. Jag har ju inte erfarenhet att bedöma den saken utan måste helt enkelt prova.

DSC_3516s

Vantar med mera

Jag har stickat ganska lite i vinter, inga stora projekt. Ett par mossgröna vantar åt mig själv blev ändå färdiga idag. De är mönsterstickade med ett enkelt, repetitivt mönster som inte blev tråkigt att sticka.

Garnet heter Drops Nord och är en alpacka-ylle-polyessterblandning.

DSC_2628s

Jag har envisats något oerhört med de här vantarna. Först stickade jag var tredje rand i en annan färg, men efter att ha stickat en halv vante tyckte jag den andra färgen blev så knölig och ojämn att jag rev upp allt och körde mossgrönt med vitt fullt ut.

Sedan stickade jag en hel vante färdig. Bara för att tvingas inse att den blev för smal. Började på en ny och lade till en mönsterrapport på bredden. Stickade den färdig utan desto större motgångar.

Sedan började jag med nästa och kom en bit över tumhöjd. Då insåg jag att jag inte hade spegelvänt den utan höll på att sticka två vänstervantar… Suck! Rev upp och började om med tumkilen igen. Stickade till sist färdigt, men har totalt sett stickat fyra vantar istället för två.

Jag har också stickat en grytlappskatt, kanske mest som prydnad för den är inte så praktisk. Funderade lite på att sticka en svans att ha tummen i, men så här blev den i all enkelhet. Jag har härmat en bild jag såg på Pinterest rakt av, fast jag hade inget mönster utan tog storlek och maskantal på känsla. Garnet är i helylle för att kunna tovas i tvättmaskin.

DSC_2596s

Den var ärligt talat ganska tråkig att sticka. Ingen omväxling förrän man kom till den vita nosen, och dit var det långt och händelselöst… Ett helt garnnystan gick åt. Man måste sticka jättestort om man ska tova och trots att jag tyckte att jag hade tagit i både på längden och bredden finns det inte mycket storleksmarginal i slutresultatet. Jag funderar på att göra en till, en randig den här gången.

DSC_2010s

Essedräkten

Redan före jul utlovade jag bilder på den färdiga folkdräkten, men jag har inte kommit mig för att fota den förrän nu. Jag vill redan från början påpeka att jag inte bemödade mig särskilt om frisyr eller ansikte då jag fotade, utan tänkte att det får vara fokus på dräkten.

Jag har en så kallad styckomössa som hör till dräkten men jag trivs inte med den och tar mig friheten att skippa den. Det finns också en väska, en så kallad kjolsäck till, men den ska bäras halvt dold under förklädet och syns inte annat än på den sista bilden. Och så kunde jag ha tagit fram strykjärnet innan. Men det gjorde jag inte!

1s

Många bär vitt förkläde, men till det flesta dräkter kan man välja mellan flera färgalternativ i siden. Till essedräkten är både rött, svart och grönt tillåtet. Jag valde att sy upp ett svart sidenförkläde som komplement till det vita bomullsförklädet som farmor har sytt någon gång i tiderna. Jag tycker att det vita blir för dominerande om man har både vitt förkläde och sjal med vit botten.

Just med tanke på det blev jag väldigt förtjust då jag hittade en blommig yllesjal med svart botten på loppis för ett par ynka euro (annars är folkdräktsmaterial svindyrt). Nu har jag hela tre sjalar att välja mellan. De två ljusa kommer hemifrån där de i tiderna hade degraderats till påskhäxklädsel för att sedan uppgraderas av mig igen.

aS

Först hade jag tänkt ha vanliga, svarta klackskor till dräkten (nya folkdräktsskor går på ett par hundralappar, minst) men än en gång levererade loppis. Skorna på bilden är inte riktiga folkdräktsskor och de hade ett läderband med något bling tvärs över, men det klippte jag bort och nu tycker jag de gör sig riktigt bra till helheten.

Till sist några tankar om renlärighet och att hålla sig bokstavstroget till dräktbeskrivningarna – eller inte. Föreningen Brage har väldigt detaljerade beskrivningar för exakt hur alla detaljer på varje orts egen dräkt skall utformas. De flesta av alla detaljerna går tillbaka till genuina förlagor från mitten av 1800-talet som har hittats på orten.

Visst ser jag poängen med att varje orts dräkt ska vara specifik för just den orten, utan att bäraren lägger till några egna påhitt och variationer. Men samtidigt har jag tagit mig friheter. Jag sydde – och håll i er nu! – till exempel knappslån på blusen lite annorlunda än vad beskrivningen förespråkade. Helt medvetet valde jag att byta ut trådknapparna som hör till esseblusen mot i mitt tycke mycket finare pärlemorknappar (som är standard på många andra orters blusar). Jag skulle tro att man nog har burit pärlemor även i Esse i tiderna. Dessutom har jag broderat kjolsäcken, som enligt beskrivningen ska vara odekorerad. Men kan hända jag ska göra om den, jag blev inte alldeles nöjd.

Ja, och så använder jag säkerhetsnål istället för silverbrosch. Sak samma, liksom..

På det stora hela gillar jag min dräkt! Jag premiärbar den på jobbjulfesten och trivdes riktigt bra.

Tomtedräkten

… nej, folkdräkten var det ju! Ni förstår kanske varför jag har känt att jag suttit och sytt en tomtedräkt här i ett skede?

DSC_0630s

Det blev bättre då jag sydde fast kjolen.

DSC_0634s

Tillverkningen går framåt i stadig takt, nu är det mest knappar och småfix kvar.

O-nördprojektet

Jag vill visa en glimt av mitt senaste projekt. Här ser ni en hålsöm som jag bävade för men som gick ganska bra att sy då jag väl hade kommit igång. Hålsömmen sitter på en krage…

DSC_0552s

… som sitter på en blus till en folkdräkt. Essedräkten, för att vara mer exakt.

Tyvärr känner jag ett behov av att  ursäkta mig lite för att jag sysslar med något så nördigt som att sy folkdräktsdelar. Men varför ska man nu egentligen ursäkta sig för att ens intressen är nördiga? Och varför kan inte alla intressen vara lika värda, egentligen? Jag känner att det är okej att fota och inreda (om man nu inte slösar upp precis alla pengar på inredning), men att jag på något plan måste försvara mig om jag ägnar mig åt att måla ikoner eller, som nu, att sy folkdräkter. Egentligen borde ju de två sistnämnda vara så mycket mer intressanta eftersom betydligt färre ägnar sig åt dem. Eller?

Jag gillar i alla fall folkdräkter. Jag har en nästan komplett som farmor har tillverkat någon gång i tiden, men livstycket är onödigt trångt. Blusen är också trång, gjord i syntet-bomullsblandning och dessutom uppenbart och lite klumpigt maskinsydd (de ska egentligen sys för hand i linnetyg) så jag gör en ny. Jag har också beställt tyg till ett nytt livstycke.

Jag orkar inte sy hela blusen för hand, men några sömmar har jag satsat på för att slippa synliga maskinsömmar på rätsidan. Ibland (onödigt sällan) tilltalas och inspireras jag riktigt mycket av att göra något genuint och genomarbetat. Den där hålsömmen kändes som en sån sak.

Jag återkommer då jag har hunnit längre.

Randigt återbruk

Jag har ägnat mig åt lite mer återbruk av loppiströjor. Det finns ju ett enormt utbud av begagnade damkläder och numera ser jag ofta potentialen till nya barnplagg i en sparsamt använd trikåtröja. Här är två svart-och vitrandiga tröjor som jag har sytt i påskhelgen och en blårandig body som jag sydde för kanske ett halvt år sedan, men spikade tryckknappar i först idag. Alla tre är alltså omsydda av loppiströjor. Jag tror att jag betalade sju euro totalt i materialkostnader.

DSC_3005

Stickat: tröjan Telja

Jag har mest stickat småsaker i vinter, sockor åt Oliver och enkla vantar åt mig själv och annat i den stilen, men nu är mitt senaste större projekt färdigt. Det är en islandströja som ska vara lagom stor åt Oliver nästa vinter. Mönstret heter Telja.

DSC_2868s

Vanligen lyckas jag sticka så det blir slätt fast jag stickar med två färger samtidigt, men den här gången blev oket ganska buckligt (vissa varv skulle stickas med tre färger). Jag var lite orolig för att det fortfarande skulle vara buckligt efter strykning, men tröjan blev slät och fin och jag är riktigt nöjd med den. Återstår att se hur den kommer att passa. Då jag provade den tyckte jag att kroppen var lång men att det fanns betydligt mindre växtmån i ärmarna.

Små vardagstriumfer / att bära sorg

Jag har sytt en svart klänning eftersom min ha gått upp i vikt-garderob fortfarande är lite bristfällig då det kommer till finkläder. Jag ville ha ett tunt linnetyg och hittade ett i tygbutikens restlådor. Det var den enda biten som fanns kvar och den var 1,60 m lång. I mönstret stod det att man behövde 2,20 m. Jag sökte igenom butikens övriga tygrullar och bad en expedit om hjälp med att hitta andra alternativ, men det enda hon kunde erbjuda var riktigt grovt linne eller allehanda viskostyg och läskiga stretchtyg. Då bestämde jag mig för att chansa och köpte det fina linnetyget.

Fotot visar ögonblicket av triumf, då alla mönsterbitar är utradade på tyget (förutom en av de två små till vänster som skulle klippas två gånger, men ni ser att jag har sparat plats för den). Och då hade jag till och med förlängt alla kjolbitar med tio centimeter. Triumfen fick sig dock en törn då jag några ögonblick senare märkte att den andra av de små bitarna till vänster skulle klippas två gånger mot vikt kant. Då funkade pusslet inte längre, men med lite skarvande på några ställen som inte skulle synas ordnade det sig det också. Man brukar komma långt med optimism och envishet…

DSC_1755 (2)

Klänningen är färdig så när som på några stygn som ska sys för hand, och den blev helt okej.

Då mamma ringde och berättade att mormor hade dött var jag precis på väg ut genom dörren till veckans jobb-gympa. Jag hade vetat att det bara var en tidsfråga så beskedet var väntat, men jag kände mig ändå ganska ledsen då jag for iväg till gympan. I den situationen saknade jag att ha något materiellt tecken på sorg att ta till, som sorgkläderna från förr i tiden. Det kändes dumt att gå där bland mina kollegor och låtsas som ingenting. Samtidigt var det inget alternativ att fånga allas uppmärksamhet och tillkännage att ”jo, förresten har min mormor dött”…

Där och då skulle jag gärna ha tagit på mig någon konkret sak som ordlöst men tydligt hade sagt åt alla att jag har förlorat någon i min närhet. Och just av den orsaken skrev jag ett inlägg om mommo på facebook då jag kom hem. Jag tycker döden är för undangömd i dagens samhälle, med följden att man inte vet hur man ska hantera den. Alla ställs ändå inför närståendes död, och småningom sin egen, och jag tror inte det är bra att vi bara går runt och låtsas som inget. På det sättet tror jag att sociala medier i viss mån fyller den funktion sorgkläderna hade förr. De ger rum för ett tillkännagivande som inte ställer samma krav på mottagaren som om man hade sagt samma sak ansikte mot ansikte. Det viktiga är att saken blir sagd istället för att förtigas, och att den som läser det är fri att välja hur man reagerar.

Färdiga plagg: Tryckt och återanvänt

Här är två nysydda tröjor – den här gången med eget tryck. Tryckmallarna klippte jag ut i kontaktplast, tejpade på tyget och tryckte med textilfärg och svamp. Färgen var lite halvtorkad (snart tio år gammal…) så vi får se om det påverkar hur den håller att tvättas. Det gick bra att rycka med den i alla fall. På det stora hela är jag halvnöjd med resultatet. Små detaljer blir inte så bra med den här tryckmetoden, och så är jag inte alldeles övertygad om att min design av trycket på hupparin blev den bästa. Först hade jag bara tryckt motivet i stjärncirkeln, men den kom för långt ner så då satte jag till ett Exploring ovanför. Och som vanligt får ni se på ostrukna plagg…

DSC_1607s

Den tröjan gula är sydd i återanvänt tyg,  av en vanlig, långärmad trikåtröja som jag köpt på loppis för 2 €. Jag tycker att det här med att återanvända loppiskläder är ett bra sätt att hålla materialkostnaderna nere. Plus att det känns roligt och inspirerande att återbruka.  Tidigare har jag sytt en blårandig body av en annan loppiströja, och så har jag en ylleoverall att ha innanför vinterhalaren på hälft, tillverkad av en stor, stickad herrtröja.

DSC_1610 (2)