Märkt: utfärder

Utfärden

DSC_4214s

I lördags var det dags för Idas och min traditionella sommarutfärd där ett pilkast avgör vårt mål. Var tror ni att bilden här ovanför är tagen? Det kändes riktigt talande med den  ensamma gamla forden framför en öde fabrik…

Ida (som traditionsenligt är den som kastar den avgörande pilen) prickade först Ylistaro och gjorde ett plan-B-kast som landade mellan Koskenkorva och Kurikka. Vi hade ganska liten radie i år eftersom vi inte ville sätta så mycket tid på att köra.

Namnlös

Först stannade vi till i Storkyro, som ligger på vägen till Ylistaro, för att äta lunch. Åh, vilket lunchställe vi hittade! Jag grämde mig så över att ha lämnat min väska med kameran i bilen som var parkerad en bit bort, för stället skulle verkligen ha behövt fotas.

Tänk er ett hak där inget hänt sedan tidigt nittiotal, där borden kläs med orkidé- och pandabesmyckade vaxdukar, där vägen till toaletten är utmärkt med rustika träskyltar dekorerade med girlanger av tygrosor och väggarna ståtar med en lång rad guldinramade porträtt av skäggiga äldre män i originella huvudbonader (likt otrendiga, medelålders föregångare till hipsters innan de blev inne). Jag skulle ha gjort mycket (men inte så mycket som att fråga på finska) för att få veta om det var en porträttsamling av lokala bygdeoriginal.

Flera skyltar försäkrade oss saker i stil med ”äidin ruoka paras on”, föreningsvimplarna stod i klungor i vitrinskåpet och matoset låg tätt i hela lokalen. Ida fruktade lite för vår maghälsa, men vi åt likaväl av de hela sex olika såserna/köttanrättningarna som bjöds till potatismoset. Rabarberkrämen var saltad (varför?!) och tevattnet kallt. Ett verkligt kul ställe! Jag gillar då folk inte hela tiden försöker vara så moderna, utan då det får vara lite säreget istället.

Vi hittade ett par loppmarknader, både permanenta och tillfälliga, fastnade för en massa fina hus och kände oss tvungna att fota ett roligt ställe som förmodligen var en privatbostad, men med någon slags utställning i de stora fönstren. Tre pikachun som tar emot i ytterdörren ser man inte varje dag.

DSC_4204s

Vi hade också siktet inställd på caféet Kriikun mylly i Ylistaro, som av hemsidan att döma såg ut att vara precis i vår smak, men tyvärr råkade de ha stängt för ett privat evenemang. I stället hittade vi ett vid namn LeiBai som överraskade med tillhörande pynt- och inredningsbutik och ett rejält lösglassurval. Jag hittade jättefina klistermärken och konstaterade att det är behändigt att kunna ge dem åt sin son som täckmantel för att man egentligen vill ha dem själv.

DSC_4216s

Vi körde via alla de orter pilarna hade prickat eftersom det på det sättet bildades en behändig runda. Här är vi framme vid slutdestinationen, där också den första bilden är tagen. Koskenkorva – starkspritens förlovade land? Det var en verkligt liten håla och sprittillverkningen är numera, fick vi lära oss, utlokaliserad. Ett museum finns dock, men det är ungefär allt. Och någon slags fodertillverkning torde pågå på orten.

DSC_4209s

 

Annonser

Bonusen

Då och då har jag ju nämnt att jag gillar mitt frilansjobb. Just nu är det onödigt stressigt (eftersom jag vill undvika att upprepa förra sommarens misstag med en massa jobb på semestern), men det kändes ändå ganska charmerande att tillbringa en arbetsdag med att besöka Kaskö och Lappfjärd.

Mellan de båda inbokade intervjuerna hade jag lite extra tid som jag använde för att ganska planlöst se mig omkring i Kaskö. Jag hittade en öppet-skylt, gick in genom en port i ett mörkt lider och kom ut i en alldeles fantastisk trädgård. En jättekul och oväntad upptäckt. Den hörde till en keramikstudio och ligger i Kaskös sydvästra hörn.

DSC_3915s

Tänk förresten att ställen som just Kaskö och Lappfjärd (eller Kristinestad) faktiskt ligger betydligt närmare där jag bor nu än vad mina gamla hemtrakter norrut gör. Mentalt känns avståndet nämligen som det omvända, men jag inser att man kanske borde besöka dessa söta, sydösterbottniska städer lite oftare.

På spåret

Ända tills idag hade nästan treåriga Oliver inte en enda gång åkt med något som helst allmänt färdmedel. Som de landsbygdsbor vi är, dessutom utan större metropoler i närområdet, är vi MYCKET bilburna.

Idag var det dags att ändra på den saken, allt i allmänbildningens och världsvanans goda anda. Vi började med…

DSC_0971s

…ånglok! Eller tåg draget av ånglok, kanske man ska säga. Svindyrt, men uppskattat. Färden gick från stationen i centrum av Vasa ut till Vasklot, med en paus för flytt av loket och sedan tillbaka igen. Själv tyckte jag det var roligast att se på allt folk som stannade längs spåret för att fota eller filma då vi körde förbi. Och så förundrades jag över att varje vagn värmdes av en vedeldad kamin i en liten skrubb i ändan av vagnen. Jag förstod inte riktigt hur värmen spreds, men månne det inte av rören att döma fanns ett inbyggt, vattenburet system?

DSC_0986s

Tåget hörde till Haapamäen museoveturiyhdistys och kom till Vasa som ”Joulupukin höyryjunat”.

Söndagsutfärden

DSC_0117s

Vi lyckades pricka in en länge planerad skogsutfärd tillsammans med en bekant familj på vad som måste ha varit en av de varmaste och vackraste oktoberdagarna någonsin. Det var fint!

DSC_0137s

Vi for till församlingens gamla lägergård, som inte längre är i bruk. Jag har bara varit dit en gång tidigare och den här gången riktigt brakade drömmarna över mig: Tänk om vi skulle köpa huset. Renovera det och bo där under björkarna vid havet året om. Eller ha det som sommarstuga (jag som inte ens vill ha någon sommarstuga!). Detta kommer naturligtvis inte att bli av, men det var vackra och trevliga dagdrömmar…

DSC_0138s

På retreat

I många år har jag tänkt att jag någon gång snart ska fara på tyst retreat och då jag såg en annons i somras visste jag att det var dags. Mest på grund av stället där den ordnades!

Först körde jag två timmar och sedan åkte vi båt ytterligare en och en halv timme. Någon som vågar sig på en gissning om målet?

På väg. Grått, blåsigt och gungigt:

DSC_0905s

Land i sikte!

DSC_1379ss

Vi som var med på retreaten tillbringade två dygn på fyrön Tankar utanför Kokkola. Jag har besökt Tankar en gång tidigare och tänkte att kombinationen fantastisk skärgårdsö (jag gillar öar) och retreat kunde vara ganska svårslagbar.

Vi bodde i den numera nedlagda lotsstationen (med fri tillgång till tornet!):

DSC_1332s

Rum med utsikt, först från mitt rum och sedan från allrummet:

DSC_0981s

Alla ”meditationer” (i praktiken undervisningspass) och många tideböner hölls i lotsstationens torn med ännu mer storslagen utsikt än vad man hade då man höll sig på marknivå.

DSC_0992s

Eller också höll vi till i det lilla sjuttonhundratalskapellet uppe på klippan:

DSC_0952s

Retreatledare var biskop emeritus Erik Vikström, som hade med sig sin fru.

DSC_1376s

Oj så vi åt! God mat, färskt bröd av flera sorter till varje måltid, efterrätter och bland de godaste bullar jag har smakat…

Det var en fridens helg. Jag lyssnade, läste, tänkte och lät en halvgammal insikt riktigt sjunka in. Hoppas jag klarar av att hålla fast vid den tillbaka i vardagen.

Jag hade medvetet valt att ta med mig ganska sparsamt med sysselsättningar och tidsfördriv, just för att ge rum för eftertanke. Jag hade med några andliga böcker, ett stickprojekt och min kamera. Det var allt. Kameran var i flitigt bruk och resultatet delar jag gärna med mig av:

DSC_1032s

Vädret var väldigt varierande och väldigt påtagligt på en plats som denna. Vi upplevde allt från gråaste grått till klarblå himmel, med alla tänkbara molnfärger och -formationer däremellan. Det enda konstanta var blåsten.

Fyren var närvarande vart man än gick på ön. Då den lyste såg den ut som en gnistrande ädelsten med ljusstrålar som svepte genom mörkret. Jag gjorde några hastiga försök att fånga strålarna och den glittrande ädelstenskänslan på bild i skymningen innan det var dags för samling, men det lyckades inte alls.

DSC_1301s

Efter att vi kommit fram och fått all nödvändig information gick vi in i tystnaden, som det uttrycktes. Ingen talade med någon annan, utan enda gången vi använde rösten var då vi läste med i tidebönerna och då vi sjöng. Som introvert njöt jag av att inte hela tiden behöva småprata, samtidigt som det ibland var lite opraktiskt om man skulle ha velat ta reda på något. För en så kort period som två dygn funkade det i alla fall.

Det var en mycket god helg, på många sätt.

 

Bostadsmässa i Björneborg

Igår var vi på bostadsmässa. Vi konstaterade att det är sista året på länge som den hålls på rimligt avstånd och därför ville vi passa på. Med tanke på vårt eget bygge var vi extra intresserade av rumsstorlekar och av hur kök och vardagsrum hade kombinerats. Sovrummen vi tittade på bekräftade för oss att det behövs uppemot fjorton kvadratmeter för att ett rum ska kännas ordentligt stort, och det är vad vi strävar efter.

I fråga om kök-vardagsrumsplanering tyckte jag det var tråkigt att så gott som alla hus hade en öppen, rektangulär lösning med kök och köksö i ena ändan, följt av matbord och sedan vardagsrumsdel i andra ändan. Eftersom jag inte nödvändigtvis vill ha köksö eller helt öppen planlösning skulle jag gärna ha sett flera olika alternativ. Men är något inne så är det…

Jag fotade en del, både sånt som jag såg att passade i ett mönster (det är trots allt lite kul att göra en oseriös trendanalys på bloggen) och sånt som jag faktiskt gillade. I fråga om trender noterar jag:

a) kombinationen grått-vitt-rosa, gärna med inslag av mässing och vit marmor
b) ”naturinspirerat”, mycket växter, rotting, bambu, läder, beige toner. Man såg också en del snickeridetaljer (karmar och lister) där träfärgen bibehållits.

Det fanns många mörka eller svarta kök, en hel del inredning i dova grön-grå eller blå-grå toner. Dessutom var det mycket takhöjd, också i år.

Några bilder på temat grått och rosa:

DSC_4686s

Det känns skirt och elegant, men är kanske inte ett färgtema jag själv skulle satsa på. Det här rummet hörde ändå till mina favoriter:

DSC_4685s

* * *

Några bilder på temat naturmaterial och växter:

DSC_4689s

 * * *

Man såg som sagt mycket takhöjd, öppna ytor och glasräcken. Många hus var i två plan med full höjd på andra våningen och öppet ner till första våningen på en del av ytan. Många meter luft, med andra ord! Flera av husen var byggda bredvid en å och många av dem hade stora panoramafönster i två våningar mot ån, med fönster också inne i rummen på andra våningen för att dra nytta av utsikten till fullo. Jag ska visa hur jag menar:

DSC_4725s

Det här var det sista huset, nr. 33. Just här imponerade planlösningen på mig, det var en kul överraskning med sovrummets glasfönster. Fast personligen skulle jag kanske hellre använda rummet till arbetsrum. Jag ogillar att sova med insyn… Ett annat hus hade en liknande lösning, men där var sovrummets glasvägg ersatt av ett väldigt lågt glasräcke mot fallhöjden ner till vardagsrummet. Det kändes bara farligt.

* * *

Även om det är en mässa med fokus på hus och inredning brukar jag också hålla upp ögonen för vad de har gjort i trädgårdsväg. Mest är det ju stora ytor med betongsten och mesiga planteringar omringade av brunfärgad täckflis. Mindre kul enligt mig. Några saker fastnade dock på bild: Trendiga kokedama-amplar, en välmatchad plantering med olika bladväxter och en enkel men slagkraftig, färgglad mix av rosenskära, daggsalvia och femtunga:

DSC_4684s

* * *

Jag gillade särskilt inredningen i två hus. Det ena (hus nr. 19) gick i andan loppisfyndad retro och var kanske lite för brokigt för att jag skulle vilja bo där på lång sikt, men roligt att se på en kortare stund:

DSC_4700s

Det andra huset där jag verkligen gillade inredningen var hus nr 19. Det var det enda som fick mig att brista ut i ett uppskattande ”åh!” då jag kom in i vardagsrum-köket. Modern retro kunde man kanske kalla stilen? Christian blev väldigt förtjust i det extra smalstaviga ekparkettgolvet. Det är inte otänkbart att det kommer att finnas i vårt nya hus om några år.

DSC_4745s

* * *

En sak jag uppskattade med årets mässa var att många hus var relativt små, under 150 m² (det är litet med bostadsmässe-mått.) Flera var till och med under 100 m². Jag gillade också att det fanns en gammal, renoverad byggnad med bland mässobjekten. Det var en gammal bilverkstad som numera  innehöll denna fina spiraltrappa (eller är den kanske original?):

DSC_4692s

* * *

Slut! Tack till mamma som var barnvakt.

Utforska Möttönen med Ida och Johanna

Minns ni Idas och min utfärd där målet bestämdes med ett pilkast? Nu har vi gjort det igen. Det var flera veckor sedan men jag har varit långsam med att blogga.

Den här gången nöjde vi oss med en dagstur och drog radien 150 km från vår träffpunkt vid ABC i Oravais.

DSC_0700s

Avgörandets stund…

Möttönen! Aldrig hört om stället… Vi köpte proviant och gav oss iväg. Trevligt nog passade det bra att köra genom Kimo så vi stannade och beskådade Kimo bruk. Jag som tycker om vatten i allmänhet och bäckar och broar och vattenfall i synnerhet, särskilt i kombination med gamla hus, var i mitt esse.

DSC_0721s

Sista ”större” orten före Möttönen var Kyyjärvi och eftersom vi ville vara säkra på att hitta ett lunchställe stannade vi där. Och vi hittade inte bara ett lunchställe utan ett helt köpcentrum, mitt ute i ingenstans. Kyyjärvi har trots allt bara 1381 invånare enligt google. Vi blev så överrumplade av denna upptäckt att vi betedde oss som att vi knappt hade sett en matbutik på år och dag, och än mindre besökt någon stad eller överhuvudtaget fått utöva konceptet ”shopping” de senaste tio åren. Vi skyndade överväldigade in och fnissade fånigt åt att det till och med fanns en Finlayson pop-up butik där…

DSC_0724s

Efter att ha utforskat utbudet hos såväl Finlayson, Marimekko och Iittala som diverse pynt- och klädbutiker, och laddat med varsin Kotipizza, fortsatte vi till det egentliga målet: Möttönen.

Det var ett mycket litet ställe, men vi fångades av charmen hos denna bybutik. Lite som för trettio år sedan? Fina pelargonaplar hade de dessutom, noterade vi som de gamla växthusarbetare vi är. Vi kunde också konstatera att Jetta-talos husfabrik låg i Möttönen, liksom en stor vindkraftspark.

DSC_0725s

Någorlunda i närheten låg en nationalpark men vi var inte så förberedda på vildmarksvandring och kände dessutom att det var dags att vända hemåt, så sagt och gjort…

Det var den utfärden. Den här gången blev det kanske väl lite program i förhållande till antalet kilometrar längs vägarna. Vi konstaterade att man nog borde göra kastet lite på förhand för att hinna kolla upp mera besöksmål innan man far. Men vi hann tala i alla fall!