Märkt: esse

Essevantarna

Jag har haft ett långdraget stickprojekt på gång under hela våren-försommaren, ett sånt där jag rivit upp och provat mig fram flera gånger, tagit veckolånga pauser och överlag inte haft så bråttom. Men färdiga blev de, min version av ”essevantar” (det finns redan minst en annan version.)

DSC_0309s

De här baserar sig på folkdräktkjolens randning, men i lite förenklad form. Jag använde mig mest av diverse restgarner, bara det gröna köpte jag nytt. Garnen är lite olika grova och vantarna blev därför en liten aning buckliga, men inte så att det stör då man har dem på.

Vågmönstret är enkelt att sticka, vart tredje varv tar man ihop två maskor fyra gånger i följd, stickar två maskor, gör fyra ökningar med garnet över stickan i följd, stickar två maskor och upprepar varvet ut.

DSC_0322s

Tumkilen blev lite pysslig att få till eftersom jag lät den formas genom att låta bli att ta ihop vissa maskor där man annars skulle ha gjort det, men det var inte helt lätt att få till en lagom ökning på det sättet. Med några försök gick det.

Annonser

Essedräkten

Redan före jul utlovade jag bilder på den färdiga folkdräkten, men jag har inte kommit mig för att fota den förrän nu. Jag vill redan från början påpeka att jag inte bemödade mig särskilt om frisyr eller ansikte då jag fotade, utan tänkte att det får vara fokus på dräkten.

Jag har en så kallad styckomössa som hör till dräkten men jag trivs inte med den och tar mig friheten att skippa den. Det finns också en väska, en så kallad kjolsäck till, men den ska bäras halvt dold under förklädet och syns inte annat än på den sista bilden. Och så kunde jag ha tagit fram strykjärnet innan. Men det gjorde jag inte!

1s

Många bär vitt förkläde, men till det flesta dräkter kan man välja mellan flera färgalternativ i siden. Till essedräkten är både rött, svart och grönt tillåtet. Jag valde att sy upp ett svart sidenförkläde som komplement till det vita bomullsförklädet som farmor har sytt någon gång i tiderna. Jag tycker att det vita blir för dominerande om man har både vitt förkläde och sjal med vit botten.

Just med tanke på det blev jag väldigt förtjust då jag hittade en blommig yllesjal med svart botten på loppis för ett par ynka euro (annars är folkdräktsmaterial svindyrt). Nu har jag hela tre sjalar att välja mellan. De två ljusa kommer hemifrån där de i tiderna hade degraderats till påskhäxklädsel för att sedan uppgraderas av mig igen.

aS

Först hade jag tänkt ha vanliga, svarta klackskor till dräkten (nya folkdräktsskor går på ett par hundralappar, minst) men än en gång levererade loppis. Skorna på bilden är inte riktiga folkdräktsskor och de hade ett läderband med något bling tvärs över, men det klippte jag bort och nu tycker jag de gör sig riktigt bra till helheten.

Till sist några tankar om renlärighet och att hålla sig bokstavstroget till dräktbeskrivningarna – eller inte. Föreningen Brage har väldigt detaljerade beskrivningar för exakt hur alla detaljer på varje orts egen dräkt skall utformas. De flesta av alla detaljerna går tillbaka till genuina förlagor från mitten av 1800-talet som har hittats på orten.

Visst ser jag poängen med att varje orts dräkt ska vara specifik för just den orten, utan att bäraren lägger till några egna påhitt och variationer. Men samtidigt har jag tagit mig friheter. Jag sydde – och håll i er nu! – till exempel knappslån på blusen lite annorlunda än vad beskrivningen förespråkade. Helt medvetet valde jag att byta ut trådknapparna som hör till esseblusen mot i mitt tycke mycket finare pärlemorknappar (som är standard på många andra orters blusar). Jag skulle tro att man nog har burit pärlemor även i Esse i tiderna. Dessutom har jag broderat kjolsäcken, som enligt beskrivningen ska vara odekorerad. Men kan hända jag ska göra om den, jag blev inte alldeles nöjd.

Ja, och så använder jag säkerhetsnål istället för silverbrosch. Sak samma, liksom..

På det stora hela gillar jag min dräkt! Jag premiärbar den på jobbjulfesten och trivdes riktigt bra.

Knapphålen

Folkdräkten är i princip färdig. Jag har sytt knapphål de senaste veckorna (inte så aktivt, det är därför det har tagit veckor). Gick bättre än jag hade fruktat att sy tolv knapphål för hand. Men nu i efterhand då jag ser på de röda knapphålen tänker jag att jag kunde ha satsat på att göra det ännu mer ordentligt. Stygnen blev ganska glesa.

DSC_0642s

Om någon folkdräktsexpert läser detta rycker hen säkert till av mitt val av knappar. Pärlemorknapp på Esseblus – skandalöst! Jag vet. Nu ägnar jag mig dessutom åt ytterligare en förbrytelse, ett tillägg som överhuvudtaget inte existerar i dräktbeskrivningen. Skulle det inte vara för tillägget kunde jag säga att dräkten ÄR färdig. Men jag återkommer senare med en rapport om slutresultatet och med lite mer tankar om varför jag valt ”fel” knappar.

Tomtedräkten

… nej, folkdräkten var det ju! Ni förstår kanske varför jag har känt att jag suttit och sytt en tomtedräkt här i ett skede?

DSC_0630s

Det blev bättre då jag sydde fast kjolen.

DSC_0634s

Tillverkningen går framåt i stadig takt, nu är det mest knappar och småfix kvar.

O-nördprojektet

Jag vill visa en glimt av mitt senaste projekt. Här ser ni en hålsöm som jag bävade för men som gick ganska bra att sy då jag väl hade kommit igång. Hålsömmen sitter på en krage…

DSC_0552s

… som sitter på en blus till en folkdräkt. Essedräkten, för att vara mer exakt.

Tyvärr känner jag ett behov av att  ursäkta mig lite för att jag sysslar med något så nördigt som att sy folkdräktsdelar. Men varför ska man nu egentligen ursäkta sig för att ens intressen är nördiga? Och varför kan inte alla intressen vara lika värda, egentligen? Jag känner att det är okej att fota och inreda (om man nu inte slösar upp precis alla pengar på inredning), men att jag på något plan måste försvara mig om jag ägnar mig åt att måla ikoner eller, som nu, att sy folkdräkter. Egentligen borde ju de två sistnämnda vara så mycket mer intressanta eftersom betydligt färre ägnar sig åt dem. Eller?

Jag gillar i alla fall folkdräkter. Jag har en nästan komplett som farmor har tillverkat någon gång i tiden, men livstycket är onödigt trångt. Blusen är också trång, gjord i syntet-bomullsblandning och dessutom uppenbart och lite klumpigt maskinsydd (de ska egentligen sys för hand i linnetyg) så jag gör en ny. Jag har också beställt tyg till ett nytt livstycke.

Jag orkar inte sy hela blusen för hand, men några sömmar har jag satsat på för att slippa synliga maskinsömmar på rätsidan. Ibland (onödigt sällan) tilltalas och inspireras jag riktigt mycket av att göra något genuint och genomarbetat. Den där hålsömmen kändes som en sån sak.

Jag återkommer då jag har hunnit längre.

Partaj

Igår var vi på fest och åh vad bra det var. Jag träffade en massa folk från förr som jag tycker om men inte sett på väldigt länge, det gick bra att åka den ganska långa vägen till hemtrakterna med barnet och det var allmänt en väldigt lyckad dag.

DSC_16801

 

1989

Mamma hittade en smårolig video från 1989 på Youtube. Eder bloggerska i något yngre format är med. Titta från 7.10.

Skärmklipp

Först skymtar jag med mamma (i vita byxor) och sen blir det mera närbild. Det är mommos och moffas granne som tröskar. För övrigt han som har lyft upp mig och talar med mig också.

Som guldkant på koppen ger videon fina smakprov på hur mitt modersmål essedialekt ska låta. Lyssna från 8 minuter framåt ungefär.