Märkt: hus&hem

Växtvård

De senaste dagarna har jag sysslat med att liva upp krukväxterna efter vinterns mörker och torra luft. Jag brukar inte vara så nitisk med att plantera om alla varje år, men i år tänkte jag ge de flesta ny jord i en lite större kruka. Jag passar också på att skölja det värsta dammet av bladen och beskär vissa av växterna. I samma veva börjar jag gödselvattna dem igen (med ojämna mellanrum) efter vinterpausen.

DSC_1970s

Samtidigt har jag flyttat runt dem och arrangerat om. Jag tycker om att försöka få till så fina helheter som möjligt i fönstren och konstaterar att det brukar bli bäst om man blandar lite större växter med mindre, mörkgröna blad med ljusgröna, små och skira med tjocka, stadiga – variation, med andra ord!

DSC_1967s

De söker sig mot ljuset, som crassulan på näst sista bilden. Jag låter dem stå och luta mot fönstren ännu någon månad istället för att svänga på dem, eftersom de är svaga efter vintern och det är väldigt energikrävande för dem att själv räta upp sig. Är de riktigt sneda beskär jag istället bort det värsta överhänget.

Det lilla exemplaret av pilea på sista bilden är min nyaste krukväxt, hoppas den ska växa till sig med åren!

Trendbingo

Det är väldigt enkelt (och intressant) att notera vilka föremål som återkommer igen och igen i inredningstidningarna då jag som nu kan bläddra i alla mina 17 loppisfyndade Avotakka direkt efter varann istället för att först vänta en månad på varje nummer.

Här är tre föremål som – jag lovar! – finns med MINST en gång i varje nummer. Tidningarna är visserligen från 2016 och 2017 men jag bedömer att samma saker fortfarande syns i årets inredningstidningar.

Hans J. Wegners Y-stol.

380246285

En KINFOLK-bok sådär nonchalant liggande framme i en liten hög med andra böcker.

Bildresultat för Kinfolk book

En monstera.

Bildresultat för monstera

Och förstås minst tre olika föremål från Artek och ett från Marimekko, men det är så givet att det knappt behöver nämnas.

Jag som snabbt blir kärringen mot strömmen då något är allt för inne bockar av två av tre saker som inte kommer att komma över vår tröskel. Stolarna om inte annat så för att de är svindyra. En monstera köpte jag däremot ganska nyligen…

(Alla bilder är lånade, klicka på dem för länk.)

Loppishandlat

Med jämna mellanrum går jag en loppisrunda och håller i första hand utkik efter saker som jag vet att Oliver (och jag) småningom kommer att behöva i klädväg. Min senaste  runda ägde rum i helgen. Då det kommer till min svagaste punkt (glas och porslin) har jag varit mycket disciplinerad, ja nästan ointresserad, den senaste tiden. Tills nu…

Fyra gröna Kartioglas. Jag minns att jag frestades av dem (men stod emot) då de fanns i butik. Nu är den här färgen inte längre till salu så vitt jag vet. För knappt halva nypriset kändes det plötsligt som en frestelse värd att ge efter för och jag tycker mycket om dem.

DSC_1913s

Muggen på bilden nertill har jag sedan tidigare. Tyvärr fanns det inga assietter som hörde till och jag har länge gått och sneglat på Arabias Ruska-serie från 70-talet och funderat om den skulle funka tillsammans med muggarna. Jag har tänkt att Ruska kanske är för matt och för brun i förhållande till de blanka, ganska grå muggarna, men nu köpte jag hem en assiett på prov och tycker att de går riktigt bra tillsammans. Nu får jag alltså hålla upp ögonen efter flera i just den här storleken.

DSC_1917s

Jag har gjort några tafatta försök att rensa ut bland mina många tidningar, men det går inte så bra att begränsa mängden då man ofta hittar billiga tidningar på loppis. Nu slog jag på stort och köpte två årgångar av Avotakka för saftiga 3,50 €… Tänker att jag vill fördjupa mig i modern, finsk inredning. Hittills har jag av språkliga skäl hållit mig till svenska inredningstidningar men nu då jag plötsligt ska inreda modernt känner jag att jag behöver lite mer Artekvibbar och finsk design överlag i mitt liv.

DSC_1910s

Köpte också ett par plagg åt både son och mig själv, men de känner jag inget behov av att blogga om.

Återhållsamheten

Jag planerar inredning och övar mig i återhållsamhet. Jag har nämligen märkt att jag snabbt frestas av ”allt ska vara lite speciellt” för att det är så kul och inspirerande att hitta de finaste tapeterna, de trevligaste köksluckorna, det vackraste golvet, den mest formstarka soffan och så vidare. Om jag skulle ge mig själv fria händer vet jag att slutresultatet kunde bli ganska brokigt och att alla olika delar av inredningen skulle konkurrera med varandra i att vara lite extra intressanta.

Så nu försöker jag tillämpa en av grundreglerna från då man designar blomrabatter: låt en eller två växter som är mer iögonenfallande spela huvudrollen medan alla andra fungerar som lugn, diskret bakgrund.

Alltså tänker jag att jag behöver välja vilka inredningsdetaljer som ska spela huvudrollen i varje rum och låta de övriga vara mer vanliga och diskreta. Svårt men viktigt, tror jag!

Planera, planera!

Bland många blivande byggare verkar det vara lite känsligt att lufta sina byggplaner för tidigt i sociala medier. Man talar ganska tyst om det hela åtminstone tills ritningarna är färdiga och bygglovet har gått igenom. Lite sådär som att många väntar till efter vecka tolv innan de avslöjar att de är gravida. Ja, vissa väntar till och med till efter förlossningen…

Och gott så, varken byggplaner eller graviditeter behöver man skylta med på nätet om man inte vill.

Men jag vill skylta. Och nu talar jag endast och enbart om byggplaner. (För att göra det helt klart: nej, jag är inte gravid.) Att rita och planera hus är ett av mina intressen och något som jag har sysslat med i många år, helt oberoende av om något bygge har synts i horisonten eller inte. Nu är det förstås extra roligt att rita och planera då saker och ting förhoppningsvis kommer att bli verklighet småningom och därför kommer ni att få följa hela processen.

För ett tag sedan skrev jag att vi har bestämt oss för en husmodell. Vi har i princip också bestämt oss för en planlösning. Den ser ut så här:

Enplanshus A

Jag har inte utgått från någon färdig planlösning, utan ritat den själv enligt hur jag vill att rummen ska vara placerade i förhållande till varandra och med tanke på husets läge på tomten. Det finns även en version B av planlösningen med vissa fördelar, men också med flera nackdelar.

Utifrån har vi däremot utgått från färdiga husmodeller, närmare bestämt Kannustalos Lato, men förstås flyttat runt fönster och dörrar. Ungefär så här börjar huset se ut – fast inte vitt:

Enplans 2 Lato

Här ska ni får se en lista på alla faktorer (utöver husets läge på tomten) som har styrt utformningen:

Vad vi vill ha

Just nu funderar jag på köket. I fråga om luckor har vi två-tre alternativ som vi gillar, men det finns ju också ganska många valmöjligheter då det kommer till hurudana skåp och lådor man ska ha och hur de ska placeras. Här provar jag bara, tror nog man kan optimera den här versionen ännu:

KökS

Jag vill försöka visualisera planlösningen och föreställa mig hur saker kommer att se ut i praktiken så gott det går. Köksritningen här ovanför är ett sådant försök. Min skisser här nedan är ett annat. Där har jag försökt rita hur ”klossen” (som Christian kallar den) mellan köket och vardagsrummet kommer att se ut. Jag vet att jag vill använda en del av golvytan på just det området till annat än bara golv och har försökt få in både en köksskrubb, en bänkyta där man kan sitta på en barstol eller lägga ifrån sig saker,  en skorsten, en eventuell vedspis samt en stor, lagrande spis med plast för vedförvaring.

3D

Genom att rita upp områden som känns lite oklara märker jag vad vi ännu behöver jobba på. Hur ska den där bänkytan/”bardisken” riktigt utformas för att se bra ut? Var det verkligen så lyckat med ett tomt hörn mellan spis och vägg som jag först hade trott? Och så vidare.

Februarifredag

Jag ska arbeta en del av lördagen så jag är så gott som ledig idag. Har bara varit på jobbgympa och funderar lite på hur jag ska lägga upp en kommande kolumn.

Mitt enda ärende idag är att visa upp min nya duk och berätta om mödan med att hitta den.

Att hitta en till duk som passar i köket utöver den röda med vita prickar som jag ofta använder visade sig nämligen bli ett projekt som drog ut på tiden i flera år. Speciellt så här efter jul kan man ju tänka att man vill ha något annat än rött. Med ljust gråblå tapeter borde rimligtvis något blåaktigt vara ett säkert kort, skulle man kunna förledas att tro.

Men två felköp senare kan jag bara konstatera att något allmänt blåaktigt inte är ett säkert kort. Antingen drar det blå för mycket mot grönt eller för mycket mot lila i förhållande till tapeterna.

Men redan innan jul råkade jag på en blågrå linneduk i en realåda och kände på mig att den var i precis rätt färg. Trots rean var den dyr och trots mina tidigare två felköp vågade jag ändå chansa, för nu hade jag lärt mig vad som INTE funkade.

Och hurra, den passar! Fast färgåtergivningen på bilden blir inte den bästa en halvdunkel vinterdag som denna.

dsc_1706s

 

Identitetskrisen

Jag erkänner att rubriken bara är ett klickbete. Men i alla fall. Jag har i många år vetat precis vilka inredningsstilar jag har allra närmast hjärtat och det står tydligt och klart för mig vad jag gillar och trivs med inom de stilarna. Då talar jag dels om varm, opretentiös allmoge och dels om en lite elegantare men ändå klassisk stil. Båda ganska utsirade med breda, profilerade lister. Spröjsade fönster och spegeldörrar. Mönstrade tapeter och gamla möbler. Trasmattor eller orientaliska. Massivt trä och generellt gedigna material.  Inget som ser ut att höra hemma från tiden efter sisådär 1925.

Men nu har vi äntligen bestämt hur vårt nästa hus ska se ut. Det blir ett enplanshus med utseendet hämtat från Kannustalos Lato-serie (därmed inte sagt att det blir Kannustalo som bygger). Med ospröjsade fönster, vill jag poängtera, eftersom en spröjsad version också finns.

Och det vände liksom upp och ner på mina hittills enkla och tydliga inredningspreferenser. Allmoge vill jag inte göra annat än i ett genuint gammalt hus (helt bortsett från att Christian överlag vägrar allmoge) och något utsirat klassiskt känns fel mot de höga, ospröjsade fönstren och mot husets stil överlag.

Så nu tänker jag mid-century. Lite arkitektritat 60-tal plus nordiska designklassiker. Däremot inte retro. För mig betyder det ordet orangea plastmattor och senapsgröna, blommiga tapeter. Vilket i och för sig kan roa mig, men inte i mitt hem. Här ser ni vad jag föreställer mig, på ett ungefär:

stil

(Alla bilder via Pinterest.)

Det absolut enklaste sättet att göra det här på är väl parkettgolv + någon golvyta med mörkt tegelfärgade klinkers, vitmålade väggar, stora fönsterytor, fanerade dörrar och kanske någon ytterligare detalj i tegel här eller där. Kanske lite läder någonstans och möblerat med nordiska designklassiker (eller snarare billigare kopior), som sagt.

Men nu är jag ju inte den som brukar följa färdiga recept och dessutom vill jag ha färg. Det behöver inte vara överdådigt med färg, men mer än bara brunt och vitt i alla fall. Det känns som en riktigt rolig utmaning att börja fundera på allt det här och försöka få ihop en fin helhet.

Vid sidan om de stilar som har legat allra närmast hjärtat har jag också redan tidigare kunnat uppskatta stilar som går mer mot funkishållet. Det här kommer alltså inte alldeles som en blixt från klar himmel, men det känns ändå spännande att röra sig på lite mer outforskade marker än vad jag är van vid då jag drömmer inredning.

Att leva drömmen

För ungefär en månad sedan hade jag tänkt skriva ett blogginlägg om en då aktuell insikt. Men istället för ett inlägg blev det en kolumn. Den är nu publicerad (i KustNytt 8/2018) och jag kopierar in den hit och lägger till några bilder:

DSC_0847s

En strålande solig och varm septemberdag satt jag där ute och lät hönsen gå lösa på gräsmattan. Under några minuter betade de under det stora äppelträdet, vars grenar hängde ner likt draperier tunga av mogna kaneläpplen. Det var en idyllisk bild med mitt lilla växthus och den gamla, röda boden i bakgrunden. Jag gick in för att hämta kameran, föste tillbaka hönsen under trädet och försökte föreviga ögonblicket. I den stunden slog det mig att jag på många sätt lever drömmen.

Ända sedan jag först flyttade hemifrån har jag drömt om ett eget ställe på landsbygden. En röd stuga med äppelträd, grönsaksland, växthus och höns tillsammans med en egen familj. Med fanns också förhoppningen om ett deltidsarbete för brödfödans skull och möjlighet att kunna skriva lite vid sidan om.

Ingetdera av allt detta hade jag då jag först började drömma.

Jag såg på hönsen, äppelträdet, snickarboden och växthuset. Bakom mig hade jag det gamla huset som vi äger sedan fyra år tillbaka. I huset fanns make och son och på andra sidan om huset låg trädgårdslandet. Där var den, hela drömmen med deltidsjobb, frilansskrivande och allt.

Jag insåg också att en uppfylld dröm inte automatiskt betyder att allt går lätt eller att varje dag är lycklig. Jag drömde om kärlek och det fick jag, men på köpet följde sårbarhet, skarpa ord, gräl och den där tärande vardagsirritationen då två olika viljor krockar och skaver mot varandra.

Jag drömde om en trädgård och jag är oftast väldigt förtjust i den jag har. Men ibland undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet de där stunderna då det som var tänkt som en rolig hobby bara känns som oändliga mängder tungt arbete.

Jag ville ha några höns och de har nästan bara fört med sig glädje. Men mindre än en vecka efter det idylliska fotot under äppelträdet togs var det dags att slakta överflödiga ungtuppar. Det var min första tuppslakt och jag gruvade mig massor. Ifrågasatte allt från om jag borde ha några höns till om det är rätt att äta kött överhuvudtaget. (Slutsatsen jag landar i är att jag som den köttätare jag ändå är måste kunna äta upp mina egna tuppar. Allt annat vore hyckleri.)

Jag drömmer fortfarande om ett ännu äldre hus än det vi bor i, ett byggnadsvårdsmässigt renoverat hus med ojämna glasrutor, handbilade, rödmyllade stockar och breda golvplankor. Men med viss erfarenhet av uppfyllda drömmar inser jag att det är en dröm som gör sig bäst om den förblir ouppfylld. Vårt intresse och tålamod för att renovera är för litet och vår benägenhet att vilja ha några lediga stunder så ofta som möjligt är för stor.

Fast det finns stunder då det här med att leva drömmen inte känns så roligt, betyder det inte att jag har tagit fel på vad som var drömmens uppfyllelse. Jag inser att uppfyllda drömmar inte betyder att man kommer undan livets villkor, och dit hör också de tyngre dagarna.

Var du än befinner dig i livet hoppas jag att du har fått uppfylla några drömmar och får chansen att se en ännu ouppfylld bli verklighet – om du vill!

DSC_0656sDSC_0833s

Bostadsmässa i Björneborg

Igår var vi på bostadsmässa. Vi konstaterade att det är sista året på länge som den hålls på rimligt avstånd och därför ville vi passa på. Med tanke på vårt eget bygge var vi extra intresserade av rumsstorlekar och av hur kök och vardagsrum hade kombinerats. Sovrummen vi tittade på bekräftade för oss att det behövs uppemot fjorton kvadratmeter för att ett rum ska kännas ordentligt stort, och det är vad vi strävar efter.

I fråga om kök-vardagsrumsplanering tyckte jag det var tråkigt att så gott som alla hus hade en öppen, rektangulär lösning med kök och köksö i ena ändan, följt av matbord och sedan vardagsrumsdel i andra ändan. Eftersom jag inte nödvändigtvis vill ha köksö eller helt öppen planlösning skulle jag gärna ha sett flera olika alternativ. Men är något inne så är det…

Jag fotade en del, både sånt som jag såg att passade i ett mönster (det är trots allt lite kul att göra en oseriös trendanalys på bloggen) och sånt som jag faktiskt gillade. I fråga om trender noterar jag:

a) kombinationen grått-vitt-rosa, gärna med inslag av mässing och vit marmor
b) ”naturinspirerat”, mycket växter, rotting, bambu, läder, beige toner. Man såg också en del snickeridetaljer (karmar och lister) där träfärgen bibehållits.

Det fanns många mörka eller svarta kök, en hel del inredning i dova grön-grå eller blå-grå toner. Dessutom var det mycket takhöjd, också i år.

Några bilder på temat grått och rosa:

DSC_4686s

Det känns skirt och elegant, men är kanske inte ett färgtema jag själv skulle satsa på. Det här rummet hörde ändå till mina favoriter:

DSC_4685s

* * *

Några bilder på temat naturmaterial och växter:

DSC_4689s

 * * *

Man såg som sagt mycket takhöjd, öppna ytor och glasräcken. Många hus var i två plan med full höjd på andra våningen och öppet ner till första våningen på en del av ytan. Många meter luft, med andra ord! Flera av husen var byggda bredvid en å och många av dem hade stora panoramafönster i två våningar mot ån, med fönster också inne i rummen på andra våningen för att dra nytta av utsikten till fullo. Jag ska visa hur jag menar:

DSC_4725s

Det här var det sista huset, nr. 33. Just här imponerade planlösningen på mig, det var en kul överraskning med sovrummets glasfönster. Fast personligen skulle jag kanske hellre använda rummet till arbetsrum. Jag ogillar att sova med insyn… Ett annat hus hade en liknande lösning, men där var sovrummets glasvägg ersatt av ett väldigt lågt glasräcke mot fallhöjden ner till vardagsrummet. Det kändes bara farligt.

* * *

Även om det är en mässa med fokus på hus och inredning brukar jag också hålla upp ögonen för vad de har gjort i trädgårdsväg. Mest är det ju stora ytor med betongsten och mesiga planteringar omringade av brunfärgad täckflis. Mindre kul enligt mig. Några saker fastnade dock på bild: Trendiga kokedama-amplar, en välmatchad plantering med olika bladväxter och en enkel men slagkraftig, färgglad mix av rosenskära, daggsalvia och femtunga:

DSC_4684s

* * *

Jag gillade särskilt inredningen i två hus. Det ena (hus nr. 19) gick i andan loppisfyndad retro och var kanske lite för brokigt för att jag skulle vilja bo där på lång sikt, men roligt att se på en kortare stund:

DSC_4700s

Det andra huset där jag verkligen gillade inredningen var hus nr 19. Det var det enda som fick mig att brista ut i ett uppskattande ”åh!” då jag kom in i vardagsrum-köket. Modern retro kunde man kanske kalla stilen? Christian blev väldigt förtjust i det extra smalstaviga ekparkettgolvet. Det är inte otänkbart att det kommer att finnas i vårt nya hus om några år.

DSC_4745s

* * *

En sak jag uppskattade med årets mässa var att många hus var relativt små, under 150 m² (det är litet med bostadsmässe-mått.) Flera var till och med under 100 m². Jag gillade också att det fanns en gammal, renoverad byggnad med bland mässobjekten. Det var en gammal bilverkstad som numera  innehöll denna fina spiraltrappa (eller är den kanske original?):

DSC_4692s

* * *

Slut! Tack till mamma som var barnvakt.