Tagged: höns

Just nu

Jag börjar bli riktigt trött på den här torkan. Jag vattnar och vattnar och lider med alla jordbrukare som ser spannmålsbrodden sakta börja gulna utan att kunna göra något åt det. Egentligen är det ju ett riktigt strålande sommarväder, men en rejäl regnskur då och då skulle vara mer än välkommet!

Trädgården stampar på stället men här är två fina från de senaste veckorna: Vitt löjtnantshjärta och klematisen ‘Rosy O’ Grady’.

DSC_3687s

Kycklingarna växer snabbt och har lämnat den första veckans duniga söthet bakom sig. Jag släpper ut dem små stunder i trädgården då och då. Konstaterar att det redan tycks vara försent att få dem handtama, men å andra sidan är det lika så bra att hålla en opersonlig relation till dem tills jag vet vilka som är tuppar. De har faktiskt inte några namn ännu heller. Jag tycker inte att jag har fått tillräcklig känsla för deras personlighet för att ge dem namn.

DSC_3811s

I övrigt mårar vi på. Vi har nyss hämtat oss från ännu en snuva och sover för tillfället dåligt om nätterna, men jag trivs med jobben och har träffat flera extra intressanta och inspirerande intervjupersoner på sistone. Bland dem en lokal musiker, ett par som bygger ekohus och en politiskt engagerad polis.

Annonser

Minihönsen

Kycklingarna växer, eller åtminstone växter fjädrarna på dem. De har redan vingpennor och små, centimeterlånga stjärtfjädrar. De har börjat gå ut på dagarna och beter sig överlag mycket hönsaktigt (eller tuppaktigt?) och ”vuxet” fast de bara är en vecka gamla. De är mycket intresserade av mat och vill helst hacka på precis samma saker som hönan hackar på, och så har de anammat det mycket karakteristiska hönsbeteendet att krafsa tre gånger med fötterna – vänster-höger-vänster – och sedan ta ett steg bakåt och syna resultatet av krafsandet i hopp om att något ätbart skulle ha dykt upp.

De har däremot inte lärt sig hur man kommer tillbaka in i hönshuset efter att de har gått ut, så där finns det utrymme för utveckling.

DSC_3568s

Kycklingar!

Fyra kycklingar kläcktes igår, fem ägg återstår ännu och ett ägg gick sönder redan för kanske en vecka sedan. Börjar tro att det bara blir fyra kycklingar den här gången, men det är inte illa det heller.

Hönan Silvia tycks vara en god moder som håller de små liven varma under sig och kluckar inbjudande åt dem att de ska äta då jag kommer med mat.

DSC_3433

Tre av fyra. Två är ljust grågula och en gul (från isbaräggen) och en svart med vita partier (från ett maranägg). Ska bli intressant att följa med hur de växter – och att se hur många som är tuppar…

I går morse då jag tittade in i hönshuset blev jag lite imponerad av hönan. Då hade bara en kyckling kläckts och av någon orsak hade hon flyttat alla återstående åtta ägg ungefär en halv meter från det ursprungliga redet. Jag föreställer mig att kycklingen hade förirrat sig och att hon insåg att hon inte kunde ligga både på äggen och den förrymda kycklingen samtidigt, och därmed flyttade äggen ett efter ett till stället där kycklingen var. Ingen hönshjärna där inte! (För den som undrar använder hönan näbben för att fösa då hon flyttar på ägg).

Dag 1 / Nu provar vi!

DSC_3156s

Silvia vill ruva och jag har skaffat avelsägg av wyandotte, maran och isbar. Innan jag fick äggen lät jag henne ligga på ett par egna ägg några dagar för att vara säker på att hon faktiskt vill ruva. Hönor har nog inte särskilt mycket till ansiktsuttryck, men de har ett tydligt kroppsspråk och jag tyckte mig se förundrad förtjusning hos Silvia då äggmängden ökade från två vanliga ljusbruna till tio stycken i alla möjliga färger från den ena minuten till den andra. Hon beskådade äggsamlingen någon sekund och klev sedan in och bredde kluckande ut sig över dem.

Normal ruvtid är ca 21 dagar. Jag hoppas på att få återkomma med kycklingbilder, men det här är nytt för oss alla så man vet ju aldrig hur det går.

DSC_3160s

Saker jag ser fram emot (2)

Just nu har vi bara två hönor som värper och eftersom Silvia var så väldigt ivrig att få ruva i fjol bestämde jag mig för att hon ska få ruva fram en kull kycklingar nu till våren. Ska bli spännande att se hur det går! Eftersom jag tycker om att ha höns i olika färger och att få ägg i olika färger ska jag försöka få tag på avelsägg av lite olika raser. De som intresserar mest är wyandotte (finns i många fina, mönstrade färger, lägger ljusbruna ägg), maran (finns i flera färger men den gökfärgade gillar jag mest, lägger mörkbruna ägg) och någon grönvärpare som isbar eller en korsning (lägger ljusgröna ägg).

Jag ser dock inte fram emot att vara tvungen att göra mig av med de oundvikliga, överflödiga tupparna till hösten. Egentligen skulle det passa bar ihop med mina värderingar och mina åsikter om köttindustri och om att leva hållbart om vi åt upp dem, men jag är inte säker på att jag skulle klara av det. Få se…

Eftersom jag tycker om att vara lite nördig i fråga om höns har jag googlat fram bilder.

Wyandotte, en av många färgvarianter, just den här finns att fås av en hönsägare i trakten:

Bildresultat för wyandotte laced

Gökfärgade maraner:

Bildresultat för maran quckoo

Isbar (finns i olika grå, vitspräckliga och bruna versioner):

Bildresultat för isbar höns

Om jag hade en så här blandad flock skulle äggfärgerna bli ungefär följande, fast inga vita:

Bildresultat för maran isbar ägg

 (Inga bilder är mina egna, alla är googlade.)

Flicker

Det svåraste och tråkigaste med att ha djur är att de blir sjuka ibland och att man ibland måste bestämma sig för om och när det är dags att ta bort dem. Idag bestämde jag mig för att det var dags för Flicker att sluta sina hönsdagar.

Redan förra vintern fick hon en fotböld, som försvann efter några veckor och lite kurerande. I vinter har hon haft samma problem med foten. Dessutom svullnade hennes öron upp någon gång i mellandagarna, och i förrgår fick hon problem med ena ögat som också svullnade. Jag håller golvströet och sittpinnarna så rena som nu är rimligt i ett hönshus, och jag har tvättat och desinficerat alla hennes problemområden. Ögat verkade bli lite bättre men varken fotbölden eller öronsvullnaden såg ut att ge med sig så till sist bestämde jag mig för att det var dags.

Men man funderar ju ändå… Kanske allt hade vänt och hon skulle ha blivit i skick om jag bara hade väntat några dagar till och orkat med ännu en städ- och putsomgång? Eller borde jag ha förstått att det var hopplöst redan från början och låtit henne sluta plågas långt tidigare? Om hon ens har plågats? Det är svårt att bedöma smärta hos höns. If only they could talk

DSC_0132sDSC_2993 (2)

Ljuset

På årets (åtminstone i teorin) mörkaste dag gick jag ut och fotograferade ljuset. Solen har inte synts på veckor, men idag lyste den över ett grått och halt Österbotten. Jag var (än en gång) glad och tacksam för mina frilansdagar, för att jag så gott som aldrig behöver ägna precis varenda minut av dagen åt arbete. Så då blev det en skogs- och kamerapromenad med fokus på solljuset.

DSC_2081s

Också hönsen fick gå ut en stund nu då det är barmark igen. (De vill stanna inne om det är snö.) De flaxade och sprang och var alldeles yra. Det var svårt att fånga på bild, men här ser ni i alla fall en suddig Virpi och en suddig Flicker i full fart, bakom för stunden mer stillsamma Doris och Silvia.

DSC_2098s