Tagged: höns

Citatet

Ofta rullar jag förbi alla citatbilder i facebookflödet men det här fick mig att tänka efter:

”En människa som mår bra har aldrig behov av att attackera eller förlöjliga en annan människa.”

Det fick mig att tänka på hur man ser på beteendet hos höns och andra husdjur. Ett aggressivt beteende hos husdjur brukar ses som en beteendestörning, som man oftast kan förebygga. Ibland också träna bort i en trygg och harmonisk livsmiljö där djuret får alla behov tillgodosedda.

För att förebygga aggressivitet och hackning hos höns räcker det oftast långt med behovstillfredsställelse och trevlig och hönsanpassad livsmiljö. Då brukar de vara nöjda och fridsamma, och rangordningen fungerar utan kraftmätningar eller överdrivna markeringar.

Åtminstone hittills har jag inte tänkt på aggression och översitteri som beteendestörningar hos människor. Men egentligen är de väl det. Det är bara så vanliga att man liksom börjar tänka att det hör till. Om jag föreställer mig att alla mådde bra riktigt på djupet och kände sig trygga med sig själva och sin plats i världen då skulle nog mycket se annorlunda ut.

Men det är så komplicerat med folk… Jag är rädd att det inte räcker med jord att krafsa i, lagom grova pinnar att sova på, undangömda reden att värpa i, välavvägt foder och tillräckligt med utrymme i bostaden för att alla ska må bra.

DSC_2586 s

Rester och ägg

Höns gillar matrester och för tillfället är utbudet av rester större än någonsin. Så gott som varje kväll blir det över havregrynsgröt från Olivers kvällsmål och däremellan lämnar både det ena och det andra ouppätet. Jag är annars mån om att använda upp mina och Christians rester så gott det går men jag drar gränsen vid att själv äta upp sånt som Oliver har geggat runt i.

Så hönsen, alltså. De är mycket nöjda med arrangemanget och jag är glad åt att slippa slänga mat. (I och för sig skulle jag kompostera den om inte hönsen åt upp den – men, ja, ni vet.)

dsc_0898

De har redan börjat värpa! Den 11 februari fick vi årets första ägg, att jämföra med 11 mars i fjol. Det verkar som att maranerna är tidigt ute. Kan också hända att de har påverkats av att ha gått ute betydligt mera den här vintern än i fjol. Kul i vilket fall som helst. Den här vintern blev det bara två och en halv månader med köpeägg.

dsc_0985

Snömadamer samt en gosse

– Ut och lufta er, sa jag bestämt åt hönsen i förmiddags. Första rejäla snön hade fallit i natt och det var lite mildare i luften än vad det har varit den senaste veckan.
Efter viss övertalning gick de med på att ta en tur i hagen. Några mer oberörda:

dsc_0083l

Doris är gammal och livserfaren och allmänt ganska stabil till sinnes och tyckte att det här med snö inte var något att jaga upp sig över.

Andra mer skeptiska:

dsc_0087l

Som Flicker som först flög rakt från utgångsluckan till högen med grästorvor, där hon stannade länge och väl. Det var tydligen säkrast att ta till vingarna också följande gång hon skulle korsa de vita vidderna:

dsc_0105l

Till sist kunde också hon ta sig fram på vanligt vis och då fick de gå in igen, för SÅ varmt var det inte.

dsc_0081l

Oliver tog nysnön med ro, varm och inbäddad och lite sömnig i sin vagn som han var:

dsc_0120l

Gamen

Vi har en gam i hönsgården – eller är det Doris? Jo, hon ruggar och ser ganska skabbig ut. Ruggning är ju en naturlig och årligen återkommande process då hönan byter ut en del av sina fjädrar och så här såg Doris ut i fjol om hösten också. Gamhals och två fattiga stjärtfjädrar.

dsc_3649-2

De andra tre (med Axel utanför bild) ser något mer fullfjädrade ut.

dsc_3656-2

Gregoriana Svarthöna

Idag fick Gregoriana sluta sina hönsdagar. Hon hade varit dålig ett par dagar (igentäppt kräva) och mina huskurer har inte hjälpt. Imorse ringde jag en veterinär och diskuterade och sedan bestämde jag att det  var dags att ge upp hoppet om att hon skulle bli bättre och låta henne sluta plågas istället. Det är svårt att veta med höns om de har ont eller inte, men bara en sån sak som att hon inte hade ätit på flera dagar och var märkbart svag, med liten chans att bli bättre fick mig att bestämma att det var dags.

Och så bad jag Christian, som fattade mod, och så klarade vi avlivningen själva. Det lär ändå inte vara sista gången vi hamnar i den här situationen så jag tänker att det är nyttigt att kunna.

Visst är det ledsamt för jag tycker om mina hönor och Gregoriana hade en trevlig personlighet samtidigt som hon var vår säkraste värphöna. Men det känns ändå ganska okej så här. Jag vet ju att den här dagen kommer för varenda en av dem, förr eller senare, och det är gott att veta att hon fick en snabb och lätt död. Följd av begravning i fruktträdgården, under samma körsbärsträd som Frankolina.

DSC_05451

Kvalster och löss

Inte på oss, tack och lov, men i hönshuset. Jag har förstått att det är mer eller mindre ofrånkomligt att höns har löss i någon mån, och att de själva kan hålla dem i schack bara de har tillgång till jord att bada i. Ett rent hönshus hjälper också till. Jag brukar storstäda huset med några månaders mellanrum och nu var det verkligen på tiden! För lössen och små röda kvalster satt i klungor både här och var… (det är första gången jag överhuvudtaget har sett av dem, tidigare verkar det inte ha funnits så mycket ohyra att de syntes).

DSC_21991

Innan vi byggde hönshuset hade jag läst in mig och lärt mig att löstagbar inredning var grejer. Och visst underlättar det att kunna tömma huset på allt som är i vägen för att komma åt överallt. Dessutom kan man förstås skura av reden och sittpinnar och andra tillbehör så mycket lättare då de går att ta lös och lägga i blöt. Askdammsugare, förresten. Rekommenderas åt varje hönshusstäderska!

Efter städningen kalkade jag väggar och tak. Det fina med kalken är att den slabbar igen springor och håligheter så att ohyran inte har någonstans att gömma sig. Nu hoppas jag bara att lössmängden minskat rejält. Det visar väl sig.

DSC_2207

Förresten, fågellöss trivs inte på folk. Tur är väl det.

Spara

Spara

Tionde juli

En bild på Oliver som har fullt upp med en av sina absoluta favoritsysselsättningar: att se på hönsen.

DSC_2174s

Och hönsen har fullt upp med en av sina: ett uppfriskande jordbad.

DSC_2172s

Så här roligt är det!

DSC_2181s