Tagged: barn

Oliver på bondgårdsbesök

I söndags hade marthaföreningen ordnat med utflykt för hela familjen till en gård i Sundom som tog emot besök. Jag anade att det skulle uppskattas av familjens yngsta medlem och min aning visade sig besannas…

Här fanns allt man som ettårig djurvän kan önska: stabila och barnvänliga får som gick lösa och kunde klappas hur mycket som helst, kaninburar att sticka in fingrarna i, massiva vattenpölar (jag hade förutseende nog inte bara ha tagit på honom stövlar utan också regnbyxor) och därtill hästar, kor, höns, hund, katt och minigris.

DSC_0885s

Annonser

En lyckad morgon

DSC_0615

Ibland lyckas det, under små stunder eller hela dagar då allt funkar – och inte bara funkar utan då man dessutom får trevliga bonusupplevelser som guldkanter på vardagen. I morse var det precis så.

På sistone har Oliver tagit för vana att vakna tjugo över sex och det är på tok för tidigt för oss som haft lyxen att ha ett barn som sov till åtta hela semestern (mer än så begär man inte med en ettåring…). Men i morse sov han tills jag väckte honom tjugo över sju, då han vaknade lätt och glatt.

Jag har skriva hemma-dag så vi cyklade i lugn och ro till dagis och solen sken och luften kändes skönt höstaktig. Hittills under de snart två veckorna sedan han började har han gråtit varje morgon då man lämnar honom. Även om det alltid brukar gå över väldigt snabbt efter att vi farit och även om det brukar gå bra för honom sen under resten av dagen känns det förstås otrevligt att lämna honom gråtandes. Men idag gick han frivilligt iväg till en av tanterna då jag hade tagit av hans ytterkläder, sträckte sig för att bli upplyft i hennes famn och vinkade åt mig och sa ”bajbaj”. Då for jag med lätt hjärta.

Jag kom hem och gick ut i trädgården för att plocka hallon till mina frukostflingor och såg alla glimrande daggdroppar i solskenet… då var jag extra glad åt att kunna välja att gå in och hämta kameran för en halvtimmes fotande istället för att vara tvungen att börja jobba direkt. Trots att frilansandet på många sätt är osäkert gör just den här friheten att jag verkligen känner att det är värt osäkerheten.

DSC_0651

Oliver på traktorutställning

Vår son har några tydliga intressen. Djur, och att mata dem, är ett. Traktorer ett annat. Därför passade vi förstås på då det ordnades veterantraktorutställning i grannbyn. Det var en lyckad utfärd. Vi känner en av utställarna så Oliver fick provsitta. Mycket uppskattat!

DSC_0254s (2)

Jag hade också tänkt att han skulle få ta en ridtur eftersom det fanns ponnyridning, men först var kön så lång och sen då vi väl tänkt börja köa tog de en halvtimmes paus. Men han fick hälsa på hästen i alla fall.

Olivers nöjesresa till Bergö

Det blir inga större resor för oss i sommar. Små utfärder känns mera lagom och vår första för semestern gick till Bergö. Jag gillar Bergö och om jag hade en sommarstuga på valfri plats skulle det nog vara där. Temat för utfärden var 1½-åringsnöjen. Han ska ju ändå vaktas och underhållas mest hela tiden så vi gick all in. Det känns ändå bara stressigt och o-nöjsamt att försöka hinna med vuxen-nöjen på samma gång. Här kommer en kavalkad med barnbilder från vår färd.

Att åka färja var intressant (även om han har en lätt trött min i spegeln):

DSC_3028s

Vi började med etmeddaskaffi vid Selmas fisk och fika, ett trevligt och prisvärt kafé i en röd, gammal stuga. Kakbitarna var stora och hembakta. Oliver fick en bulle dagen till ära, fast han annars äter rätt så sockerfritt. Eller egentligen mest för att Christian och jag skulle få äta våra kakor i lugn och ro. Det var ett lyckat drag.

DSC_3033s

Sedan följde en rad säkra kort, som badstrand…

DSC_3038s

… med en rutschkana intill.

DSC_0014s

Djur – här en skock nyfikna får…

DSC_0052s

… och så en grävmaskin som råkade stå i närheten av ett ställe där vi parkerade.

DSC_0010s

Själv försökte jag fota lite vyer mellan varven men det blev inte så mycket med det.

DSC_0020s

Vi var färdiga precis lagom tills färjan skulle ha paus, så för att fördriva lite tid tog vi dessutom en snabbtitt på öns naturstig:

DSC_0054s

Jag klarade det

Min semester började igår och Christian jobbar sista dagen före sin semester idag. Det betyder att idag är sista dagen på mitt ett och ett halvt år som hemma-mamma. Först var jag hemma helt och hållet i nio månader, sedan jobbade jag deltid och var hemma deltid i nio månader till. Nu har vi en månad av gemensam tid framför oss, och sedan börjar Oliver i dagis.

Jag har inte berättat så mycket om hur tungt det har varit och hur dåligt jag har mått. I nio månader, tills i julas, åt jag ångestdämpande medicin och gick upp tio kilo som en skojig bieffekt. Ännu för ett halvår sedan kändes den här dagen så avlägsen att jag inte visste hur jag skulle stå ut.  Jag vill inte förklara mig med att ”jo, jag älskar verkligen Oliver ändå”. Har du själv barn så vet du säkert hur det kan vara, även om du kanske har trivts bättre än mig med att vara hemma. Jag kan ändå ärligt säga att jag klarat att vara en okej förälder åt Oliver, för det är vad jag har prioriterat. För att jag vill att han ska ha det bra.

Då jag var hemma heltid kändes det totalt hopplöst. Mitt mående började sakta vända mot det bättre då jag började jobba deltid, och från och med vårvintern i år har jag känt att det går riktigt bra för oss de dagar jag är hemma. Mest kanske för att Oliver blir mer och mer självständig och en mer och mer trevlig (om än viljestark) personlighet. Mindre skrik och vrål, mera saker man kan hitta på för att få tiden att gå. Och för att jag haft jobbet som omväxling

Många i bekantskapskretsen ska få barn eller har nyss fått barn och jag har ofta tänkt på hur glad jag är åt att bebisfasen är över hos oss och att vi kommit så här långt. Allt gott till dem – men jag avundas dem inte det minsta. Redan innan vi fick Oliver visste jag med mig att jag nog inte skulle trivas så bra som bebis-förälder. Att vara gravid var ingen höjdare heller. Och det är alltså vad de två senaste åren har handlat om… Däremot ser jag viss potential i att trivas som förälder åt ett lite större barn. Tack och lov för det!

En bild på det lite större barnet i fråga:

DSC_2267s

Plockaren

Olivers största intresse just nu är att plocka. (Han fyller förresten 1,5 år idag.) Då och då händer det att man kan styra upp plockandet till något som mor eller far har nytta av.

DSC_2609s

Här har jag till exempel sågat upp spillvirke till ved och Oliver plockar i skottkärran. (Visserligen sågade jag precis utanför vedbodsdörren och skottkärran stod en bra bit bort, men det är bagateller…)

Oftast blir plockande ändå något i den här stilen:

DSC_2613s

Här flyttar han en hög ogräsrens, tuva för tuva, till locket på avloppstanken.

Linslusen

Det här var tänkt som ett morsdagsinlägg men ibland bloggar man inte då man har tänkt…

DSC_1857s

Den här pojken som jag är mamma åt är en riktig linslus. Genast han får syn på kameran skiner han upp i ett brett och mycket ivrigt leende och kommer så nära som möjligt. Så det gäller att vara snabb i starten om man ska hinna få några bilder. Fast den här gången höll vi på så länge att han tappade intresset och blev mer lättfotograferad.

DSC_1890s