Märkt: barn

På spåret

Ända tills idag hade nästan treåriga Oliver inte en enda gång åkt med något som helst allmänt färdmedel. Som de landsbygdsbor vi är, dessutom utan större metropoler i närområdet, är vi MYCKET bilburna.

Idag var det dags att ändra på den saken, allt i allmänbildningens och världsvanans goda anda. Vi började med…

DSC_0971s

…ånglok! Eller tåg draget av ånglok, kanske man ska säga. Svindyrt, men uppskattat. Färden gick från stationen i centrum av Vasa ut till Vasklot, med en paus för flytt av loket och sedan tillbaka igen. Själv tyckte jag det var roligast att se på allt folk som stannade längs spåret för att fota eller filma då vi körde förbi. Och så förundrades jag över att varje vagn värmdes av en vedeldad kamin i en liten skrubb i ändan av vagnen. Jag förstod inte riktigt hur värmen spreds, men månne det inte av rören att döma fanns ett inbyggt, vattenburet system?

DSC_0986s

Tåget hörde till Haapamäen museoveturiyhdistys och kom till Vasa som ”Joulupukin höyryjunat”.

Annonser

Grönkålsslukaren

Denna triptyk har jag valt att kalla ”Grönkålsslukaren”. Jag föreställer mig att alla hälsofantasters ögon glimrar till vid åsynen av en nästan-treåring som frivilligt och med synbar entusiasm slukar rå grönkål. Mycket nyttigare än så kan det inte bli, eller hur?

DSC_0884s

Egentligen leker han att han är en höna som hackar i sig av olika sorts hönsmat, där grönkålen råkade stå på dagens meny. Men det är inte så dumt det heller. Han åt faktiskt en del.

Glädjeämnet

Spyor i wc-byttan! (Eller toalettstolen, om vi nu ska vara korrekta och undvika finlandismer.) Oavsett språket så har det varit en källa till glädje de senaste dagarna. Jo. Glädje.

Alternativet som vi har levat med hittills i snart tre år med barn är nämligen spyor på betydligt med svårstädade ställen. På ett mattfritt golv då det riktigt lyckas (med en kombination av påpasslighet, tur och magkänsla hos vakthavande förälder). Men också på mattor. En gång i soffan. Och mer än en gång i sängen. Mycket i sängen. Genom alla lager täcken och lakan.

I jämförelse med det hurrar jag över spyor i wc-byttan.

Och det är inte ens magsjuka. Bara kraftig hosta, som tydligen triggar spyreflexerna lättare hos vissa av oss än hos andra.

Ärligt talad är jag stressad (det är valmånad på jobbet) och trött och har lite leido (vill inte att vi ska vara sjuka nu – eller någonsin), men man måste ju ta vara på de små glädjeämnena, inte sant?

Samarbetet

Oliver har sina perioder då vissa lekar eller sysselsättningar lockar extra mycket. Just nu vill han ofta måla i sina målarböcker. Helst av allt vill han att jag också ska måla tillsammans med honom.

Förr målade han bara hastigt och på måfå, men helt nyligen (i samband med att målarboksintresset tog fart) har han börjat måla ganska noga och siktar tydligt på bilderna – på den nivå som en som ännu inte har fyllt tre år klarar av.

Ofta blir slutresultatet ett samarbete: han målar så länge han orkar på en sida och sedan tar jag över, eller också börjar jag och låter honom fortsätta. Här är två exempel på våra samarbeten. Jag var väldigt bra på gång där på traktorn med regnbågsdäcket och regnbågsmotorn innan sonen tog över…

DSC_0523s

Då han målar själv ser det ut så här. Ganska ambitiöst, tycker jag faktiskt.

DSC_0522s

Den rufsiga målaren i egen hög person:

DSC_0498s

Inför frosten

Jag väntade frost häromnatten. Den uteblev visserligen men det visste jag ju inte på förhand, så jag plockade in av allt som fortfarande var representativt i blomsterväg.

DSC_1424s

Först hade jag tänkt göra flera olika, färgmatchade buketter men så tyckte jag att det såg så muntert brokigt ut då allt stod blandat i en hink i diskhon att slutresultatet fick bli en enda stor, färgblandad bukett.

DSC_1430 s

Oliver och jag har förresten börjat med en gemensam fritidsaktivitet, hans första någonsin. Folkhälsan ordnar ”Musikskoj” med sång, rytm och rörelse för 2-4-åringar tillsammans med föräldrar en kväll i veckan i grannbyn. Vi kom båda hem på gott humör efter den första träffen, så det här känns lovande!

 

Medhjälparen

Oliver är i den åldern då det ännu går lätt att hjälpa till. Han är duktig på att plocka saker och har ganska långt tålamod. Många gånger gör jag helst sysslorna själv, men då jag känner att mitt tålamod räcker tar jag med honom och ser till att vi slutar innan hans (eller mitt) tar slut.

Nu i höst har det funnits mycket att plocka där ute. Han har varit med och tagit upp alla morötter och alla lökar. Då lökarna hade torkat hjälpte han mig att skala dem.

DSC_0792s

Häromdagen gick vi till lilla skogen i närheten och plockade smörsopp (ett bra år i år). Olivers uppgift var att sätta dem i hinken efter att jag skurit av nedersta delen av foten. Fast sen rensade jag själv.

DSC_0841s

Ibland får man till det

Sonen har tidigare under dagen hällt ut ALLA duploklossar ur klosslådan. Det är kaos på golvet. Nu vill han leka med en sopbil. Vi har inga leksakssopbilar men jag bygger en riktigt bra en av diverse duplodelar. Den får godkänt av sonen och han fyller den med klossar som får agera soppåsar. Sen konstaterar han att det behövs en plats att tömma sopbilen på.

Jag ser min chans och föreslår att den tomma klosslådan kanske skulle fungera bra som soptipp. Sonen tycker att det är en bra idé. Han plockar in några klossar i taget, kör till soptippen, tömmer lasten och kör tillbaka…

Och tadaa! En halvtimme senare är golvet tomt, alla klossar är i lådan och jag har suttit helt ostört och läst ut en tidning. Undrar om han genomskådade mig? Nöjd med leken var han i alla fall.

DSC_0616