Tagged: barn

”Rita O!”

Eftersom vardagen handlar så mycket om två och ett halvt-åringen tänkte jag ägna ett inlägg åt honom. Han är alltid intresserad av maskiner, av alla slag. Här kom gräsklipparen fram och det blev ett snabbt byte av huvudbonader mellan far och son:

DSC_3557s

Han är oftast glad och med på allehanda upptåg. Att blåsa såpbubblor (”såpablubblor”) är något vi har kommit på att man kan göra alldeles nyligen. Själv försökte jag mig på fina bubbelbilder men det gick sådär…

DSC_3842s

Det är mycket nej just nu. ”Nej, nej nej, int, int int!” säger han ibland, men då med glimten i ögat. Som omväxling till alla nej vill han också saker i positiv bemärkelse, som då den här bilden togs då han ut ur det blå fick för sig att han ville dricka vatten vid det lilla utebordet. Sagt och gjort!

DSC_3872s

Han har allehanda funderingar som han blir allt bättre på att uttrycka. Något som bearbetas en hel del just nu är att saker kan gå sönder. ”Bått sönder!” säger han i beklagande ton då han ser något som är trasigt. Han sjunger gärna och kan hålla konsert för sig själv ibland då han ligger i spjälsängen och ska somna om kvällarna.

Han tycker också om att sitta och plocka, parkera sina bilar i rader, passa ihop färger, och att rita – eller nästan ännu hellre att se på då någon ritar åt honom. ”Rita O!” är en vanlig uppmaning just nu. Då ska man skriva och bokstavera O-L-I-V-E-R åt honom. Han har lärt sig att bokstavera nästan hela namnet själv och ofta då han ser några bokstäver någon annanstans börjar han ”läsa”: ”O. LL. EVV…”

Annonser

Randigt återbruk

Jag har ägnat mig åt lite mer återbruk av loppiströjor. Det finns ju ett enormt utbud av begagnade damkläder och numera ser jag ofta potentialen till nya barnplagg i en sparsamt använd trikåtröja. Här är två svart-och vitrandiga tröjor som jag har sytt i påskhelgen och en blårandig body som jag sydde för kanske ett halvt år sedan, men spikade tryckknappar i först idag. Alla tre är alltså omsydda av loppiströjor. Jag tror att jag betalade sju euro totalt i materialkostnader.

DSC_3005

Glad påsk!

DSC_2915s

Första gången påskhäxa! Jag räknade inte med att det skulle gå, eftersom han var mycket ointresserad av att ha på sig tomteluvor i julas, men tydligen kände han sig mer bekväm som påskhäxa. Vi gick till närmaste grannen och till Olivers fammo och faffa. Den randiga sjalen är tredje generationens påskhäxutstyrsel, fick jag veta idag. Jag hade den själv som barn och det hade tydligen min moster också.

Oliver har påskpysslat på dagis. Jag tycker att de överlag gör väldigt fina saker och fast barnen är små är de väldigt aktivt med i processen, funderar på var man ska limma ögon och får göra själva. Jag tycker det är bra!

DSC_2906s

Här hemma pysslade vi påskkort. Oliver ritade gräs, jag klippte blommor och så limmade vi tillsammans.

Jag har pyntat mer än på många år. Det ligger nog något i det där med att traditioner blir viktigare igen då man får barn. Jag tycker att påskriset passar bra bland alla sådder som en hyllning till vår och nytt liv.

DSC_2911s

Oliver inventerar innehållet i påskhäxhinken (note to self: skaffa något finare än en gammal sandlådehink till nästa år!). Han är inte alls van att äta godis så han provknaprade bara lite i hörnen på choklad- och lakritsstängerna, medan vindruvorna slank ner i rask takt. Jag tror att vi ska hjälpa honom med att äta upp godiset…

DSC_2920s

Olivers mommo var också och hälsade på idag. Det har varit en fin påsk hittills!

DSC_2933s

Lördagsnöjen

Vi har en ganska tung vecka bakom oss. Christian har varit på arbetsresa och då sover jag väldigt dåligt på nätterna eftersom han vanligen har ansvaret för Oliver nattetid (just av den orsaken att jag sover så dåligt). Ett missat flyg gjorde dessutom att det blev tre nätter istället för två. Jag, med mina fortfarande små marginaler för stress/möda utöver det vardagliga kände mig ganska slutkörd då han kom hem. Lagom till det blev Oliver sjuk och det är allmänt betungande för alla inblandade. Vi har turats om att jobba och ta hand om honom, så det har inte blivit många lediga stunder. Men nu är det i alla fall helg, även om Christian fortfarande måste jobba.

Jag och Oliver (redan betydligt friskare) ägnar oss åt enkla helgnöjen som att gå ut i skogen. Oliver gillar att göra det. Han har med sig en pinne som han går och petar med, mer än så brukar inte behövas.

DSC_2316s

Men jag börjar mer och mer fundera på om man ska våga ta med honom till skogs med tanke på alla vargobservationer i trakten. Jag skulle inte vilja bli rädd och låta mig begränsas, men samtidigt föreställer jag mig att man är ganska hjälplös mot ett par hungriga och orädda vargar som ser ett behändigt byte i en liten tvååring. Senast idag rapporterade Vasabladet om en varg på Söderfjärden bara några kilometer härifrån.

Jag har inget emot vargar i sig och de får gärna finnas i storskogarna, men jag önskar att det skulle vara självklart att skrämma och jaga dem i avskräckande syfte genast de börjar röra sig bland bebyggelse, som de gör här i trakten.

Nåväl. Tillbaka till nöjena. Att ”diska” funkar alltid, så länge mor orkar byta till torra byxor på diskaren då han är klar.

DSC_2356s

Själv har jag börjat odlingssäsongen. Sådde de tidigaste sorterna redan i januari och omgång nummer två idag. Allt tack vare växtbelysningen som jag fick i julklapp.

DSC_2424s

Det här är egentligen ett lur-inlägg. Fake news, alternativa fakta. Ni vet… Vi var nämligen till skogen förra lördagen. Idag hälsade vi istället på hos en god bekant med barn i Olivers ålder. Men eftersom det inte hör till våra vanliga lördagsnöjen, vilket skogsturer däremot gör, blev inlägget en slags sammanställning över vad vi kan roa oss med på lördagar i allmänhet.

Höstglädje

Jag har verkligen passat på att suga åt mig sol och njuta av höstvädret de senaste dagarna. Trädgården lyser av färg och till och med i komposten blommar det:

DSC_1064s

Oliver har upptäckt charmen med lövhögar och jag kunde inte motstå charmen med motljus… Trots att motivet rent tekniskt fångas bättre med mindre motljus fastnade jag bara för bilderna med mer motljus då jag gick igenom dem efter att ha fotat. Känslan blir helt annorlunda.

DSC_1190s

Fast det är kul att kasta löv orkar man inte HUR länge som helt även om mor gärna skulle ha  haft mer tid på sig att fota…

DSC_1213s

… det ska ju krattas också.

Oliver på bondgårdsbesök

I söndags hade marthaföreningen ordnat med utflykt för hela familjen till en gård i Sundom som tog emot besök. Jag anade att det skulle uppskattas av familjens yngsta medlem och min aning visade sig besannas…

Här fanns allt man som ettårig djurvän kan önska: stabila och barnvänliga får som gick lösa och kunde klappas hur mycket som helst, kaninburar att sticka in fingrarna i, massiva vattenpölar (jag hade förutseende nog inte bara ha tagit på honom stövlar utan också regnbyxor) och därtill hästar, kor, höns, hund, katt och minigris.

DSC_0885s

En lyckad morgon

DSC_0615

Ibland lyckas det, under små stunder eller hela dagar då allt funkar – och inte bara funkar utan då man dessutom får trevliga bonusupplevelser som guldkanter på vardagen. I morse var det precis så.

På sistone har Oliver tagit för vana att vakna tjugo över sex och det är på tok för tidigt för oss som haft lyxen att ha ett barn som sov till åtta hela semestern (mer än så begär man inte med en ettåring…). Men i morse sov han tills jag väckte honom tjugo över sju, då han vaknade lätt och glatt.

Jag har skriva hemma-dag så vi cyklade i lugn och ro till dagis och solen sken och luften kändes skönt höstaktig. Hittills under de snart två veckorna sedan han började har han gråtit varje morgon då man lämnar honom. Även om det alltid brukar gå över väldigt snabbt efter att vi farit och även om det brukar gå bra för honom sen under resten av dagen känns det förstås otrevligt att lämna honom gråtandes. Men idag gick han frivilligt iväg till en av tanterna då jag hade tagit av hans ytterkläder, sträckte sig för att bli upplyft i hennes famn och vinkade åt mig och sa ”bajbaj”. Då for jag med lätt hjärta.

Jag kom hem och gick ut i trädgården för att plocka hallon till mina frukostflingor och såg alla glimrande daggdroppar i solskenet… då var jag extra glad åt att kunna välja att gå in och hämta kameran för en halvtimmes fotande istället för att vara tvungen att börja jobba direkt. Trots att frilansandet på många sätt är osäkert gör just den här friheten att jag verkligen känner att det är värt osäkerheten.

DSC_0651