Tagged: barn

Linslusen

Det här var tänkt som ett morsdagsinlägg men ibland bloggar man inte då man har tänkt…

DSC_1857s

Den här pojken som jag är mamma åt är en riktig linslus. Genast han får syn på kameran skiner han upp i ett brett och mycket ivrigt leende och kommer så nära som möjligt. Så det gäller att vara snabb i starten om man ska hinna få några bilder. Fast den här gången höll vi på så länge att han tappade intresset och blev mer lättfotograferad.

DSC_1890s

Svärmor inspirerar

Häromveckan mötte jag svärmor på gården då jag kom hem. Hon har sytt några plagg åt sina två barnbarn och hade precis levererat en tröja åt Oliver. ”Den är inte murrig”, förvarnade hon mig innan jag gick in. Väl inne möttes jag av färgglada lejon (mössan kom i en senare levernas):

DSC_1733s

Jag gillar verkligen tyget! Jag skulle gärna klä Oliver i mera färgglatt och roliga mönster än vad jag gör, men då det mesta i hans garderob antingen är fått ärvt/lånat eller loppishandlat ser kläderna ut därefter. Rätt neutrala, och i många fall alltså valda av andra. Jag har helt enkelt prioriterat att sätta pengarna på annat än fyra-fem hela uppsättningar kläder i olika storlekar till fullpris nu under de här första 16 månaderna.

Så tack för den fina tröjan och mössan! Dessutom blev jag inspirerad till att sy själv. Jag lånade mönstertidningar och hittade allt möjligt trevligt. Först hade jag tänkt fokusera på flera pigga tröjor, plus några mer neutrala mjukisbyxor eftersom vi har rätt få som jag tycker om. Men så fanns det mönster till en rolig ärmlös body att ha varma sommardagar, och ett par fina korta hängselbyxor, och en solhatt…

Stadens tygbutik hade inte mycket att hurra för i fråga om fina, mönstrade trikåtyger. Däremot köpte jag ett rött linnetyg till hängselbyxorna, ett vitt bomullstyg som ska kombineras med det röda till hatten (vändbar), ett enfärgat gult trikåtyg till bodyn och ett vanligt, grått collegetyg till ett par byxor.

DSC_1730s

Alla delar är utklippta. Så bara inspirationen håller i sig ännu då de här fyra plaggen är färdiga så tänker jag ta internet till hjälp för material till skojiga tröjor.

Lördagsnöjet

Så här såg Olivers lördag ut.

17495539_1

Jag är glad åt att det finns hundar som han får umgås med i bekantskapskretsen eftersom vi på grund av husets allergiker inte har några djur inomhus. Och så är jag glad åt att Oliver har kommit så bra överens med de hundar han har träffat hittills.

Tack till faddern Hanna som barnvaktade, erbjöd hundsällskap och delade med sig av bilder!

(Jo, som den observante noterar är bilderna tagna vid två olika tillfällen – med två olika outfits.)

Skorna

Liten blir stor
– eller börjar i alla fall använda skor.
Premiären förevigades av mor.
(Mormor, farmor, var inte rädda
oftast är vi inte så här lättklädda,
halare och ylle hör till vår vardagsstil
men idag skulle vi bara åka bil.)

DSC_1421s

Vi kör på rosa vi

Överlag har jag inga starka åsikter om vad folk ska göra eller inte göra med sina barn så länge de behandlar dem väl. Börja jobba vid nio månader eller vare hemma med barnen i fem år – det gör man som det passar bäst. Samsova eller femminutersmetoden, fine, ni gör hur ni vill. Ja, det var nu två exempel.

dsc_0878

Men det här med rosa och blått har jag varit avogt inställd till redan långt innan jag själv fick barn. Det gör mig riktigt upprörd att rosa eller blått är de enda alternativen många gånger då man ska köpa kläder eller saker till barnet. Varför inte grönt eller gult eller orange eller rött eller lila eller brunt eller grått? Nej, nej, redan från början ska det vara klart och tydligt att lilla Tilde minsann är en flicka i sin söta rosa, hello-kittyprydda body med påsydda volanger. Medan lille Egon i sin blåa dräkt kommer att bli en riktig karlakarl.

Missförstå mig inte. Jag har inget emot konceptet kön och jag ser det som självklart att det finns skillnader mellan könen. Men jag vill inte vara tvungen att betona könet på min bebis med varenda köp jag gör. Om det bara är möjligt väljer jag en neutral färg, men så händer det att jag ställs inför en rosa gunga eller en blå gunga. Eller som idag, en rosa passa in figurerna i hålen-boll eller en blå. Båda gångerna tog jag den rosa.

Några rosa plagg har Oliver inte, däremot en del röda. Jag tycker att rött gott kunde vara en könsneutral färg (och så tänker jag på en situation vi nyligen råkade ut för på stan. En snäll tant kom fram och pratade med Oliver som hade på sig turkos halare och röd mössa: ”Åh så fina ögon – de där kommer du nog att charma pojkarna med!” Jag skrattade och sa ”jag hoppas nog att han charmar fler flickor!”. För det gör jag.)

Så länge han själv inte har någon skillnad protesterar jag mot systemet genom att välja rosa. Sedan då han vill välja själv och har vänner som kan pika kommer jag att anpassa mig. Men tills vidare leker vi alltså med rosa hos oss, samtidigt som vi gott kan klä oss i traktortröjor ibland.

dsc_0883

Musikanten (in spe)

Skulle Oliver vilja bli musikalisk av sig har han åtminstone tillgång till de grundläggande instrumenten. Han spelar gärna piano och i bakgrunden på väggen hänger ett i mitt tycke fantastiskt loppisfynd: en gitarr i barnstorlek för 5 €. Normalstor gitarr finns också, liksom en synth med fina 80-tals ljudeffekter, en blockflöjt och ett dragspel…

dsc_0594fs

De musikaliska anlagen är nog inte de starkaste. De som eventuellt finns kommer mest från min sida.

Så då återstår att utsätta honom för musik. Han lyssnar gärna på våra spellistor och vi sjunger en del åt honom. Fast jag känner att jag borde bredda min repertoar. Jag hade tänkt att jag skulle börja sjunga mina favoritpsalmer åt honom – ge honom en stadig grund så att säga. Men så har det inte riktigt blivit. Just nu består repretoaren ganska precis av två egenhändigt komponerade visor med bebistema. Den ena går så här, med munter melodi:

||: Du är den lille bebispjäs, en bebispjäs du är. :|| Bebis, beba dig! Bebis, beba dig! Bebis, beba dig! En bebispjäs du är.

Den andra sjungs till melodin ”En sockerbagare”:

Den lilla bebisen här bor i staden, han är en bebis mest hela dagen. En liten bebis han är minsann, en liten bebis han är minsann.

Och i hans fönster hänger bebissaker, små hästar, grisar och pepparkakor. Och är han snäller så kan han få, men är han stygger så får han gå.

Fast jag är inte nöjd med moralkakan som hänger med från originalet där på slutet. Har dock inte kommit på något bättre än. Här känner jag att Pappamonologerna slår mig med hästlängder med denna slagkraftiga kreation.