Märkt: jobb

Jobb och lövhögar

Vi börjar med en glad bild på en grå fredag:

”Pojke i lövhög!”

DSC_0292 (3)s

Idag har jag, så som jag tenderar att göra ibland, tänkt på hur mycket jag tycker om omväxlingen som mina båda jobb ger mig. Under de senaste veckorna har jag besökt en svampodling, rapporterat från en vinprovsmakning, inspekterat ett vindkraftverksbygge, intervjuat en operasångerska och skrivit om en skogsstig. Bland annat. Kan man annat än älska det?

Enda nackdelen är att uppdragen tenderar att komma klumpvis och hela oktober är onödigt stressig. Utöver de artiklar jag redan har lämnat i den här månaden har jag material till ytterligare sju, varav två är nästan färdigskrivna, en påbörjad och de andra inte påbörjade överhuvudtaget. Därtill två inbokade intervjuer de närmaste veckorna. Fem deadlines infaller ännu inom oktober, medan övrigt material kan sparas till senare och med tanke på att jag bara gör det här två dagar i veckan är det alltså ganska mycket just nu. Men roligt likafullt. Eller – själva skrivandet är sällan roligt utan det ska bara göras, men just det här med att få fara omkring till alla möjliga udda ställen, det är roligt!

Annonser

Arbetsbetraktelse

Det finns de där artiklarna som kanske inte direkt skriver sig själva, men som är väldigt okomplicerade att arbeta med. Då intervjupersonen har haft lagom mycket att säga, då det sagda är relevant och intressant och då den jag intervjuat har hållit sig till sak och pratat på ett ganska systematiskt och logiskt sammanhängande sätt. Då kan man mer eller mindre bara skriva ut intervjun rakt av.

Och så finns det de där som svarar ”ja” eller ”nej” eller ”vetcha he…” oavsett hur mycket jag försöker fråga. Eller de som babblar på och kommer in på mångfaldiga sidospår och resonerar i vida cirkar. Då blir det mera jobb för skribenten.

Och nu skriver jag på en riktigt knepig artikel, med flera inblandade, motstridiga åsikter, ganska obegränsat med material och med ett ämne som jag skulle vilja presentera nyanserat och relevant: köttkonsumtion – är det hållbart och i så fall hur? Lycka till med att få ihop något vettigt som inte bara är ett ytskrap av det på 6000 tecken, säger jag åt mig själv… Ämnet är jätteintressant och de jag talat med har haft många goda poänger, men jag vet knappt i vilken ända jag ska börja nysta i trådarna och har redan använt upp två tredjedelar av teckenmängden fast jag knappt kommit igång. Men jag antar att det är nyttigt att utmana sig själv lite mellan varven.

Frilanstorsdag

Först en tulpanbild, bara för att de är så fina och våriga.

DSC_2094s

Sedan en kul grej. Det roar mig att Spotify har så specifika spellistor som ”hipsterbrunch”. Jag är väl varken tillräckligt mycket hipster eller brunchätare för att riktigt tilltalas av innehållet, men jag gillade namnet.

Idag har jag frilansat, men eftersom jag inte ännu har allt material till artikeln jag skriver på har det också funnits tid för annat. Jag började städa ur rabatterna där ute och kom ungefär halvvägs. Det var kallt och blåsigt och först var jag inte så inspirerad. Det är ofta så här med mitt trädgårdsintresse på vintern, det försvinner nästan helt och jag sår de tidigaste inomhussådderna bara för att jag vet att jag kommer att ångra mig senare om jag inte har sått.

Men så började jag klippa och räfsa. Fick upp värmen. Hittade fler och fler krokusar och snödroppar och röda tulpantoppar som börjat titta upp. Kände doft av jord och gamla löv. Och så var det roligt igen och våren känns plötsligt inte alls så avlägsen och likgiltig.

DSC_2000s

Så här såg det ut för några veckor sedan då Oliver hjälpte mig att så tomater. I dag skolade jag om dem första gången. Det fina med tomater är att man kan plantera dem djupt, med jord ända upp till bladen, så det gör inget om de har sträckt på sig. Till skillnad från många andra växter bildar de nya rötter längs stjälken om den hamnar under jorden.

Jag med mitt miniväxthus har sått hela fem tomatsorter: ‘Brandywine’, ‘Cheerio’, ‘Mei Wei’, ‘Black Sweet Cherry’ och ‘Naranja’. Några av dem borde funka i skyddat frilandsläge så jag tänker sätta dem i krukor uppefter söderväggen, men oavsett lär det bli fullt i växthuset i åt.

DSC_2122s

Frilansflexibilitet. Jag älskar det – just att under lugnare dagar som idag också ha tid för annat. Samtidigt som jag ibland känner att det är lite fel och förkastligt att inte jobba varje minut och framför allt att dumpa barnet på dagis medan man går där hemma och sysslar med nöjen.

Men det är nu bara så här som frilansare. Det är i princip omöjligt att planera mina frilansdagar så att jobbet skulle gå precis jämt ut med en arbetsdag och samtidigt är det också ganska omöjligt att veckan innan (då dagis vill ha den kommande veckans schema) förutsäga hur dagarna kommer att se ut. Det behövs spelrum både för att kunna hitta passande intervjutider och för själva skrivandet. Med påföljden att det ibland blir lugnare dagar som denna och ibland dagar då jag jobbar precis hela dagarna och dessutom gör någon intervju en kväll eller helg därtill.

Ämbetsbevis, falsettsång och offerter

Hur du kan hålla en församlingssekreterare sysselsatt minst en hel dag, eller fler:

Var yngst av nio syskon. Låt själv bli att gifta dig eller få några barn, men se till att så många som möjligt av dina syskon bor kvar på hemorten, gifter sig och får minst 4-5 barn var. Vänta med att dö tills alla dina syskon och dessutom minst hälften av deras barn har dött. Kom från en släkt som skjuter upp trista formaliteter som bodelningar och arvskiften i det oändliga.

Och tadaa! Sedan då det till sist är dags för arvskifte blir det jobb för församlingssekreteraren. Saldot blev 28 sidor ämbetsbevis/släktutredning för att kartlägga alla levande släktingar till denna enda barnlösa man. (Mitt tidigare rekord är 18 sidor.)

Mellan alla flyttdatum, personsignum och efterlevande ättlingar har jag lyssnat på nyupptäckt musik. Jag är svag för manliga falsettsångare och upptäckte nyligen Novo Amor som föll mig i smaken. Särskilt två låtar har snurrat på repeat många gånger:

 

Över till huset. Svaren på våra offertförfrågningar har droppat in i mejlboxen med ojämna mellanrum. Vi väntar fortfarande på några, men kan i alla fall börja göra oss en bild av både priset och vad som faktiskt ska eller inte ska ingå. Nu ska vi boka in diskussioner med representanter för de tillverkare vi är mest intresserade av.

Kunskapen

Ibland bara älskar jag mitt ena jobb. Till exempel igår då jag var på styckningskurs och lärde mig att grov- och finstycka lamm. Det var väldigt intressant.

DSC_1745sDSC_1749s

Just sådana här gånger är jag så tacksam över att jag som frilansare i princip kan hitta på nästan vad jag vill, sälja idén till passande tidning och sedan ge mig ut på roliga eller lärorika eller utmanande äventyr som jag aldrig skulle ha kommit mig iväg på om jag inte hade fått betalt för att göra det.

Jag filosoferade lite kring vilka sorts uppdrag jag inspireras extra mycket av. Antingen handlar det om att intervjua speciella människor, sådana som sysslar med spännande saker och förmår formulera vad de gör eller sådana som jag känner att jag verkligen synkar med.

Eller också handlar det om kunskap. Efter den här styckningskursen såg jag plötsligt mönstret. Det är praktisk kunskap som jag nästan alltid går igång på. Då jag ser tillbaka på mina frilansår har jag antingen själv provat på eller låtit folk berätta om allt från att grodda, starta maskkompost, göra egen bokashi, mjölksyra grönsaker, växtfärga, måla ikoner och bygga så ekologiskt hållbart som möjligt till gårdagens lammstyckning. Allt har varit sådant som jag har velat lära mig (åtminstone grunderna i) och det har alltid känts väldigt givande att få göra sådana saker som jobb. Min senaste idé är en koka-buljong-på-slaktresterna-DIY som spinoff från styckningskursen…

 

Sommarjobb

Den här semestern (som jag fortfarande har en halv vecka kvar av) har på många sätt varit bättre än förra årets. Jag har känt mig mer ledig i förhållande till familjemedlemmarna (barnet behöver inte konstant påpassning och underhållning längre), vi har inte gått varandra lika mycket på nerverna som vi gjorde i fjol och jag kan numera säga att jag på det stora hela mår bra, vilket jag inte kunde ännu för ett år sedan. Vädret kan väl heller inte definieras som annat än det perfekta semestervädret, även om det kanske inte direkt har varit det perfekta odlarvädret. (Till nästa år beställer jag en lagom sommar. Tack!)

Men. Jag har arbetat lite för mycket. Som frilansare är jag visserligen inställd på att jobba lite grann samtidigt som jag har semester från mitt andra jobb, men i år blev det för många och för utspridda små jobbstunder. Dels kallade plikten som församlingssekreterare och jag var tvungen att åka till jobbet två gånger för att skriva ämbetsbevis (på den punkten är jag tyvärr oersättlig. Det är nackdelen med att jobba på små sällen). Dels hade jag tre intervjuer inbokade och en deadline under semestern, plus tre deadlines strax efter. Så jag har fått ta minst ett och ofta två jobbpass varje vecka. Även om passen har varit korta har det känts störande och stressande då man har låtit sig invaggas i illusionen att semester skulle kunna betyda total jobbfrihet.

Ett av uppdragen var i alla fall ett sånt som jag egentligen hade tänkt göra bara för skojs skull men sedan lyckades(?) göra till jobb. Så här såg det ut:

DSC_4528s

Oliver undrade – helt berättigat – om jag kokade spagetti… Jag gillar att prova på olika praktiska saker och på sistone har jag velat prova växtfärga. Då är det ju bara en bonus om man samtidigt kan få in en slant, brukar jag tänka. På bilden färgar jag garn med björklöv.

Slutsats: Inför nästa semester ska jag ta ett allvarligt samtal med chefen om ämbetsbevisen och jobba undan lite bättre på förhand inför deadlines.