Märkt: vänner

Söndag

Igår träffade jag vänner och var på teater. Det var en trevlig dag! Vår nattgäst hade bland annat med sig fina tulpaner (och gott te – hon vet vad som går hem).

2DSC_0136

Jag är så förtjust i tulpaner, och jag har en känsla av att jag brukar blogga om just den saken varje vårvinter. Det är lite som att man får börja vänta på våren på allvar då man får sin första tulpanbukett. Och så är de ju bara så otroligt fina, förstås!

På sistone har jag bokhandlat som vanligt och skrivit en del, som vanligt. Det har varit några ganska gråtrista veckor sådär överlag, men till de små ljuspunkterna (utöver den trevliga gårdagen!) hör den här loppisfyndade gröna vasen.

2DSC_0151

Jag har gått på loppis ganska mycket det senaste halvåret och brukar vara ganska restriktiv med hur mycket jag får köpa. Ibland händer det ändå att de bara liksom faller över en, de där fynden som man blir förtjust i helt utan eftertanke eller tvekan. Om priset är bra brukar jag slå till såna gånger, för det händer ändå inte så ofta. Vasen var ett sådant fynd. En liten bok av Dom Helder Camara var ett annat. Han är en klok man, och jag gillar böcker av klokt folk.

* * *

Varför ler du, pojke?
Jag skulle bli så glad
om det var av förtröstan och hopp
inför livet!
Men ännu lyckligare skulle jag bli
om du kunde lära dig le
av glädje
över det som är gott,
av medkänsla
med det svaga,
modigt
inför det som blivit fel,
och av tacksamhet
då du tänker på Gud.

* * *

Acceptera
de plötsliga förändringarna
som rubbar dina planer,
krossar dina drömmar,
ger en helt annan inriktning
åt din dag
och kanske, vem vet,
åt ditt liv.
Det är inte slumpen.
Ge din Fader
frihet att forma
ditt livs väv.

 – Dom Helder Camara, Tusen skäl att leva

Ni som orkat läsa så här långt ska få veta att vi ska och se på ett hus idag igen. Spännande!

Fest och vänner

Fest med ett härligt gäng i lördags! Vi firade de två damerna i mitten: den äldre gifte sig och den yngre blev döpt. Det är alltid så vackert med vigslar och den här gången var inget undantag.

DSC_3567 - Kopia

Kvällen före började vi festligheterna med att äta ute. Det var väldigt trevligt på många sätt, bland annat matmässigt. Getost-toasten med melonsallad var helt klart den godaste förrätt jag nånsin ätit!

DSC_3413 - Kopia

Valborg & 1:a maj

Massor med god mat och massor med goda vänner, vad mer behöver sägas om vapphelgen? Att en sån kombination är lyckad är väl självklart. En extra guldstjärna till den Wikströmska inglasade infravärme-balkongen som stod till förfogande i dagarna två. Se och beskåda:

(Varför blir första bilden oskarp då jag publicerar inlägget fast den ser hur skarp ut som helst då jag laddat upp den? Samma sak med blåsipporna i förra inlägget. Hoppades då att det var nåt tillfälligt men om det alltid ska vara så här blir man ju ledsen…)

Ballongspoven Mats och ballonghunden Stefan Wallin (här ännu inte tillverkade) bidrog till stämningen…

Jocke Berg är den enda som förstår mig.

Läs Studentbladets kentuppslag där min goda vän Yvonne som är grafiker på tidningen har skrivit ett låttextkollage. Jag instämmer som så! Jocke Berg är den enda som förstår mig. Vem annan än JB kunde lyckas så totalt med att sätta ord på allt från ens känslor för sina medredaktörer till printerfrustration och göra en betraktelse av layoutande som fenomen? Och man behöver inte vara grafiker för att se sitt liv förklarat av Jocke. Han har något att säga om allt.

Nu ska det lyssnas på Kent resten av eftermiddagen. Jag är mitt uppe i mappen med 24 favoritlåtar. Min mest intensiva kentperiod inföll för några år sen men mattades av i pausen mellan Tillbaka till samtiden och Röd (som jag för övrigt inte är speciellt imponerad av). De senaste åren har jag varit lite för nöjd med livet sådär överlag för att riktigt helhjärtat tilltalas av deras svårmod – men nu påminns jag om hur bra de är då de är bra. Jag uppskattar definitivt inte allt de gjort, men så finns det de där helt fantastiska låtarna. Aaah. . .

En lista:

–  Bästa skivhelhet: Vapen & Ammunition (om än också den med mest sönderspelade låtar)
–  Tätt följd av: Tillbaka till samtiden
–  Skiva så starkt förknippad med specifika minnen och känslor att det knappt är någon vits att lyssna på den längre: Du & jag döden
–  Spela gitarr med Yvonne-låt: Duett
–  För tillfället: Pärlor och en gnutta Mannen i den vita hatten
–  Ett försök att välja några riktigt bra låtar: Ansgar & Evelyne, Romeo återvänder ensam, Mannen i den vita hatten, Kevlarsjäl, Innan allting tar slut och Columbus

Fest

Tjusiga damer och stiliga herrar – igår var det fest på Aningaisgatan. Nu är glasen diskade, lockarna utkammade och pokervinsten placerad i plånboken. Känslan är en trevlig blandning av söndagskravlöshet och den dagen efter-belåtenhet som följer en rolig kväll.


(Som vanligt: säg till om du inte vill vara med på bild. Speciellt som jag sa att bilderna inte skulle hamna på internet men ändå har satt hit dem. . .)

Vive la France!

Den senaste tiden har jag igen tänkt att kanske, kanske kunde man ta och resa nånstans snart. Bästa sättet att hantera den tanken – åtminstone ur ekonomisk synvinkel – är helt enkelt att vänta tills den småningom bleknar bort sådär sakta. Annars skulle det bli många resor. Men nu anser jag mig åtminstone ha en ursäkt för att utsätta dig för ännu en omgång av ”Johanna förevisar gamla resebilder.

Frankrike alltså, varsågoda.

Allt detta ägde rum under två månader i ungdomen, då jag och min blivande kämppis Hanna knappt kände varann. Mot några timmar arbete/dag fick vi boende, fransk kokkonst och familjeliv på ett antal bondgårdar. Konceptet heter wwoof-ing, finns över hela världen och kan rekommenderas varmt!

Vi arbetade med allt från att plocka äpplen, skörda spenat och rensa ogräs till att tvätta får och måla tak.

En av de lustiga sakerna med denna resa var den variation vårt boende uppvisade. Vi sov i flygterminaler, på vandrarhem, i gäststugor, på en glasveranda, i en danssal, i husvagn . . . och i varsitt gästrum i ett medeltidsslott:

Just den här stället var på nåt sätt en parodi på sig själv, så att säga. Här ägnade man sig åt jakt till häst med hundar och jakthorn, besökte falkeneraruppvisningar och gick omkring i ridbyxor och gummistövlar sådär till vardags. I matchande klädsel och med ständigt sällskap av någon av gårdens sex-sju hundar deltog vi i lantgodsägarlivet.

(Bilden på de tre herrarna är lite otydlig men jag vill ändå visa då de stannar och blåser en trudelutt i sina horn på väg till jakthästarna – det var bara så absurt och så fjärran från Esse älgjaktlag. . . )

Det råkade sig så att alla andra vi bodde hos antingen var utflyttade britter och tillika f.d. cirkusartister och/eller hade söner med väldigt personliga frisyrer. Dessutom träffade vi på en del andra spännade typer som kringresande snickare och pratglada svampexperter.

Lite turistande i största allmänhet blev det också, bland annat i Paris och Andorra.

Sådär, nu då jag fått minnas av mig lite kanske jag kan koppla över till studierna för en stund. David Hume – som verkar ha varit en kiva jappe – väntar med sin religionsfilosofi.

Teori & praktik

Ah, en sån diskussionskväll alltså! Intellektuellt/teologiskt filosofierande är en stor hobby (vilket låter ganska självgott och skrytsamt, så nu ska vi komma ihåg att den som säger ”min hobby är golf” kan vara hur urusel på golf som helst och ändå ha det som intresse. Då var den saken klargjord och jag kan fortsätta med bibehållen ödmjuk fasad. . .) och den saken fick jag ägna mig åt med liv och lust ikväll. Tack till de medverkande.

Hur roligt det än är med stora diskussioner börjar det ändå mer och mer gå upp för mig hur lite de spelar någon roll för det som är viktigt på riktigt. Allt detta i beaktande av och å andra sidan och visserligen men och en annan aspekt av blir så lätt ett självändamål utan något som helst betydelse i verkligheten. Så om det känns som att jag alltför ofta ifrågasätter din åsikt eller som att jag överlag bara flummar om oväsentligheter ber jag om ursäkt – jag vill lära mig att leva & tillämpa istället för att bara tala tomhet . . .  Men en trevlig hobby är det!

(Som vanligt uttrycker jag mig vagt, för risken med att gå in på vad vi diskuterade är att det kan bli en väldigt lång utläggning. Men det handlade ungefär om den egna moraluppfattningen kontra omvärldens. Vi frågade oss om man har ett ansvar att låta andra få veta vad man anser vara rätt moral även om de inte kommer att se någon som helst grund för saken, eller om man istället/också ska satsa på att rent praktiskt försöka förebygga och lindra eländet i världen (som åtminstone delvis kan antas vara en direkt eller indirekt följd av en mänsklighetens ”dåliga” moral).  Allt detta med många konkreta exempel och diverse sidospår.)

 

. . . olika saker . . .

Vissa blogginlägg får mest en slags utfyllnadsfunktion – som det förra – då  man inte har något speciellt att säga men ändå vill ge sig till känna på något sätt och hanterar det hela genom att berätta om sitt grötkokande och att man inte behövde stanna för rött en enda gång på skolvägen. Eller något i den stilen. Antagligen blir det så för att min vardag redan är tillräckligt välfylld för att jag inte ska behöva underhålla mig med att kåsera den, samtidigt som den är tillräckligt vardaglig för att inga detaljer ska sticka ut som fantastiska anekdoter att blogga om.

Men, min lördagkväll var nämnvärt trevlig. En sympatisk skara ägnade sig alltså åt Lördagskväll på Aningaisgatan, vilket i praktiken betydde spelkväll. Jag var lättroad som alltid och gladdes åt att gästerna fortfarande inte gäspade alldeles uppenbart uttråkat efter tre omgångar maffia och tre omgångar pidro.

Så ska jag passa på att tala om: vänner – jag uppskattar er verkligen! Jag får det sällan sagt men tycker det alltid och det gäller även om jag inte hört av mig på någon månad . . . Men nu, på social-glatt humör efter syjunttans träff (också den nämnvärt trevlig, denna gång med diskussioner om allt från kroppsbehåring – som tenderar vara ett återkommande tema under våra kvällar – till ungdomsarbetet i Esse) känns det som ett gott tillfälle att säga att ni är bra!

Jag sa väl att jag tycker om mina studier också? Måndagseftermiddagarna ägnas åt att se filmatiseringar av allt från grekiska tragedier via Hamlet till . . . ja, längre än så har vi inte hunnit ännu. Däremellan sysslar jag med att studera Gamla Testamentets innehåll och lära mig teologins historia. Allt i en mycket tilltalande blandning på något vis.

Tillsist lite dysterhet i allmänna ordalag : entusiasmen flödar kanske inte varje minut och just nu skulle jag gärna veta hur jag ska ha det. Jag vill, men vad?