Tagged: husligheter

Chips

Jag tycker om att odla grönkål och i år har jag också (med framgång) provat på svartkål. Däremot är jag ganska dålig på att använda den (jo, jag VET hur nyttig den är, men den smakar kål…). Hönsen har stått för sisådär tre fjärdeledar av konsumtionen eftersom de verkligen gillar bladen. Jag brukar knyta fast stjälkarna i nätet och så får de gå och hacka i sig. Det går lätt åt två-tre blad om dagen på fyra hönor.

I höst har jag hittat ett nytt användningsområde: grönkålschips. Förvånansvärt gott! Det krävdes några försök innan jag lärde mig  vilken oljemängd som är lagom och hur man bäst lyckas med torkningen, men i grund och botten går chipsen lätt och snabbt att tillverka.

  1. Man tager två-tre blad av grönkål, beroende på hur stora bladen är och hur stor ugn du har.
  2. Sätt ugnen på 175°C.
  3. Skölj av bladen och torka på kökshandduk. Dra lös stjälken (gärna också så mycket som möjligt av de grövsta förgreningarna av stjälken) och dra bladen i lagom små bitar.
  4. Lägg bitarna i en skål och häll på ca 1,5-2 msk matolja. (Här får man prova sig fram, både för torrt och för oljigt blir otrevligt.) Vänd runt med handen tills bladen är jämnt inoljade.
  5. Bred ut dem på ett bakplåtspapper på en ugnsplåt (här borde mängden vara lagom så att bladen inte behöver ligga ovanpå varandra för då torkar de ojämnt).
  6. Salta jämnt och försiktigt över alla blad med saltströare.
  7. Grädda bladen tills de börjar torka (5-7 minuter). Visst kan man grädda alla chips lika länge men slutresultatet blir bättre om man tar ut plåten och sorterar bort de torraste chipsen som börjar bli bruna i kanterna. Sen får resten gräddas ytterligare ett par minuter. För att vara godast ska de fortfarande i huvudsak vara gröna, men torra och frasiga i konsistensen. Det handlar om halva minuter, så gå inte bort från ugnen.

På bilden har jag gjort chips på svartkål. Funkar lika bra, men grönkål blir godare.

DSC_1751

Annonser

Suislepp och Gyllenkrok med vänner

Äppeltider. Jag bakar och torkar och äter. Hos oss ger bara det gamla trädet av sorten ‘Röd kanel’ frukt – ännu. En del av äpplena i korgen kommer från granngården.

dsc_3384

I den nya fruktträdgården växter ‘Astrakan Gyllenkrok’ och ‘Suislepp’. Hoppas att de ger frukt nästa år! Den nyaste nykomlingen planterade jag för några dagar sedan: ett specialbeställt ‘Vasa vinteräpple’ ympat på den svagväxande grundstammen B118. Det står i mittcirkeln i grönsakslandet och borde gå att hålla ganska litet och smalt med beskärning. Äpplena mognar sent och lär gå att lagra till långt in på följande år.

dsc_3619

Det är lite som med ägg med äpplen – jag skulle gärna samla på olika färger och utseenden. Men nu har jag i första hand valt sorterna enligt smak och när de mognar och trist nog ser de flesta ganska likadana ut.

namnlos1

Heimlaga deo

Jag har kört på med min standard-aluminiumdeodorant  (samma märke, samma sort) i över tio år, men då och då tänkt att det kunde vara intressant och nyttigt att prova något hälsosammare. Dock utan att göra något åt saken.

Så läste jag om Lev mer på mindres egenhändigt tillverkade deodorant och den verkade så enkel att röra ihop att jag provade. Orkar ni inte klicka på länken för recept så kan jag för all del skriva in det här också:

½ dl matsoda
½ dl maizena
5-6 msk kokosolja på burk.
5-20 droppar tea tree-olja

Blanda ihop de torra ingredienserna för sig och oljorna för sig. Blanda sedan ihop allt. Klart!

Nu har jag använt den i några veckor – aldrig i supersvettiga situationer men flera gånger då det varit småsvettigt – och här är några iakttagelser:

  • Jag tyckte den doftade gott då jag rörde ihop den. Christians första doftassociation var det där kletet som man tvättar bort olja av händerna med efter att man skruvat bilar. Efter det tänker jag också att jag går runt och luktar lite bilmekaniker, men det är inte nödvändigtvis något negativt.
  • Min standarddeodorant är en antiperspirant som alltså gör att man svettas mindre. Så nu känner jag mig våtare än jag brukar, men jag antar att det är en vanesak.
  • Sett till ingredienserna känns den så nyttig och harmlös att man nästan undrar om den verkligen kan fungera. Sådär luktmässigt har den gjort sitt jobb hittills i alla fall – men jag har som sagt inte gjort något supersvettigt ännu.
  • Ett visst klet är det ju då man måste använda fingrarna för att breda på den, men jag antar att det är en vanesak det också.

Så, som slutsats kan jag tänka mig att fortsätta använda den här åtminstone tills satsen är slut. Sen får jag se hur jag fortsätter.

Så här ser den ut:

DSC_1731

Blue Hubbard på bordet

I höstas provade jag koka soppa på en vintersquash och blev ganska besviken. Trist och smaklöst.  Sedan dess har de två andra frukterna legat lite halvt bortglömda ovanpå ett skåp i arbetsrummet. Tills nu, nu har jag hunnit hämta mig efter besvikelsen… Jag googlade recept och satte kniven i den mindre squashen (fantastiskt att de fortfarande var fina, de har ju legat framme hela vintern!). Styckandet och skalandet var ett projekt för sig, jag var alldeles svettig innan jag var färdig. Skalet var stenhårt.

Jag hittade den här bloggen med recept och kokade både pastasås (något modifierad) och bakade kaka. Båda blev bra. Jag rev ost över såsen men kunde också tänka mig att strö över knaperstekt bacon.

Sorten ‘Blue Hubbard’ har blågrått skal och är orange inuti. Den doftade trevligt av melon då jag skar upp den, men fruktköttet är betydligt fastare och smakar mer som vanlig squash.

 DSC_1413

Hemska färger i den första bilden. Men jag jobbade mot klockan (det vill säga hur länge barnet var nöjt med att ligga för sig självt) och satsade ingen tid på att ta om fast jag såg att det blev illa.

DSC_1416DSC_1418

Heimlaga

Det här inlägget ska egentligen handla om att torka äpplen, men först berättar jag att vi har hela fyra spisar i vårt hus. En av de två spisarna i köket är, tack vare en heimlaga (hemgjord) lösning, betydligt med värmeeffektiv än vad den skulle ha varit annars. Förra ägaren har staplat staplat stora block av sten ovan på kaminen. Stenen värms upp då man eldar och sen avger den värme i många timmar efter att den sista glöden har falnat. Snyggt är det inte, men det fungerar.

DSC_1166

Sen har vi ett äppelträd också, ett gammalt ett som ger goda, röda äpplen (troligen av sorten Röd kanel). De senaste veckorna har jag plockat fallfrukt så gott som dagligen och trots många äppelpajer bara växer högen med äpplen. Nu då det blir kallare och vi eldar i köket varje dag tänkte jag att det är dags att torka äppelringar ovanpå spisen.

Här kom äppelsvarven som jag fick från Blomqvists verkligen till sin rätt. Utan den skulle det nog ha tagit mig hela förmiddagen att kärna ur och skiva alla äpplen. Eller för att vara ärlig skulle jag inte ha orkat med så här många utan den. Nu gick det snabbt och smidigt!

Vi zoomar ut lite så får ni se nästa heimlaga konstruktion: min torkställning ovanpå spisen:

DSC_1202

Järntråden hittade vi nere i krypgrunden som Christian städade ur. Den var stadig och bra så jag klippte av en lagom bit och böjde till den så att den gick att kroka fast över den där metallstången som sitter fast i murstocken där man kan hänga sina sockor på tork (åtminstone föreställer jag mig att det är syftet med stången). Tegelstenarna som stöder upp järntråden låg i brädlagret bakom boden. Fast jag måste säga att jag skulle vilja ha en lite snyggare lösning, nånting betydligt mindre och smidigare som skulle stöda upp järntråden. Har ni något bra förslag på en värmetålig ungefär 30 cm hög grej som jag kunde använda som stativ?

Pepparkakor x 2

Vi har varsitt traditionellt pepparkaksrecept, Christian och jag. Jag föredrar min mormors recept, medan Christian helst äter kakor bakade enligt hans farmors recept. I sådana viktiga avgöranden som vems kakor vi ska baka väljer vi att inte kompromissa, utan gör båda.

DSC_4266

Ni har väl alla era egna favoritpepparkakor, men jag tänkte ändå dela med mig av våra två recept ifall nån skulle ha lust att förnya sig.

LISBETS PEPPARKAKOR

De här kakorna håller formen bra vid gräddningen och blir fina att dekorera med kristyr. Om man kavlar ut dem ganska tjockt och låter bli att grädda för länge så får de en sån där småmjuk, trevlig torparbrödskonsistens

1. Koka ihop 300 g smör, 3 dl socker, 4 msk sirap, 2 tsk kardemumma, 2 tsk kanel och 1,5 tsk nejlika. Låt svalna.
2. Rör i 3 ägg, ett i taget.
3. Blanda i 1,5 tsk matsoda, 1,5 dl rågmjöl och ca 7,5 dl vetemjöl. Låt stå kallt tills degen stelnat.
4. Baka ut och grädda i 200°C.

MILDREDS PEPPARKAKOR

De här kakorna blir spröda och smöriga. Goda, men flyter ofta ut och tappar formen lite då de gräddas.

1. Smält 500 g smör tillsammans med 5,5 dl socker. Det ska inte koka! Låt smeten svalna.
2. Vispa upp 2 ägg och rör i. Rör också i 4 msk sirap.
3. Blanda 11,5 dl vetemjöl med 1 msk vardera av kanel, nejlika, kardemumma, ingefära och matsoda. Blanda ihop allt och låt stå kallt.
4. Baka ut och grädda i 200°C.

DSC_4268

Egentligen är det ett tredje recept som enligt mig ger de allra godaste kakorna: sega, nästan lite kola-aktigt underbara. Men eftersom de ska skäras istället för att tas ut med formar vill man inte enbart göra sådana till jul. Receptet på MAMMAS SKURNA PEPPARKAKOR finns här.

På tal om recept. Idag testade vi en vegetarisk lasagne som jag kan rekommendera. Vill man inte köra helvegetariskt tänker jag mig att en gnutta bacon skulle göra den ännu snäppet bättre. Det tänker vi prova med nästa gång i alla fall. Recept hittas här.

Marmelad

Nu blev det tystare här… jag har mest jobbat och inte haft så mycket annat för mig. Bara blivit lite förkyld och lärt mig sticka tvåändsstickning.

Idag dök lite pysslarinspiration och handlingskraft upp igen så jag passade på att koka morots- och aprikosmarmelad. Jag hade tänkt göra det i flera veckor redan. Smaken blev bra! Nu återstår bara att se om den geléar sig.

DSC_3857

Imorgon ska vi fira mor som har fyllt jämnt.

Vi hörs!