Tagged: böcker

Boksamlaren 2.0

Idag hämtade Oliver och jag hans första adlibris-försändelse från posten. Den innehöll de här fyra böckerna:

DSC_1619

Jag är mycket förtjust i utsikten att få köpa barnböcker, många barnböcker, de kommande åren. Mitt eget bokköpande försöker jag hålla i strama tyglar, även om jag drömmer om att en dag ha ett helt rum där väggarna är täckta av platsbyggda, välfyllda hyllor. Eller åtminstone en hel vägg i vardagsrummet täckt av hyllor.

Jag läser ärligt talat inte så mycket böcker för tillfället. Har egentligen inte gjort det sedan jag slutade studera. Men jag kan utan tvekan säga att jag älskar böcker, om inte annat så som fysiska föremål. Jag tror att det finns ett ord för folk som gör det, eller för kärleken till böcker som ting, men jag hittade det inte då jag googlade. Däremot stötte jag på en trevlig kolumn till försvar för den fysiska boken i en digital värld. Läs den om det intresserar.

Min egen favorit av Olivers nya böcker blev helt väntat boken om Pettson och Findus. Den alldeles fantastiska bildvärlden har jag med mig från min egen barndom och jag hoppas att Oliver också kommer att falla för den. Fast ännu är den här boken lite för avancerad för honom, med flera meningar per uppslag… Men i sinom tid!

DSC_1620

Hoppas att hans litteraturintresse påverkas positivt av att han får hålla på i bokhyllan!

DSC_1591s

Läsaren

Jag har tagit till mig budskapet om hur viktigt det är att läsa för sina barn  – och det är väl aldrig för tidigt att börja? Här läser vi en av Olivers djurböcker. Uppslaget som handlar om zebran och papegojan är en favorit, att döma av sprattelfrekvensen och minerna.

DSC_0641.JPG

Klokbok om kvinnor och kakor

DSC_0038

En av de bästa böcker jag har läst på länge är Maria Österåker och Patricia Rodas bok Kvinnor och Kakor längs Kyro älv. Konceptet är enkelt: en handfull gamla damer porträtteras helt kort, och så delar de med sig dels av sina bästa kakrecept och dels sina tankar om livet.

”Tantvisdom på hög nivå”, står det på baksidan. Så här står det också, och man kan inte annat än hålla med:

När en människa har levt ett helt liv har hon onekligen kunskapen och rätten att ge råd om hur ett liv ska levas.

De kloka tankarna är en av de bästa sakerna med hela boken. De är ofta alldeles vardagliga, men just i sin vardaglighet nog så viktiga. De flesta av dem är formulerade på ett underbart sätt, sådär som bara riktigt gamla människor kan uttrycka sig. Min egen mommo kunde stå bakom minst hälften av alla uttalanden och det känns ju bara för roligt att läsa något sådant.

Den andra saken som jag tycker extra mycket om är alla snygga porträtt på damerna i deras hem där alla de där rätta mommoattributen är på plats. Här kommer några smakprov på både text och bilder:

DSC_0039

Åtrån och passionen slocknar med tiden, men vi får så mycket annat istället. […] Idag är lycka och kärlek att få stiga upp, koka kaffe och sitta på varsin sida av bordet. Inte ser vi att den andra blir gammal och skrållig. Jag har aldrig tänkt ‘Fy, vilken gammal gubbe’. Klart jag har ögon att se med, men det går liksom inte in att han är gammal och illfaren.

Älta aldrig. Det som har varit, har varit. När dagen är slut, lägger vi den bakom oss. Det är en stor styrka att kunna göra det, och så lever starka kvinnor.

Mig kan de inte tvinga iväg på någon resa. Jag är nog så envis så inte skulle det bli till något. Tvärstopp, det är vad det skulle bli! Jag har alltid varit envis. Kanske det är vad folk kommer att säga om mig sen? ‘Astrid, hon var nog så envis hon’.

Läpparna har jag bara målat 5-10 gånger. Jag har ett läppstift i väskan. Jag har det liksom i fall om. Ett ”i fall om-läppstift.”

DSC_0040

Gymnastik har jag alltid hållit på med. […] Men mitt i allt började jag och min väninna Britta märka att vi inte hann ned på golvet innan de andra hoppade upp igen. De bara skrek ”hårdare, hårdare!”. Då var det dags att sluta, tyckte vi.

När min man dog var det många som sade att tänk vad lång tid ni fick tillsammans. Men det blir aldrig för länge, det blir alltid för kort. Länge, länge gick jag upp på vinden för att dofta på hans kläder och än kan jag vakna på nätterna och tro att han finns där.

Var och en av oss måste får vara som vi är. Du har ingen rätt att förändra en annan människa utan vi får alla jämka ihop oss och det går nästan alltid.

Ni har så stora krav och fordringar på er själva och på era liv. Det hade inte vi. Vi var mera nöjda med det vi hade. Min mamma sade alltid ”Om man gläds åt lite har man mycket att vara glad åt.”

Ja, så här kunde jag fortsätta och rada upp guldkorn efter guldkorn. Många gånger tycker jag att citaten från kvinnorna fångar hela livet, sådär så att allting om sorger och lycka och vad som är viktigt på riktigt står klart för en på ett ögonblick.

Finns det då något negativt med denna lilla levnadsbok? Jo, priset. Jag hade tänkt köpa den men då jag såg priset på adlibris tyckte jag att det var alldeles hutlöst. Dock verkar den vara lite billigare om man köper den direkt av författaren, så nu ska jag begrunda det alternativet.

Bibliotek!

Jag vill visa en bild från ett jobb som jag gjorde nyligen. Jag har hunnit träffa och skriva om väldigt många intressanta människor och deras projekt, men aldrig förr har något av det jag sett fått mig att spontant utbrista i ett förtjust och imponerat ”oj!”. Då jag klev innanför dörren till det här hembyggda biblioteket var det precis vad som hände. Jag träffade alltså en man som nyss hade byggt ett bibliotek hemma på sin gård. Där förvarar han sina åttatusen böcker.

A2 - Kopia

I kaminen sprakade en brasa, på arbetsstolen vid det stora skrivbordet låg ett värmande fårskinn, på golvet en vacker orientalisk matta, här och där stod tavlor i väntan på sin plats, och i termosen ångade tevattnet. Och förstås, alla böckerna! Jag blev alldeles tagen av att någon har byggt ett eget bibliotek som det här. Och jag drömmer om att göra samma sak. Eller egentligen: jag har alltid drömt om att ha ett helt rum fullt med bokhyllor. Som det ser ut nu blir det kanske en hel, intäckt vägg istället (om tio år eller sådär) och det känns helt okej det också.

Det var någonting med atmosfären tillsammans med alla böckerna: all bildning, allt liv och all visdom de kan dela med sig av, och så ett skönt, avskilt lugn och en stillhet. Jag är, som ni märker, mycket imponerad. Och inspirerad!

Biblioteksdrömmar

Jag brukar ju rita hus, som ni kanske vet. De senaste åren har det funnits ett litet rum markerat som ”bibliotek” på varje ritning. Jag tänker mig ett hörnrum med två fönster med djupa fönsternischer, bokhyllor som täcker alla väggar, en kakelugn (man får ju drömma!), ett rejält skrivbord och en skön fåtölj med en avställningsyta för temuggen nära till hands. Där kan man stänga in sig för att läsa i lugn och ro – eller öppna upp pardörrarna mot vardagsrummet ifall man vill ha mer yta för många gäster. Tillika kan rummet fungera som arbetsrum. Här får ni se på några inspirationsbilder som jag samlat på pinterest:

gfsj

Vad gäller att ha tillräckligt med böcker till alla hyllorna med är jag redan på god väg. Vi har redan två fulla bokhyllor, och utöver de nio böcker jag och Christian fick  i julklapp köpte jag två till på bokrea häromdagen…

Nobelpriset

Igår skämdes jag lite å Svenska akademiens vägnar. Jag menar: ”På ett förbannat unikt sätt”!?! Vad är nu det för en formulering? Folk i allmänhet får väl förbanna bäst de vill, men jag trodde man kunde förvänta sig ett något större raffinemang från SA i nobelprissammanhang. Det känns lite som att de gav praoeleven fria händer då motiveringen skulle skrivas.

Nåväl. Jag har aldrig hört talas om herr Mo Yan tidigare, så allt är väl i sin ordning vad gäller valet av pristagare. Tur att man kan tänka ”Yo, man!”, och så minns man vad han heter…

Boklistan

Jag hittade en trevlig lista på en blogg som lockade mig att kopiera och fylla i själv:

BOKLISTAN

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade: Oj, det minns jag inte. Tog mig igenom Sagan om Ringen då jag var liten – kunde inte ha varit mer än elva-tolv, men det var nog ett väl maffigt projekt för lilla mig på den tiden. Däremot minns jag att jag gillade Jane Austen genast jag upptäckte henne. Med tanke på att jag läste om Stolthet och fördom då vi skrev bokrecension på åttan eller nian måste jag ju ha läst den första gången något år innan.

Bok som förändrat mitt liv mest: Det måste väl vara Bibeln. Jag kommer inte på något skönlitterärt som skulle ha påverkat mig supermycket.

Bok jag tycker är överskattad: Snarast författare: Paolo Coelho. Jag har visserligen bara läst den där ena, mest kända som jag tillfälligt glömt titeln på (låter demonstrativt bli att googla…), men jag var så förundrad över ”var det inte mer än så här?” att jag aldrig provat på fler. Deckargenren är överskattad. Jag har inget emot deckare i sig, men de dominerar samhället på ett enligt mig helt orimligt sätt.

Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med: Salman Rushdie. Jag tycke om Midnattsbarnen som vi skulle läsa till en kurs, men har inte orkat igenom någon av de andra av hans böcker jag provat på.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom: Jag har läst tillräckligt många för att alltid ha nåt att briljera med. Tack till litteraturvetenskapen för det!

Författare vars böcker är underskattade: Svårt att säga…

Jobbigaste bok jag läst: Det måste nog vara Immanuel Kants Religionen inom det blotta förnuftets gränser. Jag har aldrig varit med om ett så ogenomträngligt och oändamålsenligt språk som i den boken.  Fast den är inte en roman, så den räknas kanske inte? Birigtta Trotzigs Dykungens dotter var något av det mest deprimerande jag läst.

Läser helst: Det varierar, men gemensamt för sånt jag brukar gilla är antingen ett fascinerande, skickligt använt språk och en skrivkonst som skildrar ögonblick så att man riktigt känner att ”DET HÄR, det här är livet”. Några exempel på sådana författare är Tove Jansson (också novellerna, inte bara Mumin!), Milan Kundera, Lars Sund och Thomas Mann. Eller böcker som har underhållande, medryckande intrig och intressant miljö à la J.K. Rowling.

Önskar att jag läste mer: Lyrik. Jag brukar tycka om att göra det, men kommer mig sällan för.

Bästa barnboksförfattaren: Astrid Lindgren förstås. Sven Nordqvist är också en säker favorit. L. M. Montgomery. Jag har inte så bra koll på nyare barnlitteratur.

Gillar jag inte längre som jag gillade förut: Jan Guillou kanske? Har inte läst på ett tag, men jag misstänker att jag inte skulle ha lika stort tålamod med hans machointriger längre. Historiska kärleksromaner av nutida författare? Ni vet, hjältinnan som hamnar i nån herrgård med stiliga ädlingar och diverse romantiska kval som slutar i lyckligt giftermål, typ Victoria Holt. Har visserligen inte heller läst nån sån på ett tag, det kan ju hända att jag ännu skulle vara ganska förtjust i hemlighet… Åtminstone funkar ju Austen och Brontë fortfarande.

Roligaste bok: Tja, jag läste min första Harlequinroman då vi var på Åland nyligen, för det fanns massor av dem i stugan. Länge sen jag fnissat så mycket åt nån bok. Jag förstår inte hur man klarar av att skriva något sånt och fortfarande vara seriös, det är ju underbar parodi för hela slanten!

Bok som berört mig mest: ”Mest” är det då inte, men på sistone har jag läst en del Håkan Nesser och kommit fram till att jag borde ta en paus från deckare för att jag börjar oroa mig så mycket och se en massa elände som lurar på oss i framtiden…

Recensera din senast lästa bok: Tror det var Pappan och havet, av Tove Jansson. Jag brukar läsa den då och då om jag vill ha havsstämning, och det ville jag då vi var på Åland. Den handlar om en pappa som känner sig obehövd, om en ö med en slocknad fyr ytterst i havet, en mamma som försvinner in i sin imaginära trädgård, en fiskare som glömt vem han är, och om vad som händer då ens samvete ömmar för Mårror som är dödskalla och ensamma. Och så handlar den om havet, svårgripbart och höststormande. Samtidigt är det relationspsykologi på hög nivå, och jag hittar nya djup i den varje gång jag läser om den. Språket ger extra guldkant.