Tagged: vardag

”Rita O!”

Eftersom vardagen handlar så mycket om två och ett halvt-åringen tänkte jag ägna ett inlägg åt honom. Han är alltid intresserad av maskiner, av alla slag. Här kom gräsklipparen fram och det blev ett snabbt byte av huvudbonader mellan far och son:

DSC_3557s

Han är oftast glad och med på allehanda upptåg. Att blåsa såpbubblor (”såpablubblor”) är något vi har kommit på att man kan göra alldeles nyligen. Själv försökte jag mig på fina bubbelbilder men det gick sådär…

DSC_3842s

Det är mycket nej just nu. ”Nej, nej nej, int, int int!” säger han ibland, men då med glimten i ögat. Som omväxling till alla nej vill han också saker i positiv bemärkelse, som då den här bilden togs då han ut ur det blå fick för sig att han ville dricka vatten vid det lilla utebordet. Sagt och gjort!

DSC_3872s

Han har allehanda funderingar som han blir allt bättre på att uttrycka. Något som bearbetas en hel del just nu är att saker kan gå sönder. ”Bått sönder!” säger han i beklagande ton då han ser något som är trasigt. Han sjunger gärna och kan hålla konsert för sig själv ibland då han ligger i spjälsängen och ska somna om kvällarna.

Han tycker också om att sitta och plocka, parkera sina bilar i rader, passa ihop färger, och att rita – eller nästan ännu hellre att se på då någon ritar åt honom. ”Rita O!” är en vanlig uppmaning just nu. Då ska man skriva och bokstavera O-L-I-V-E-R åt honom. Han har lärt sig att bokstavera nästan hela namnet själv och ofta då han ser några bokstäver någon annanstans börjar han ”läsa”: ”O. LL. EVV…”

Annonser

Just nu

Jag börjar bli riktigt trött på den här torkan. Jag vattnar och vattnar och lider med alla jordbrukare som ser spannmålsbrodden sakta börja gulna utan att kunna göra något åt det. Egentligen är det ju ett riktigt strålande sommarväder, men en rejäl regnskur då och då skulle vara mer än välkommet!

Trädgården stampar på stället men här är två fina från de senaste veckorna: Vitt löjtnantshjärta och klematisen ‘Rosy O’ Grady’.

DSC_3687s

Kycklingarna växer snabbt och har lämnat den första veckans duniga söthet bakom sig. Jag släpper ut dem små stunder i trädgården då och då. Konstaterar att det redan tycks vara försent att få dem handtama, men å andra sidan är det lika så bra att hålla en opersonlig relation till dem tills jag vet vilka som är tuppar. De har faktiskt inte några namn ännu heller. Jag tycker inte att jag har fått tillräcklig känsla för deras personlighet för att ge dem namn.

DSC_3811s

I övrigt mårar vi på. Vi har nyss hämtat oss från ännu en snuva och sover för tillfället dåligt om nätterna, men jag trivs med jobben och har träffat flera extra intressanta och inspirerande intervjupersoner på sistone. Bland dem en lokal musiker, ett par som bygger ekohus och en politiskt engagerad polis.

Dumheterna

Ibland säger man ju mer eller mindre i misstag dumma och tokiga saker. Jag brukar inte råka ut för det sådär jobbigt ofta, men igår var en dag då jag uppenbarligen borde ha varit tyst.

1. Oliver har pratat om en ”Alvin” på dagis och eftersom det är ett nytt namn för oss antog vi att det börjat ett nytt barn i gruppen. Då jag lämnade Oliver på morgonen råkade denne ”Alvin” och hans mamma komma precis samtidigt så jag pratade lite med dem, frågade om Alvin nyss har börjat och nämnde namnet flera gånger. Inget konstigt med det. I hallen finns lådor med barnens namn, men mamman satt framför lådan så jag såg inte vad som stod på den till först. Sen märkte jag att barnet hette ALBIN, inte Alvin… Nå, det kan jag bjuda på.

2. Jag blev presenterad för en ny person. Han skakade hand med mig och sa sitt namn. Jag svarade med ett väldigt glatt och välartat ”Tack!”. Det skrattar jag bara åt nu i efterhand.

3. Jag och Oliver var till biblioteket på kvällen. Det visade sig att en sagostund precis skulle börja och vi blev medbjudna för att lyssna. Oliver kände sig tydligen illa till mods och började gråta en bit in i berättelsen så vi gick ut. Jag kände att jag ville säga något då vi gick och höll på att säga både ”det här gick inte så bra för oss” och ”det här var tydligen svårt”. Orden kom ut i en tokig blandning, för jag sa: ”Det här var inte så bra.” Det här skäms jag för på allvar. Hon som läste saga kunde ju tro att jag menade det.

Sjuklingarna

Den här bilden illustrerar situationen hos oss den senaste veckan. Då tvååringen självmant vill sova flera gånger om dagen vet man att det är illa. Själv är jag trött och led. Ska förhoppningsvis på semester till hemtrakterna i helgen, det skulle vara mycket välbehövligt.

DSC_2849 (2)

Strödda tankar

…som jag känner för att dela med världen.

En sak jag gillar med vår diet är att man alltid ska koka tillräckligt för att det ska räcka till lunch följande dag. Visst har vi gjort det i någon mån också tidigare men inte systematiskt på samma sätt som nu. Skönt att alltid ha lunch till hands utan att behöva tänka desto mer på den saken!

Dagens lunch åt jag redan klockan tio eftersom jag skulle iväg till stan genast efter det. Och nu till den andra saken jag gillar med vår diet: att man hålls mätt så länge! Jag, som generellt har lågt blodsocker och snabbt brukar bli hungrig, tycker det är lyxigt att kunna göra saker i många timmar utan att hela tiden fundera på nästa mellanmål. Som nu idag. Lunch kl.10, hem kl. 16. Däremellan hade jag bara ätit två små ostbitar och några mandlar som jag hade med mig och var ändå inte speciellt hungrig då jag kom hem.

Till stan ja. Tror att jag aldrig tidigare har lyckats boka in tre intervjuer på samma dag och dessutom samma stadsresa. Men idag lyckades det. Kändes effektivt!

Skidåkning är något jag har mycket ambivalenta känslor för. Lågstadiets skidtävlingar – död och pina! Elljuspår med branta uppförsbackar och svängar i nedförsbackarna så att man aldrig kan slappna av – heller inte kul. Men en lugn skidtur i marssol över åkrarna eller på ån, det kan jag trivas med. Nu har ju vädret varit gynnsamt (åtminstone dagtid) och jag har skidat hela tre gånger. Det är anmärkningsvärt ska ni veta. En starkt bidragande orsak är grannfruns skidspår över åkrarna som går förbi tio meter från vårt hus. Det finns liksom inga ursäkter då spåret ligger så nära.

Utsikt över spåret från vardagsrumsfönstret:

DSC_2802

Lördagsnöjen

Vi har en ganska tung vecka bakom oss. Christian har varit på arbetsresa och då sover jag väldigt dåligt på nätterna eftersom han vanligen har ansvaret för Oliver nattetid (just av den orsaken att jag sover så dåligt). Ett missat flyg gjorde dessutom att det blev tre nätter istället för två. Jag, med mina fortfarande små marginaler för stress/möda utöver det vardagliga kände mig ganska slutkörd då han kom hem. Lagom till det blev Oliver sjuk och det är allmänt betungande för alla inblandade. Vi har turats om att jobba och ta hand om honom, så det har inte blivit många lediga stunder. Men nu är det i alla fall helg, även om Christian fortfarande måste jobba.

Jag och Oliver (redan betydligt friskare) ägnar oss åt enkla helgnöjen som att gå ut i skogen. Oliver gillar att göra det. Han har med sig en pinne som han går och petar med, mer än så brukar inte behövas.

DSC_2316s

Men jag börjar mer och mer fundera på om man ska våga ta med honom till skogs med tanke på alla vargobservationer i trakten. Jag skulle inte vilja bli rädd och låta mig begränsas, men samtidigt föreställer jag mig att man är ganska hjälplös mot ett par hungriga och orädda vargar som ser ett behändigt byte i en liten tvååring. Senast idag rapporterade Vasabladet om en varg på Söderfjärden bara några kilometer härifrån.

Jag har inget emot vargar i sig och de får gärna finnas i storskogarna, men jag önskar att det skulle vara självklart att skrämma och jaga dem i avskräckande syfte genast de börjar röra sig bland bebyggelse, som de gör här i trakten.

Nåväl. Tillbaka till nöjena. Att ”diska” funkar alltid, så länge mor orkar byta till torra byxor på diskaren då han är klar.

DSC_2356s

Själv har jag börjat odlingssäsongen. Sådde de tidigaste sorterna redan i januari och omgång nummer två idag. Allt tack vare växtbelysningen som jag fick i julklapp.

DSC_2424s

Det här är egentligen ett lur-inlägg. Fake news, alternativa fakta. Ni vet… Vi var nämligen till skogen förra lördagen. Idag hälsade vi istället på hos en god bekant med barn i Olivers ålder. Men eftersom det inte hör till våra vanliga lördagsnöjen, vilket skogsturer däremot gör, blev inlägget en slags sammanställning över vad vi kan roa oss med på lördagar i allmänhet.

Uträttat

Jag hör till de kvinnor vars humör och energinivå varierar ganska mycket under en månad och nu i dagarna är energinivån hög. Igår gjorde jag till exempel följande:

  • Var till stan med Oliver och handlade lite kläder och annat stuff åt honom.
  • Fixade lunch.
  • For till skogs med make och son. Vi plockade lingon och trattkantarell och åt blåbär.
  • Rensade trattkantarellerna.
  • Rensade lingonen.
  • Gjorde svampstuvning.
  • Fixade middag.
  • Kokade lingonsylt.
  • Diskade undan i köket.
  • Fotade Oliver som lekte i höstlöv.
  • For till nya tomten och sågade av och beskar en gran som ska bli ett runt, formklippt klot i den framtida trädgården.
  • Fyllde en tvättmaskin och hängde upp tvätt.
  • Provade göra grönkålschips.
  • Duschade (jo, det är en bedrift i min värld).

Det var är nog en ganska exceptionell dag  även i en period av hög energinivå. Men på kvällen var jag nöjd med allt jag hade uträttat och nästan inget hade känts som trista måsten.

Andra dagar är jag glad om jag åstadkommer en eller två av punkterna på den här listan. Med tiden har jag lärt mig att det inte är så farligt med de där dagarna då inget lockar och minsta syssla är en ansträngning. Då ser jag i första hand till att det mest grundläggande hushållsarbetena hålls på acceptabel nivå, för jag vet att det snart kommer perioder då jag både orkar och vill mera igen.