Tagged: vardag

Dumheterna

Ibland säger man ju mer eller mindre i misstag dumma och tokiga saker. Jag brukar inte råka ut för det sådär jobbigt ofta, men igår var en dag då jag uppenbarligen borde ha varit tyst.

1. Oliver har pratat om en ”Alvin” på dagis och eftersom det är ett nytt namn för oss antog vi att det börjat ett nytt barn i gruppen. Då jag lämnade Oliver på morgonen råkade denne ”Alvin” och hans mamma komma precis samtidigt så jag pratade lite med dem, frågade om Alvin nyss har börjat och nämnde namnet flera gånger. Inget konstigt med det. I hallen finns lådor med barnens namn, men mamman satt framför lådan så jag såg inte vad som stod på den till först. Sen märkte jag att barnet hette ALBIN, inte Alvin… Nå, det kan jag bjuda på.

2. Jag blev presenterad för en ny person. Han skakade hand med mig och sa sitt namn. Jag svarade med ett väldigt glatt och välartat ”Tack!”. Det skrattar jag bara åt nu i efterhand.

3. Jag och Oliver var till biblioteket på kvällen. Det visade sig att en sagostund precis skulle börja och vi blev medbjudna för att lyssna. Oliver kände sig tydligen illa till mods och började gråta en bit in i berättelsen så vi gick ut. Jag kände att jag ville säga något då vi gick och höll på att säga både ”det här gick inte så bra för oss” och ”det här var tydligen svårt”. Orden kom ut i en tokig blandning, för jag sa: ”Det här var inte så bra.” Det här skäms jag för på allvar. Hon som läste saga kunde ju tro att jag menade det.

Annonser

Sjuklingarna

Den här bilden illustrerar situationen hos oss den senaste veckan. Då tvååringen självmant vill sova flera gånger om dagen vet man att det är illa. Själv är jag trött och led. Ska förhoppningsvis på semester till hemtrakterna i helgen, det skulle vara mycket välbehövligt.

DSC_2849 (2)

Strödda tankar

…som jag känner för att dela med världen.

En sak jag gillar med vår diet är att man alltid ska koka tillräckligt för att det ska räcka till lunch följande dag. Visst har vi gjort det i någon mån också tidigare men inte systematiskt på samma sätt som nu. Skönt att alltid ha lunch till hands utan att behöva tänka desto mer på den saken!

Dagens lunch åt jag redan klockan tio eftersom jag skulle iväg till stan genast efter det. Och nu till den andra saken jag gillar med vår diet: att man hålls mätt så länge! Jag, som generellt har lågt blodsocker och snabbt brukar bli hungrig, tycker det är lyxigt att kunna göra saker i många timmar utan att hela tiden fundera på nästa mellanmål. Som nu idag. Lunch kl.10, hem kl. 16. Däremellan hade jag bara ätit två små ostbitar och några mandlar som jag hade med mig och var ändå inte speciellt hungrig då jag kom hem.

Till stan ja. Tror att jag aldrig tidigare har lyckats boka in tre intervjuer på samma dag och dessutom samma stadsresa. Men idag lyckades det. Kändes effektivt!

Skidåkning är något jag har mycket ambivalenta känslor för. Lågstadiets skidtävlingar – död och pina! Elljuspår med branta uppförsbackar och svängar i nedförsbackarna så att man aldrig kan slappna av – heller inte kul. Men en lugn skidtur i marssol över åkrarna eller på ån, det kan jag trivas med. Nu har ju vädret varit gynnsamt (åtminstone dagtid) och jag har skidat hela tre gånger. Det är anmärkningsvärt ska ni veta. En starkt bidragande orsak är grannfruns skidspår över åkrarna som går förbi tio meter från vårt hus. Det finns liksom inga ursäkter då spåret ligger så nära.

Utsikt över spåret från vardagsrumsfönstret:

DSC_2802

Lördagsnöjen

Vi har en ganska tung vecka bakom oss. Christian har varit på arbetsresa och då sover jag väldigt dåligt på nätterna eftersom han vanligen har ansvaret för Oliver nattetid (just av den orsaken att jag sover så dåligt). Ett missat flyg gjorde dessutom att det blev tre nätter istället för två. Jag, med mina fortfarande små marginaler för stress/möda utöver det vardagliga kände mig ganska slutkörd då han kom hem. Lagom till det blev Oliver sjuk och det är allmänt betungande för alla inblandade. Vi har turats om att jobba och ta hand om honom, så det har inte blivit många lediga stunder. Men nu är det i alla fall helg, även om Christian fortfarande måste jobba.

Jag och Oliver (redan betydligt friskare) ägnar oss åt enkla helgnöjen som att gå ut i skogen. Oliver gillar att göra det. Han har med sig en pinne som han går och petar med, mer än så brukar inte behövas.

DSC_2316s

Men jag börjar mer och mer fundera på om man ska våga ta med honom till skogs med tanke på alla vargobservationer i trakten. Jag skulle inte vilja bli rädd och låta mig begränsas, men samtidigt föreställer jag mig att man är ganska hjälplös mot ett par hungriga och orädda vargar som ser ett behändigt byte i en liten tvååring. Senast idag rapporterade Vasabladet om en varg på Söderfjärden bara några kilometer härifrån.

Jag har inget emot vargar i sig och de får gärna finnas i storskogarna, men jag önskar att det skulle vara självklart att skrämma och jaga dem i avskräckande syfte genast de börjar röra sig bland bebyggelse, som de gör här i trakten.

Nåväl. Tillbaka till nöjena. Att ”diska” funkar alltid, så länge mor orkar byta till torra byxor på diskaren då han är klar.

DSC_2356s

Själv har jag börjat odlingssäsongen. Sådde de tidigaste sorterna redan i januari och omgång nummer två idag. Allt tack vare växtbelysningen som jag fick i julklapp.

DSC_2424s

Det här är egentligen ett lur-inlägg. Fake news, alternativa fakta. Ni vet… Vi var nämligen till skogen förra lördagen. Idag hälsade vi istället på hos en god bekant med barn i Olivers ålder. Men eftersom det inte hör till våra vanliga lördagsnöjen, vilket skogsturer däremot gör, blev inlägget en slags sammanställning över vad vi kan roa oss med på lördagar i allmänhet.

Uträttat

Jag hör till de kvinnor vars humör och energinivå varierar ganska mycket under en månad och nu i dagarna är energinivån hög. Igår gjorde jag till exempel följande:

  • Var till stan med Oliver och handlade lite kläder och annat stuff åt honom.
  • Fixade lunch.
  • For till skogs med make och son. Vi plockade lingon och trattkantarell och åt blåbär.
  • Rensade trattkantarellerna.
  • Rensade lingonen.
  • Gjorde svampstuvning.
  • Fixade middag.
  • Kokade lingonsylt.
  • Diskade undan i köket.
  • Fotade Oliver som lekte i höstlöv.
  • For till nya tomten och sågade av och beskar en gran som ska bli ett runt, formklippt klot i den framtida trädgården.
  • Fyllde en tvättmaskin och hängde upp tvätt.
  • Provade göra grönkålschips.
  • Duschade (jo, det är en bedrift i min värld).

Det var är nog en ganska exceptionell dag  även i en period av hög energinivå. Men på kvällen var jag nöjd med allt jag hade uträttat och nästan inget hade känts som trista måsten.

Andra dagar är jag glad om jag åstadkommer en eller två av punkterna på den här listan. Med tiden har jag lärt mig att det inte är så farligt med de där dagarna då inget lockar och minsta syssla är en ansträngning. Då ser jag i första hand till att det mest grundläggande hushållsarbetena hålls på acceptabel nivå, för jag vet att det snart kommer perioder då jag både orkar och vill mera igen.

En lyckad morgon

DSC_0615

Ibland lyckas det, under små stunder eller hela dagar då allt funkar – och inte bara funkar utan då man dessutom får trevliga bonusupplevelser som guldkanter på vardagen. I morse var det precis så.

På sistone har Oliver tagit för vana att vakna tjugo över sex och det är på tok för tidigt för oss som haft lyxen att ha ett barn som sov till åtta hela semestern (mer än så begär man inte med en ettåring…). Men i morse sov han tills jag väckte honom tjugo över sju, då han vaknade lätt och glatt.

Jag har skriva hemma-dag så vi cyklade i lugn och ro till dagis och solen sken och luften kändes skönt höstaktig. Hittills under de snart två veckorna sedan han började har han gråtit varje morgon då man lämnar honom. Även om det alltid brukar gå över väldigt snabbt efter att vi farit och även om det brukar gå bra för honom sen under resten av dagen känns det förstås otrevligt att lämna honom gråtandes. Men idag gick han frivilligt iväg till en av tanterna då jag hade tagit av hans ytterkläder, sträckte sig för att bli upplyft i hennes famn och vinkade åt mig och sa ”bajbaj”. Då for jag med lätt hjärta.

Jag kom hem och gick ut i trädgården för att plocka hallon till mina frukostflingor och såg alla glimrande daggdroppar i solskenet… då var jag extra glad åt att kunna välja att gå in och hämta kameran för en halvtimmes fotande istället för att vara tvungen att börja jobba direkt. Trots att frilansandet på många sätt är osäkert gör just den här friheten att jag verkligen känner att det är värt osäkerheten.

DSC_0651

I rullning

Pengar är runda för att de ska rulla… och minsann så kommer de att rulla åt alla håll fast jag så gärna skulle låta dem ligga kvar på kontot ett tag till.

Inom en månads tid har både datorn och cykeln gett upp. Då cykeln gick sönder konstaterade jag att jag saknade den mer än datorn. (Vilket delvis har att göra med att Christian har en fullgod dator som jag också kan surfa på, medan hans cykel är obekväm och inte funkar med barnsits.) Mest ändå för att vi har cyklat så mycket med Oliver i sommar och cykeln ger så bra räckvidd jämfört med vagnen. Jag försöker trots allt att bara ta bilen då vi faktiskt har riktiga ärenden någonstans, inte som tidsfördriv för att komma ur huset lite.

Så nu ska jag köpa ny cykel. Har övervägt allt från begagnade för 40 euro till nya för det tiodubbla. Just nu är en röd Helkama T7 min starkaste kandidat. Säkert märke, inte för många växlar som börjar krångla (den har sju men jag skulle nöja mig med färre) och fotbroms som jag vill ha. Den kändes bra då jag provcyklade. Dessutom tycker jag den ser trevlig ut – med ett undantag som jag återkommer till.

Jag velar ändå lite ännu. Den kostar trots allt lite över gränsen för vad jag är beredd att ge för en cykel. Och så har den rosa text. Ska jag köpa en ny och relativt dyr cykel vill jag nämligen gärna tycka att den är fin, men den där texten var SÅ rosa… Blir det en fyrtioeuros är det mer okej att den ser ut lite hur som helst.

Cykelbutiken med bäst pris på Helkaman skulle få in en nästa vecka, så jag tänkte hålla utkik på Findit tills dess och har inget bra alternativ dykt upp slår jag till.

Datorn då. Ja, jag snyltar väl på Christians ett tag till och håller utkik efter reor. Och så hoppas jag att bil och hushållsmaskiner fungerar utan krångel den närmaste tiden. Eller varför inte för alltid?