Tagged: vardag

Påmårandet och ettårsbilden

Det har varit ett par sådana där dagar som man helst bara glömmer nu igen. På min bil låste sig ena bakhjulet totalt och jag beställde nyss bärgning till verkstaden för tvåhundra euro. På Christians bil sprack vindrutan. Ett barn som höll oss vakna halva natten. Pengar som inte blivit flyttade till rätt konto och extra utgifter som man inte räknat med (och då talar jag inte om de kommande räkningarna för att få bilarna i skick).

Men vi mårar åpå. Egentligen brukar jag inte ta särskilt hårt på motgångar av den här sorten. De kommer, man gör något åt dem, betalar och lämnar det bakom sig. Fast nu råkade de klumpa ihop sig ovanligt mycket…

Nu har jag beklagat mig så då kan vi gå över till något mera positivt. Det brukar bli dåligt med snygg-foton i midvintertid på grund av det minimala dagsljuset men häromveckan försökte jag satsa lite och ta en ettårsbild på Oliver. (Till satsningen hör inte den noppiga tröjan. Den lämnade på av ren lathet. Eller det rufsiga håret. Men det är vardagsrealism. Realism är bra.) Så här:

dsc_0644fs

dsc_0667fs

dsc_0662fs

Här satsade jag inte lika mycket men jag gillar verkligen den här bil-bilden. Det är en rätt så tjusig ettåring vi har, om jag får säga det själv.

dsc_0693s

Nytt skede

En utvärdering mitt i första veckan av ”vårt nya liv” (heh… det låter spännande, inte sant?) Jag har börjat jobba igen, tre dagar i veckan, och då är Christian hemma med barnet. Och så jobbar han två dagar i veckan medan jag är hemma med barnet. Så här långt, med mina arbetsdagar bakom mig, känns det mycket lovande. Mera omväxling och mera lugn och ro för mig i mitt stillsamma arbetsrum – det är precis vad jag behöver. (Och lite mer flexibilitet i ekonomin så snart jag får lön.) Övriga familjemedlemmar är också nöjda med arrangemanget hittills. (Fast första dagen hemma förstörde de en klocka och en radio, så det kan bli dyrt om de fortsätter i den stilen…) Nu kör vi i alla fall så här åtminstone till nästa sommar.

Så här roligt har vi det hos oss just nu

DSC_30181

Den inte längre så lilla bebisen kryper sedan några veckor tillbaka och ställer sig upp på både möjliga och omöjliga ställen. Jag förstod att uppskatta att han hölls där man lade honom så länge den tiden varade. Nu hittar han å andra sidan själv på mera att underhålla sig med, så länge han inte faller eller gnager på sladdar eller hönshusskor eller river ner blomkrukor…

Stenrika

Jag har väl sagt det förr men då vi flyttade hit blev vi stenrika. I hönsgården finns en stor hög med sten i blandade format och utanför bastun ligger en ganska stor hög med fina, runda kullerstenar som jag har tagit vara på. De dyker upp då man gräver på en viss del av tomten. Jag har gått och sneglat på kullerstenarna men känt lite väl stor respekt för dem så de har inte kommit till användning. Har man så fina stenar ska de minsann användas till något särskilt, har jag tänkt. Men nu har idéerna mognat och efter att örtagården blev färdig började jag med nästa stenprojekt.

Det ska bli en stensatt cirkel mitt i vad som i framtiden kommer att vara en betydligt större frodig rabatt, med silvergranens grenar som ett tak över stencirkeln. Här ska det stå en färgglad stol (som matchar någon av blomfärgerna i rabatten) och så kan man sitta här i sin ensamhet, lite undangömd inne i växtligheten (häcken bakom ska ju bli högre den också) och begrunda livet. Eller se på ogräset som växer.

DSC_2073

Kanske någon tycker att jag verkar sätta ner väldigt mycket tid på trädgården med tanke på att jag är hemma med en baby? Tja, det gör jag väl. För att:

  1. Trädgården är ett intresse och en glädje. Jag går så gott som alltid ut för att jag vill och för att det är roligt. Någon gång för att jag ”borde” det ena eller det andra. Så gott som aldrig för att jag ”måste”.
  2. Oliver trivs väldigt bra utomhus och är nöjd med att sitta eller ligga och titta upp i trädkronorna, knapra i gräsmattan eller gnaga på någon sten eller något blad. Därför kan jag vara ute ganska långa stunder utan att tycka att jag försummar honom det minsta.
  3. Utan trädgård skulle jag må betydligt sämre än jag gör som hemmaförälder. Periodvis har trädgården varit en av få saker som känts genuint bra mitt bland allt annat som mest varit plikt. Den ger tidsfördriv då hemmadagarna blir långa och den är en plats som ofta fyller mig med inspiration och idéer. Så jag unnar mig att trädgårdera så mycket jag kan.

DSC_2079

Spara

Några bra just nu

  1. Först och främst: En mycket fin man som verkligen är med och delar ansvaret för barnskötsel. Tack, Christian! Tack för att jag får sova på nätterna och för att jag får vara ifred och göra egna saker och framför allt för att jag inte är ensam.
  2. Dörrar. Om jag hade betalat tvåhundrafemtiotusen för en öppen planlösning skulle det verkligen ha varit bortkastade pengar just nu.
  3. Auraost och castellos vitmögelost. Försöker styra in tröstätande på annat än socker.
  4. Downton Abbey. Fast jag såg just sista avsnittet…
  5. Sol.
  6. Ett barn som för tillfället är väldigt lättroat och leende de där stunderna mellan hunger och trötthet.
  7. Musik.
  8. Att sticka.
  9. Att se fram emot våren och sommaren i trädgården.
  10. Sparkföre. Vill man kan man gå en kilometer upp mot strandvägen och åka fort i lätt nedförsbacke hela vägen hem.

Ny titel

Nu får jag lägga till ännu en titel på listan över saker jag är eller har varit: Mammaledig. Tänk he. Officiellt blir jag det först på måndag men sista arbetsdagen var idag. Hittills har det gått bra… och man är ju faktiskt ledig på riktigt nu i början. Passar ypperligt så här inför jul, tycker jag. Och så har jag en bok att skriva färdig så det passar ypperligt på det viset också.

En lista

Idag känner jag för några strödda punkter. Vardagsnedslag.

  • Wc-bygget går framåt men med långa pauser då inget händer. Läste nyss nånstans att byggen och renoveringar alltid blir dubbelt dyrare och tar tre gånger längre än vad man har tänkt. Den sista delen har redan besannats så låt oss hoppas att den första visar sig vara ett undantag från regeln i vårt fall.
  • De överlevande hönsen måste ha blivit rejält uppskrämda av höken. Förr trängdes de för att gå ut då man öppnade luckan om mornarna och de skulle aldrig ha gått in och hängt i huset under dagen. Nu är de mycket tillfreds med att vara inomhus och man får locka med mat för att få ut dem. Väl ute går de nervöst omkring ett par minuter. Sen slutar det alltid med att en av dem tar det säkra för det osäkra och går in igen och drar med sig de andra som också rusar in i full fart… Hoppas de glömmer så småningom.
  • Jag tänker på flyktingarna jag också. Att man borde göra något vettigt.
  • Jag har disciplinerat mig och skriver mer seriöst på boken nu igen. Det känns bra att det går framåt. Och så har jag en liten, oallvarsam deadline till ett förlag som ytterligare drar upp arbetsmotivationen.
  • På sistone har jag ofta tänkt på att jag gillar mitt andra (eller tids- och lönemässigt första) arbete som deltidsförsamlingssekreterare som jag fick i våras. Det är så lagom på alla vis.
  • Jag stickar. Lite annat än de vanliga sockorna. Ni får se småningom.
  • Förra veckan eldade vi för första gången efter sommaren. Det var mysigt på alla vis: att hugga upp lite tändved och få det att ta sig på första försöket, nöjt konstatera att den svåra vardagsrumssipsen inte rykte in lika mycket den här gången som i fjol höstas – och så själva brasan då förstås. I skymningen. Mot vårsidan känns det knappast lika idylliskt längre men nu ska jag myselda så länge det är roligt. Och hittills är det så varmt att det räcker med att elda då man har lust.