Märkt: odla
Min gissning
Jag tror att coronaepidemin kommer att resultera i ett annorlunda samhälle. Vi vet inte hur länge den här situationen fortsätter och vi kan inte längre förneka att liknande kriser kan äga rum. Flera gånger, också i framtiden. Folk permitteras på löpande band och för många företagare ligger konkursen hotande nära. En del oroar sig för hur FPA ska klara trycket av en eventuell massarbetslöshet. Redan nu har vi sett att människor genom sitt hamstrande i butikerna vill försäkra sig om att ha mat för den närmaste framtiden, utifall att. Jag tror att den här situationen kommer att påverka samhället på många sätt och just nu tänker jag lufta ett av dem.
Min gissning är att rörelsen mot landsbygden som redan för flera år sedan började som en försiktig trend bland människor som vill ha lite jord, odla sina egna grönsaker och ha några höns kommer att bli betydligt mera markant under de närmaste åren.
För mig har jorden alltid betytt trygghet och jag tror att allt fler får upp ögonen för den möjlighet att påverka sin egen försörjning i oroliga tider som en bit jord kan ge. Vi ser redan nu att en säker inkomst inte kan tas för given, men vi ser också att det i många fall går bra att distansjobba för dem som har ett jobb. För mig är kombinationen självklar: klart man vill ha ett jobb och få en inkomst, men samtidigt går det att ha jorden som sin backup där det går att producera basvaror och veta att man klarar sig, oavsett. Och just tack vare möjligheten till distansjobb tror jag att allt fler som tidigare varit bundna till tätorterna kommer att vilja satsa på den här kombinationen.
Jag tror inte att fastighetspriserna på landsbygden går upp, i alla fall inte här i trakten, eftersom folk troligen kommer att ha mindre pengar att röra sig med framöver, men min gissning är att efterfrågan på egnahemshus på landsbygden kommer att öka. Jag hoppas att det inte bara förblir en gissning. Skulle det inte vara fint att tomma hus fick nya ägare och att avfolkningsbygder väcktes till liv igen?
Nu undrar ni kanske hur långt en vanlig trädgård egentligen räcker. Förvånansvärt långt, är min slutsats efter att ha konsulterat litteraturen. Enligt en beräkning ska en familj på fyra personer kunna producera sitt årsbehov av potatis och grönsaker på drygt 500 m². Det är en yta som varje tomt värd namnet på landsbygden överskrider med råge. Självhushållningsgurun John Seymour placerar friskt in grisar, getter och höns på en acre, det vill säga drygt 4000 m². Dock i milt och frodigt engelskt klimat. Med det sagt lever jag i trygg förvissning om att var och en som har sisådär tusen kvadrat till förfogande med lite planering och effektiv ytanvändning skulle kunna producera mycket av det hushållet behöver i matväg och byta sig till en del annat. Då med fokus på vegetarisk kost, men med höns (för både ägg och kött) och kaniner som kompletterande proteinkälla. Det blir vissa utgifter för spannmål och kraftfoder åt djuren, men som bonus har man egen produktion av gödsel. Hela det här konceptet förutsätter förstås att hushållet ändå har någon form av inkomst i kombination med små eller inga lån, men den ekvationen får ni fila vidare på själva.
Krukorna
I år hade jag ju för första gången en åtminstone aningen ambitiös plan för sommarblomskrukor på trappan. Så här såg den ut. Det har lyckats ganska bra, bortsett från att jag tydligen har glömt att jag hade tänkt ställa ut en mårbackapelargon. Jag har drivit upp alla plantor som syns på bilderna själv, utom den ena sorten av de två sorters minipenseer jag har. Den köpte jag tidigt i våras då jag inte längre orkade vänta på att mina egna skulle börja blomma.
På bilderna: Svartöga ‘Alba Oculata’, Harsvans ‘Bunny Tails’, minipensé ‘Sorbet Carmine Rose’, marylandzinnia ‘Zahara Double White’ och Prins Gustafs öga ‘Penny Black’. Jag har också luktärter, men inte på bild.
Den sista, Prins Gustavs öga, är en alldeles ny bekantskap för mig. Jag gillar den. Blommorna är fina och trots att bara en enda planta grodde breder den ut sig och blir en ganska stor kudde. Enda nackdelen är att plantan är skör, så på ett riktigt blåsigt ställe funkar den inte så bra. Som de flesta sommarblommor behöver den putsas från utblommade blom för att fortsätta producera nya knoppar.
Jag är bekant med svartöga tidigare, men inte som ampelväxt. Jag tycker den funkar jättebra i ampel:
Här ser ni helheten, med lite örtagård i förgrunden. Kanske jag ska ta och flytta ut en pelargon eller två i alla fall, de skulle göra sig bra där bredvid luktärtskrukan.
Försommarträdgård
Det har verkligen vuxit så det knakat i trädgården de senaste veckorna. Rabatterna har aldrig varit så frodiga som i år. Här är ett särdeles blå-vitt hörn:
Jag håller rabatter och grönsaksland i minutiöst, ogräsfritt… ähum, nej det är ganska långt från sanningen. Våtarven har vuxit nästan ännu mer än perenner och grönsaker just under de här veckorna då det varit bråttom på båda arbetena. På kvällarna har vi haft ovanligt mycket program, och då vi inte haft annat program har vi röjt och arbetat på tomten eller också har jag fått ägna kvällen åt att rita upp nya hus-skisser för alla ändringar jag skrev om i förra inlägget. Så trädgården, eller snarast ogräset, höll på att bli ännu en stressfaktor bland alla andra.
Men så kom några lediga kvällar på rad och jag tog mig an grönsakslandet och det kändes förvånande roligt och meditativt och inte alls betungande då jag väl kom igång.
Nu ska allt det nyrensade snart täckas med gräsklipp innan nya ogräsfrön hinner gro.
Jag vill inte att ni ska leva i någon illusion om ogräsfri perfektion i denna trädgård, så därför vill jag också visa en bild på hur det såg ut före. Och delvis fortfarande, för jag är inte riktigt färdig ännu:
Plantskolan med mera
Det här inlägget ska egentligen handla om att driva upp växter själv, men först en bild på vårens första impulsköp (och köp överhuvudtaget i växtväg). Överlag impulsköper jag inte särskilt mycket växter, men de här två olika sorterna av rödbladiga klövrar kunde jag inte motstå. Just nu har jag dem i en kruka på trappan, men de får troligen flytta till någon rabattkant senare. Hoppas de inte beter sig fullt lika ogräsartat som vanlig klöver.
Min vana trogen har jag förodlat en hel del, och helt som vanligt har mycket gått enligt planerna, men det finns också sorter som inte alls har grott. Även det är jag van med sedan tidigare… I år provade jag driva minipenséer för första gången och överraskades av att det gick så bra. Kanske hade jag fått den uppfattningen att de var svåra att lyckas med efter alla mina sommarjobbssäsonger i yrkesväxthus där man alltid behandlade penséerna med retarderingsmedel för att de inte skulle skjuta iväg på höjden och bli rangliga.
Mina blev hur som helst alldeles knubbiga och ser ut precis som de ska under tidig vår då första blomman just har slagit ut. Det enda jag kunde göra annorlunda till nästa år är att så dem ännu tidigare eftersom man ju oftast vill ha violer och penséer redan i april och inte först i maj. Jag har drivit upp dem under växtbelysning och flyttade ut dem i växthuset så snart det började vara plusgrader största delen av dygnet.
Över till den riktiga plantskolan: Jag tänker försöka satsa ganska seriöst på att föröka upp växter från den här trädgården och ta med till nästa. Först och främst för att spara pengar, eftersom det kostar ganska mycket att fylla en hel trädgård på en gång och den här gången skulle jag ogärna ta lite i taget och hålla på många år innan jag blir färdig. Nej, istället ska alla grävmaskiner och jordlass som kommer att höra till byggskedet utnyttjas till fullo så att man kan plantera sin trädgård direkt. Jag är nämligen lite trött på att göra allt med handkraft på spad- och skottkärrsnivån som jag har gjort i den här trädgården.
Här har jag börjat lite försiktigt med sex björkar uppgrävda ur diket och några tuvor av vit skogsaster, gräslök och myskmadra. Det ser ju anspråkslöst ut men om allt det här tar sig har jag redan plantor till ett plantskolevärde av minst hundra euro och perenner för ungefär två kvadratmeter. Björkarna ska planteras i skogsdelen av tomten.
Frilanstorsdag
Först en tulpanbild, bara för att de är så fina och våriga.
Sedan en kul grej. Det roar mig att Spotify har så specifika spellistor som ”hipsterbrunch”. Jag är väl varken tillräckligt mycket hipster eller brunchätare för att riktigt tilltalas av innehållet, men jag gillade namnet.
Idag har jag frilansat, men eftersom jag inte ännu har allt material till artikeln jag skriver på har det också funnits tid för annat. Jag började städa ur rabatterna där ute och kom ungefär halvvägs. Det var kallt och blåsigt och först var jag inte så inspirerad. Det är ofta så här med mitt trädgårdsintresse på vintern, det försvinner nästan helt och jag sår de tidigaste inomhussådderna bara för att jag vet att jag kommer att ångra mig senare om jag inte har sått.
Men så började jag klippa och räfsa. Fick upp värmen. Hittade fler och fler krokusar och snödroppar och röda tulpantoppar som börjat titta upp. Kände doft av jord och gamla löv. Och så var det roligt igen och våren känns plötsligt inte alls så avlägsen och likgiltig.
Så här såg det ut för några veckor sedan då Oliver hjälpte mig att så tomater. I dag skolade jag om dem första gången. Det fina med tomater är att man kan plantera dem djupt, med jord ända upp till bladen, så det gör inget om de har sträckt på sig. Till skillnad från många andra växter bildar de nya rötter längs stjälken om den hamnar under jorden.
Jag med mitt miniväxthus har sått hela fem tomatsorter: ‘Brandywine’, ‘Cheerio’, ‘Mei Wei’, ‘Black Sweet Cherry’ och ‘Naranja’. Några av dem borde funka i skyddat frilandsläge så jag tänker sätta dem i krukor uppefter söderväggen, men oavsett lär det bli fullt i växthuset i åt.
Frilansflexibilitet. Jag älskar det – just att under lugnare dagar som idag också ha tid för annat. Samtidigt som jag ibland känner att det är lite fel och förkastligt att inte jobba varje minut och framför allt att dumpa barnet på dagis medan man går där hemma och sysslar med nöjen.
Men det är nu bara så här som frilansare. Det är i princip omöjligt att planera mina frilansdagar så att jobbet skulle gå precis jämt ut med en arbetsdag och samtidigt är det också ganska omöjligt att veckan innan (då dagis vill ha den kommande veckans schema) förutsäga hur dagarna kommer att se ut. Det behövs spelrum både för att kunna hitta passande intervjutider och för själva skrivandet. Med påföljden att det ibland blir lugnare dagar som denna och ibland dagar då jag jobbar precis hela dagarna och dessutom gör någon intervju en kväll eller helg därtill.
Växtvård
De senaste dagarna har jag sysslat med att liva upp krukväxterna efter vinterns mörker och torra luft. Jag brukar inte vara så nitisk med att plantera om alla varje år, men i år tänkte jag ge de flesta ny jord i en lite större kruka. Jag passar också på att skölja det värsta dammet av bladen och beskär vissa av växterna. I samma veva börjar jag gödselvattna dem igen (med ojämna mellanrum) efter vinterpausen.
Samtidigt har jag flyttat runt dem och arrangerat om. Jag tycker om att försöka få till så fina helheter som möjligt i fönstren och konstaterar att det brukar bli bäst om man blandar lite större växter med mindre, mörkgröna blad med ljusgröna, små och skira med tjocka, stadiga – variation, med andra ord!
De söker sig mot ljuset, som crassulan på näst sista bilden. Jag låter dem stå och luta mot fönstren ännu någon månad istället för att svänga på dem, eftersom de är svaga efter vintern och det är väldigt energikrävande för dem att själv räta upp sig. Är de riktigt sneda beskär jag istället bort det värsta överhänget.
Det lilla exemplaret av pilea på sista bilden är min nyaste krukväxt, hoppas den ska växa till sig med åren!
Trappa -19
Undra alla år som vi har bott här hittills har jag haft fullt upp med diverse trädgårdsanläggningsprojekt så att det här med att dekorera entrétrappan med en massa blomstrande krukor har kommit i skymundan. Men i år har jag en plan. Och frön. Så här ser planen ut:
- Svartöga ‘Alba oculata’ (i ampel)
- Mårbackapelargon
- Luktärt ‘Black Knight’ (på spaljé)
- Prisn Gustafs öga ‘Penny Black’
- Zinnia ‘Zahara Double White’
- Minipensé ‘Sorbet Carmine Rose’
Sallad
Den här hösten kom jag till skott med en sak jag har tänkt alla höstar med trädgård hittills: att så ett par sena omgångar sallad för skörd ända tills det blir riktigt kallt.
Det har gått bra. Fast vi har haft neremot fem minusgrader ganska många nätter redan tycks salladen klara sig under dubbel fiberduk i grönsakslandet.
Visst ser ni rimfrosten i persiljabladen som varit utan täcke?
I växthuset har det inte ens frusit ännu, men jag har på ett lager duk där också om nätterna, för säkerhets skull. Det här ska jag definitivt göra om nästa höst!
(Det här är förresten ett bra sätt att testa hur mycket växthuset klarar. Jag tar det inte så hårt om salladen stryker med… Några minusgrader på nätter tycks alltså gå bra så länge huset värms upp under dagarna. Jag skulle tro att tegelgolvet fungerar som värmebuffert lite grann i alla fall.)
Inför frosten II
Sommaren var utmanande med värme och torka, men vissa växter har trivts (och blivit vattnade!) i hettan. Mina tagetesplantor har till exempel aldrig tidigare varit så frodiga och fina som i år. I natt kom frosten och igår passade jag på att föreviga dem en sista gång eftersom de hör till trädgårdens mer frostkänsliga växter.
Just den här tiden på året tycker jag extra mycket om blommorna i grönsakslandet eftersom mycket annat är skördat och borta ur bilden. Ringblommorna blev nedklippta i sensomras och kommer nu igen i en fräsch andra blomning.
Jag har tagit in allt frostkänsligt, en hel del sallad, de sista frilandsgurkorna och squasherna, vintersquash, en minimal majsskörd och alla bönor jag ville ta vara på. (Både som haricots verts och för själva bönornas skull).
Här är vintersquasherna ‘White Custard’ och ‘Futtsu Black Early’. De hör, tillsammans med frilandsgurkor och tagetes, till de växter som har uppskattat sommarvädret i år:
I år har också bönorna för ovanlighetens skull hunnit mogna. Jag satte några plantor av den roliga bönan ‘Yin Yang’ mest för skojs skull och en del baljor hann faktiskt bli färdiga. Jag odlade också ganska mycket brytbönor, så pass att jag inte hade något behov av att frysa in mera utan istället lät dem gå i frö. Sorten ‘Roquencourt’ hann producera en hel del mer eller mindre mogna bönor. Av båda sorterna sparar jag de mognaste till utsäde och tänker att vi kan äta upp resten.
Även pelargoner och kumquat har fått flytta in från växthuset. De ska ännu spridas ut i olika fönster runtom i huset. Och jo, ni ser rätt, det är en amaryllis som börjar blomma med i gänget…
Aktuellt i trädgården
Mitt senaste halvstora trädgårdsprojekt är att förnya den äldsta halvan av jordgubbslandet som jag planterade då vi kom hit på hösten för fyra år sedan. I sommar har det märkts tydligt att den ena sorten (‘Ostara’) bara ges pyttesmå bär och den andra (‘Korona’) knappt några alls.
För att minska risken för jordtrötthet och jordburna sjukdomar byter jag plats på landet. Det får ta en av grönsaksbäddarna och nästa år odlar jag istället grönsaker i det forna jordgubbslandet.
Den här gången vill jag prova odla plastfritt. Jordgubbsväven har visserligen många fördelar men nu testar jag utan. Jag anar mig till att jag kommer att få rensa, men frågan är hur mycket? Jag grundar med ett lager kartong och täcker med halm.
Minnet är kort och det kan vara bra att ha sorterna svart på vitt på flera ställen: Två rader ‘Bounty’ till vänster, två rader ‘Polka’ till höger. Jag har varit nöjd med ‘Ostara’ som börjar tidigt och sedan remonterar, så den får följa med då jag förnyar andra halvan nästa år.
Två och en halv bänkar täckta, en och en halv kvar!
* * *
En annan sak jag sysslat med i sommar är samodling i grönsakslandet. En metod som kallas ”de tre systrarna” går ut på att man odlar majs, pumpa/squash och störbönor i samma bädd. Majsen sträcker sig stadigt uppåt, likaså gör bönorna som kan klättra på majsen, medan pumpan växer i sidled och täcker den annars bara jorden mellan majs- och bönplantorna. Utrymmesoptimering!
I min version lämnade jag bort bönorna, men sådde istället en tidig omgång sallat i utkanten av bäddarna. Den skördades (och gick i blom – suck denna hetta) innan vintersquashplantorna hade hunnit breda ut sig så mycket. Tanken var väldigt god och fungerade på det stora hela bra, men en nackdel hittade jag. Man vill ju gödsla sina majs- och squashplantor ganska mycket och jag använder helst naturgödsel bara jag kommer mig för att hämta den. Det kändes inte helt fräscht att fylla på med hästskit där mellan sallatsbladen. Så till nästa år lämnar jag antingen bort sallaten eller ser till att grundgödsla i god tid (vilket jag inte gjorde i våras).
Kul med de knöliga frukterna som gömmer sig under bladen. Det här är sorten ‘Futtsu Black Early’.
* * *
Jag testar också säsongsförlängning i växthuset. Det har stått fyra tomatplantor i den här jordbädden tills för en vecka sedan, men då kastade jag ut dem. De var gula och taniga (mer gödsel nästa år!) och tomaterna mognade långsamt. Jag plockade in gröna tomater för eftermogning, bytte ut en del av jorden och planterade sallat, som jag påpassligt nog hade sått några veckor tidigare. Nu beror det väl ganska långt på hur hösten blir om jag hinner få någon sen sallatsskörd. Sallat trivs i svala temperaturer, men klarar inte frost.
Johannele 