Tagged: odla

Driva amaryllis: utvärdering

Nu slår också sorten ‘Misty’ ut medan ‘Fairy Tale’ blommar för fullt på två stänglar med sex klockor på vardera och ytterligare en stängel i knopp. Jag sammanfattar proceduren så här: Det var väldigt lätt att köpa amaryllislökar och driva upp dem själv. Jag kunde ha vattnat ännu lite mindre än vad jag gjorde för att hålla plantorna knubbigare. Är man noga med att de ska blomma vid en viss tidpunkt är nog tajmingen det svåraste. Nu återstår nästa skede: att få dem att överleva och börja om till nästa år.

dsc_0783s

Här ovanför är första klockan på sorten ‘Misty’. Elegant och liljelik, till skillnad från den muntrare ‘Fairy Tale’ som syns nedanför. Jag gillar båda med deras olika karaktärer. Kanske jag skulle bli amaryllissamlare? Återstår som sagt dock att fixa att hålla liv i dem till nästa jul innan jag skaffar några fler lökar.

dsc_0792s

Driva amaryllis, del 1

I år provar jag på att driva upp amarylls själv. Lökar hittade jag, av alla ställen, i K-affären i Petalax. Jag tänkte berätta om hur jag gör och hur det går. (Ursäkta bildkvaliteten. Det var mörkt och jag iddes inte satsa så mycket på fotandet.)

odsc_0155

1.Välj lökar som är fasta och inte har några skador. Ställ dem med rötterna i vatten ett dygn. Låt inte själva löken stå i vattnet.

2. Plantera lökarna i krukor med dräneringshål så att ungefär halva eller en tredjedel sticker upp. Vattna. Ställ krukorna varmt och täck lökarna med en pappersstrut tills en stängel börjar visa sig. I det här skedet behöver lökarna inte vattnas mera efter planteringen.

Så långt hittills. Jag valde två sorter, ‘Misty’ och ‘Fairy Tale’ som ser ut så här enligt google:

namnlos

Vintergrönt

Jag vill tipsa om ett trevligt alternativ till sallat som står sig hela hösten och långt in på vintern, nämligen VINTERSALLAT, som också gå under namnet MACHÉSALLAT (Valerianella locusta). Bilden nedan är tagen i grönsakslandet idag, den tjugonde november. Vi har veckor av frost ner till tio minusgrader bakom oss. Och bladen står oberörda kvar och smakar lika bra som tidigare. Enda skillnaden jag har märkt är att de är lite fastare i konsistensen nu än vad de var innan frostveckorna.

dsc_0159

Vintersallat är en lättodlad grönsak, bara att så som vanlig sallat. De trivs bäst då det inte är för varmt, därför kan man gott vänta med sådden till mitt i sommaren för att ha blad under hösten. Plantorna på bilden har jag inte ens sått utan de är självsådda från några rader som gick i blom under sommaren 2015. Fröna har grott bland morötterna som växte på platsen i somras och efter att jag tog upp morötterna har vintersallatsplantorna kunnat breda ut sig.

dsc_0161

Grönkålen är också fin ännu så här års. Jag borde verkligen ta och frysa in några påsar… Men hönsen gillar den så här. Jag brukar knyta fast några blad inne i hönshuset då och då så att de får hacka i sig.

Septemberlandet

Jag har inte bloggat särskilt mycket om grönsakslandet i år. Mest för att det inte lockat i fotoavseende. Först var det frost i juni och sen var det sniglar i juli och efter det har det sett mindre inspirerande ut. Men här är det nu i alla fall, med höstgrävning påbörjad och allt. Bäst på bilderna är nog grönkålen (andra bilden) som blev så här fin till sist trots att den höll på att bli helt uppäten av sniglarna där i ett skede. Och allra bäst: jordgubbar i sena september!

dsc_36441

Jordgubbssorten är den remonterade ‘Ostara’ som ger en ganska tidig sommarskörd och sedan en till hela hösten. De är lite bleka i smaken under sommaren men den här tiden på året smakar det bra med färska gubbar. Och efter förra veckans frostnyp blev de lite sötare.

Sen så har jag ganska tjusiga salladsplantor (sista bilden) om jag får säga det själv. Mindre goda i det här skedet, dock.

Mutanterna/giganterna

I år har jag en ärtplanta som måste ha muterat sig, för den ger helt enorma skidor. Till vänster två normalstora, till höger två specialare:

DSC_29471

Ibland är ärterna inuti en besvikelse – mindre än vanliga ärter. Men ibland motsvarar innehållet utseendet!

DSC_29481

Jag ska spara några av de stora till utsäde och se om storleken var en engångsföreteelse eller inte.

Mera med sticklingar

Då man har storslagna trädgårdsplaner som jag kan det lätt bli väldigt dyrt att köpa alla plantor man skulle vilja ha. Därför försöker jag så en hel del själv och göra fler av växter jag redan har med hjälp av sticklingar. Ibland lyckas det, ibland inte – men jag tycker att det alltid lönar sig att prova eftersom frön är så billiga jämfört med färdiga växter och sticklingförökning är helt gratis.

Drivbänken är i flitig användning Alla krukor utom tre innehåller plantor som jag antingen har sått eller förökat med sticklingar. Här får de stå och växa till sig tills nästa rabattutvidning. Drivbänken är bra eftersom den ger skydd mot de värsta vindarna och slagregnen. Och så är det förstås lättare att vattna då man har allt samlat på ett ställe. Hittills har jag lyckats med sticklingar av stäppsalvia, olika nävor och höstflox.

DSC_2692

Man kan ta sticklingar på flera sätt men ett av de enklaste är nog att ta stam- eller toppsticklingar av växter som har en tydlig stjälk med blad längs stjälken. Här är ett exempel på hur man kan ta sticklingar av höstflox:

DSC_2693

Till vänster en stjälk som räcker till två sticklingar och till höger färdiga sticklingar.

GÖR SÅ HÄR:

  1. Klipp av stammen strax ovanför ett bladpar och en bit nedanför följande bladpar neråt.
  2. Dra bort de nedre bladen.
  3. Klipp bort ungefär hälften av de övre bladen (för att minska avdunstningsytan).
  4. Stick ner i en kruka med jord (det brukar rymmas flera i varje kruka) så att fästet där de nedre bladen satt hamnar ordentligt ner i jorden. Härifrån kommer rötterna att utvecklas.
  5. Täck krukan med plast (med ventilationshål) och håll jorden jämnt fuktig. Då (eller om!) sticklingen börjar växa vet man att den har fått rötter och då kan man vid behov plantera om i större krukor.