Tagged: musik

Musikanten (in spe)

Skulle Oliver vilja bli musikalisk av sig har han åtminstone tillgång till de grundläggande instrumenten. Han spelar gärna piano och i bakgrunden på väggen hänger ett i mitt tycke fantastiskt loppisfynd: en gitarr i barnstorlek för 5 €. Normalstor gitarr finns också, liksom en synth med fina 80-tals ljudeffekter, en blockflöjt och ett dragspel…

dsc_0594fs

De musikaliska anlagen är nog inte de starkaste. De som eventuellt finns kommer mest från min sida.

Så då återstår att utsätta honom för musik. Han lyssnar gärna på våra spellistor och vi sjunger en del åt honom. Fast jag känner att jag borde bredda min repertoar. Jag hade tänkt att jag skulle börja sjunga mina favoritpsalmer åt honom – ge honom en stadig grund så att säga. Men så har det inte riktigt blivit. Just nu består repretoaren ganska precis av två egenhändigt komponerade visor med bebistema. Den ena går så här, med munter melodi:

||: Du är den lille bebispjäs, en bebispjäs du är. :|| Bebis, beba dig! Bebis, beba dig! Bebis, beba dig! En bebispjäs du är.

Den andra sjungs till melodin ”En sockerbagare”:

Den lilla bebisen här bor i staden, han är en bebis mest hela dagen. En liten bebis han är minsann, en liten bebis han är minsann.

Och i hans fönster hänger bebissaker, små hästar, grisar och pepparkakor. Och är han snäller så kan han få, men är han stygger så får han gå.

Fast jag är inte nöjd med moralkakan som hänger med från originalet där på slutet. Har dock inte kommit på något bättre än. Här känner jag att Pappamonologerna slår mig med hästlängder med denna slagkraftiga kreation.

Annonser

Brunt

Dagens färg är brunt. Först i form av ett piano som vi köpte förmånligt av Christians släktingar som ska flytta till en mindre bostad. Jag har drömt om ett eget piano i säkert femton år även om det inte legat högst på prioritetslistan på sistone. Men nu blev det av! Det är smått ostämt efter flytten men inte värre än att man kan spela – och det är roligt att spela. Jag har spelat så lite de senaste åren och är hemskt rostig men nu tror jag det blir ändring.

dsc_0332

Bruna är också Fru Granlunds pepparkakskluddar. Frun i fråga hade verkligen ingen lust att spendera sina få lediga stunder på att kavla och ta ut pepparkakor, men pepparkakor skulle hon ha i alla fall. Så i år blev det en hastversion. Jag knådade snabbt ihop degen till en (ojämn) rulle och skar ut tjocka skivor, radade ut på plåt och gräddade. Utbakningsmomentet tog en hel kvart. Kakorna blev goda och ganska mjuka eftersom de är så tjocka – men sannerligen inga skönheter…

dsc_0335

ESC 2014

I år kan det hända att jag hejar på Sverige i Eurovisionen! Men först gäller det att svenskarna skulle se längre än till Yohios snygga ögonmakeup och rösta Ellen Benediktson vidare. Jag hejar, som sagt! Hennes låt är den bästa på länge.

Lyssna här.

Då jag nu ändå är inne på musik vill jag länka till en annan trevlig låt som jag hittade häromdagen.

Ane Brun – All My Tears

Dragspel, död och loppis

Oj så slö den här dagen har varit – på ett positivt sätt. Dagens storverk var nog att lista ut vilka knappar som motsvarade vilka toner på dragspelet (jag tyckte systemet var sällsynt ologiskt) och sen lära mig spela början av ”blinka lilla”.

Vi besökte en väns grav, jag och Christian, och tände ett ljus. Då jag tänkte på honom som är begravd där och på fammo som dog i våras, på andra som jag har känt och tyckt om som nu är döda och på pappa som jag aldrig har träffat så hittade jag igen den där tron på en himmel och någon typ av återseende inom mig. Jag förvånades lite av hur stark och självklar den var.

Det jag egentligen hade tänkt blogga om idag var mina senaste loppisköp. Jag inspekterade folkhälsans nya loppis i Smedsby igår och kunde konstatera att det får godkänt. Det var billigare än grannen Fyndis och hade ett ganska fint glas- och porslinsutbud. Glas och porslin är en av mina större svagheter här i livet…

DSC_3939

Jag kom hem med en halmhatt (den är tänkt som framtida trädgårdsarbetshatt), fyra glas på grön fot och två mässingsljusstakar. Jag är visst inne i en period då jag faller för saker med svarvade ben. Visste ni förresten att vårt loppis som hör till bokhandeln stängde för gott i torsdags? Det är en lång historia som jag inte orkar dra – trist är det i alla fall, men det var kul så länge det varade och jag hann dra hem en massa stuff därifrån också (den rutiga duken på bilden till exempel).

Musik

Åh, så bra det är med musik ibland – att bara sätta sig ner i soffan en mörk kväll som den här, kanske med en stickning i händerna. Bara låta tankarna vandra, låta kroppen vila och låta stämningarna i de olika låtarna ta plats och avlösa varandra.

Ibland glömmer jag bort hur bra jag mår av att lyssna på musik. Som tur är brukar jag sätta mig ner och lyssna förr eller senare i alla fall.

Jag minns hur lyxigt jag tyckte det var då jag började på bokhandeln och fick lyssna på musik på arbetstid som jag själv valt ur cd-utbudet vi säljer. Nu börjar det bli mer vardagligt, men det känns fortfarande som en bra grej med mitt jobb.

Oftast hittar man bara enstaka bra låtar nuförtiden, tycker jag. Det är jättelänge sedan jag upptäckt någon ny artist med mer än de där enstaka bra låtarna. Nu kan det hända att en sån är på gång. Jag har inte hunnit lyssna så mycket ännu. Eller så blir det bara enstaka den här gången också. Här kommer ett smakprov:

Anna Ternheim – The Longer The Waiting (The Sweeter The Kiss)

I all enkelhet, med det där vemodet jag ofta gillar i musik, och med mycket Leonard Cohen-vibbar (i just denna låt).

Nu ska jag flytta mig till soffhörnan och ta fram stickningen.

ESC

Christian är ett stort ESC-fan, så jag dras med lite jag också. Igår satt vi ivrigt med våra poängtabeller och lite otippat blev Albanien min favorit, följt av Sverige. Estland och Danmark var också bra. Och Makedonien och Spanien. Förvånansvärt många bra låtar i år, vissa år finns det knappt en enda. Och så tyckte jag lite synd om Engelbert som fick så lite poäng… han är ju så hjärteknipande gammal och det var inget fel på hans låt.

Jag tyckte det var lite oroväckande med alla markerade axlar på var och varannan outfit. Tänker definitivt aldrig ha axelvaddar om de kommer tillbaka på riktigt.

Och så reagerade jag på kombinationen av ”love” och ”free” och ”forever” som återkom i flera låtar. Storbritannien förråder sig redan i låttiteln: ”Love Will Set You Free”. Island sjunger ”morning will come and I know we’ll be one” och ”the dawn will break as darkness fades forever we’ll be free” – med morgonen kommer både kärlek och frihet. I evighet, dessutom. För Sveriges del låter det så här: ”we are here, we’re all alone in our own universe, we are free, where everything’s allowed and love comes first”. Följt av ”forever and ever ”…

Intressant hur de stora drömmarna, den om kärleken och den om friheten och den om evigt liv sätts i samband med varandra. Bara kärlek befriar… Och det varar i evighet. Under antiken tänkte man att godhet, sanning och skönhet var de tre oskiljbara, fullkomliga idealen. Är kärlek, frihet och evighet (läs gärna ”evig ungdom”) den moderna motsvarigheten? Det är kanske inte så konstigt att folk blir besvikna på livet om man har sådana förväntningar på en ofullkomlig värld, på mänskliga, begränsade människor. Och ändå tror jag att det ligger något väldigt djupgående att bejaka i de där drömmarna – bara man söker lite högre upp. Jag tror på en Gud och på en ny verklighet där livet är fullkomlig kärlek, helt fritt från allt tvång och alla begränsningar och allt som blir fel, och det är ett evigt liv. För tillfället jobbar jag på att acceptera att jag inte är där i den där fullkomligheten riktigt ännu. (Se där, sällan jag vill/vågar vara så uttryckligt kristen på min blogg. Bra att du inte alltid är en sån fegis, Johanna!)

Tack å hej!