Tagged: jag förstör

Så går en dag ifrån oss

… och just den här är jag extra glad att lägga bakom mig.

Den började i all fridfullhet. Solen sken och jag och Oliver gick ut med kameran.

dsc_0258s

Vi hade en fin promenad och hann precis hem tills det började snöa riktigt ordentligt.

dsc_0271s

Så gick vi in och plockade fram lite lunch och allt var frid och fröjd. Då ringde telefonen och en kvinna undrade om det var jag som skulle komma och intervjua henne idag. Om jag inte hade hittat fram eller så. Jo, det var jag. och jag borde ha varit på plats klockan elva. Nu var den kvart före tolv.

Jag släppte allt jag hade för händerna och skyndade iväg. Såpass att jag backade in i svärfars bil och bucklade den ordentligt då jag skulle ut från gårdsplanen. Det är länge sedan någon annan än Christian har sett mig gråta men då bjöd jag svärfar på det tvivelaktiga nöjet.

Därefter har jag försökt hålla mig lugn. Intervjun gick bra efter att jag ursäktat mig säkert tio gånger. Att riskastrullen nyss kokade över tar jag som en smärre motgång en dag som denna.

Annonser

Söndagen den 15:e

Jag är tydligen full av förstörelse idag. Har redan tappat sönder ett glas och dragit upp en planta av de dyrt omhuldade luktärterna. Och bränt mig på brödrosten och surat åt Christian, allt bara under förmiddagen. Antar att jag borde ta en bok och hålla mig lugn i soffan resten av dagen.

31 augusti

Igår kväll välte jag en hög med glas då jag trevade mig fram till lampbrytaren i köket. Tre stycken gick sönder. Idag trillade en mugg ur torkskåpet då jag öppnade dörren. Ska det fortsätta så här får vi väl gömma undan bröllopsservisen.

Och så kommer jag osökt att tänka på då Hanna och jag var på äventyr i Frankrike i vår ungdom. Vi bodde hos ett trevligt par, vars porslinsbestånd blev rejält decimerat av vår framfart. Först tappade Hanna sönder en mugg. Sen skulle vi diska efter maten. Nästan genast kraschade ett glas i disken och vi tänkte ”Gaah! Detta kan inte hända!” Rätta mig om jag har fel, Hanna, men hade vi inte sönder ännu ett av deras glas den dagen? Då kände vi oss ganska billiga.

Bränt & besök

Godmorgon fredag! Jag började dagen med att bränna vid min grötkastrull så ordentligt att maken vaknade av lukten och steg upp för att se vad som hänt. Och så ordentligt att jag bävar lite inför projektet att skrapa kastrullbottnen ren från typ centimetertjock (okej okej, kanske lite tunnare) svart fastbrändhet. Jag glömde gröten medan jag stod framför badrumsspegeln… och försöker ursäkta glömskan med att jag inte brukar äta gröt till frukost i vanliga fall.

Idag kommer svärmor och svärfar till Åbo och hälsar på. Tänk he! Jag är lite ovan med och ganska belåten över att kunna säga såna jag-är-gift-saker ännu, därför passar jag på att informera världen.

Bara jobb, jobb och jobb . . .

Jag beklagar att jag sällan skriver om något mer spännade än mitt arbete, men . . . det händer helt enkelt inte så mycket annat. Visserligen kunde jag berätta om den intressanta begrundan av sanning och existens som jag – inspirerad av en facebook-status – företog mig igår kväll, men nej, jag känner inget större behov av att skriva ner vad jag (inte) kom fram till. Så, åter till gräsklippandet. För några veckor sen hade jag verklig otur och förstörde något på gräsklipparen precis varenda dag. Tillsist blev det riktigt pinsamt då jag skrynklat till samma metallgrej för tredje gången, då ännu en vajer gick av och ännu några remmar lossnade här och där. Efter att båda klipparna varit på service har det gått lite bättre, men nu är jag rädd att jag håller på att falla tillbaka i gamla destruktiva mönster. Låtom oss hoppas att morgondagen går smärtfritt! I finskhetsavseende har veckan däremot varit någorlunda framgångsrik. Jag har rent av varit kapabel till ironi och skämtsamhet på finska.

Ja visst ja, min snabbvisit till Österbotten: smörgåstårtorna var goda och konfirmationsgudstjänsten var väldigt underhållande!

-DSC_0899

Se vad jag plockat på min balkong . . .

(Förresten, bloggandet är verkligen ett frossande i egocentriskhet med typ tjugo jag, mig och min bara i detta korta inlägg. Jag rättfärdigar detta med att bloggen blivit ett substitut för mina frånvarande kämppisar, de som annars får höra om alla små jag-relaterade vardagshändelser.)