Tagged: bärplockning

Rött och blått

Helgen har gått i färgens tecken.

Jag har plockat blåbär. Vi har en liten skogsdunge här bakom, bara förbi grannens, och det är så lyxigt att ha bärskogen på mycket kort gångavstånd. Det är jag inte van med hemifrån. Det är ingen stor skog, och vad bärmängden beträffar skulle vissa i min närhet som vuxit upp mitt i skogen inte vara så imponerade. Men det var alldeles tillräckligt för mig med stora, fina bär i tuvor här och där där man kunde dra fram med plockaren i snabba svep.

DSC_0424 DSC_0465

Sen så har vi målat. Egentligen skulle vi bara olja in trappan igen eftersom det misslyckade lite förra hösten. Och så var ena sidan av hönshuset omålad. Och så hade Christian byggt en ny dörr till boden som också var omålad… Och rödfärgen som vi skulle ha till hönshuset kom i tiolitershinkar… Så det slutade med att vi målade hönshus och snickarbod och allt, då vi nu en gång hade färg. Och oljade trappan förstås.

Trevligt med ett arbete där resultatet syns:

DSC_0410

Jag tycker att boden blev så fin som nymålad! Till och med det gröna taket som jag alltid har ogillat känns lite mer på sin plats nu då det fick sällskap av dörren. Den mintgröna färgen finns från förr på dörrarna till vårt andra uthus.

DSC_0472 DSC_0474

Annonser

En hallonplockerskas dag

En av många bra saker med Brändö är att det finns flera fina hallonställen alldeles runt hörnet. Idag plockade jag två burkar och ännu mer kunde det ha blivit, men då jag råkade på ett getingmyller inne bland buskarna och fick ett stick i foten kände jag att det var dags att ge upp för dagen och gå hem. Jag har aldrig blivit stucken av någon geting förr. Det gjorde mindre ont än vad jag hade föreställt mig. Och hallonen är otroligt fina och maskfria i år. Det var dagens tankar det.

DSC_0365

Igår började jag packa. Vis av erfarenheter från tidigare flyttar började jag i värsta ändan den här gången – i vår stora garderob där alla de där trista sakerna som man inte vill tänka på särskilt ofta finns undanstuvade. Inspekterade också vindsförrådet och kunde konstatera att det såg bättre och mer färdigpackat ut än vad jag kom ihåg att det skulle göra. Efter att detta var avklarat fick jag fortsätta med trevlig finporslin idag medan Christian började på så smått i vardagsrummet. Jag tycker om att börja packa i god tid och ta lite åt gången så blir man inte så överväldigad av sina mängder av ägodelar. Den känslan kommer ändå då lådorna ska bäras om inte förr.

 

Sköna lingonskog

Av alla tillfällen då man kan vara ute i skogen tycker jag bäst om soliga höstdagar som den här. Jag var ute i lingonärenden, som ni ser. Vi känner ju inte skogarna här i vasatrakten så bra så man får ge sig ut lite på måfå om man är ute efter något särskilt och hittills har det oftast lyckats.

DSC_3262

På tal om skog: Min drömtomt skulle ligga lite avskilt från grannar mitt mellan skog och åker. Tänk att få bo med en vidsträckt skog på ena sidan av tomten – och då vill jag inte ha någon risig slyskog utan en fin en med stigar som går mellan bärställena – och utsikt över öppna åkrar åt de andra hållen. En liten å kunde ju för all del också få rinna förbi i närheten…

Nu ska jag inte ge mig längre in i dagdrömmarna för det finns lingon att rensa.

Brändö levererar igen

Vadå igen? kanske ni undrar. Då måste jag informera om de fina hallonställena som gett upphov till långa ätarpauser under mina promenader den senaste månaden. En frysburk eller två har jag också fyllt. Och så är det ju trevligt här i största allmänhet.

Och nu händer det igen:

Havtorn i mängd och massor i en park på behagligt promenadavstånd. Jag var lite rastlös och hade bara tålamod att plocka en halvliter idag, men det finns säkert hundra!

DSC_3219

DSC_3221

Nu börjas det igen

Igår plockade jag blåbärsliter no:1.

Här är resultatet av min och Christians förmiddagstur. Christian fokuserade på backträning och jag på att se hur det hade gått med hjortronblommen vi hittade för ett tag sen.

DSC_3024 (2)

Det här var faktiskt första gången jag plockade hjortron på allvar. Jag tror att förhållandena var optimala – en otroligt lättillgänglig mosse, bara att sätta sig ner och plocka direkt, så mycket fanns det ställvis, och en rejäl vind höll de värsta myggorna och bromsarna borta. Har förstått att hjortronplockning kan vara en betydligt mer vansklig affär ibland. Det blev nästan två liter, vilket borde räcka till många pannacottaportioner. För det är nämligen vad vi i första hand använder vår hjortronsylt till. Det är väldigt gott på fil också, men man ska nog ha stora mängder för att unna sig ett sånt slöseri.

Äntligen!

Jag förstår att ni har suckat, väntat och längtat: ”När ska Johanna skriva sitt nästa bärplockarinlägg…?” Så för att glädja er, kära läsare, gav jag mig ut i skogen igen, rustad med plockare och plåtburk (i brist på hink). Mest i jakt på lingon, men då man vände lite på ormbunksbladen och under dem hittade en yvig matta av blåbärsris som såg ut så här var det svårt att hejda sig:

Sen rensade jag och kokade sylt i dagarna två, och nu börjar frysen bli full. Men speciellt blåbärssylten går åt snabbt, så jag räknar med att kunna fylla upp hålen med lite mera lingonsylt senare i höst. Så än har ni ett inlägg att se fram emot!

Mera bär

Om jag var tutor förra veckan har jag varit bärplockare denna vecka, med två dagar bland hallonriset och en i blåbärsskogen. Ni kanske börjar tröttna på mina bärplockarinlägg? Inte jag – det är skoj att plocka, och att blogga om det. Kanske för att det känns väldigt lyxigt att faktiskt kunna plocka bär fast man bor mitt i stan och saknar bil. Ett litet företag är det ju, att hitta bra skogar och cykla dit och tillbaka, men åh så det känns värt mödan. Dels för bärens skull förstås, men minst lika mycket bara för att få vistas i skogen, komma bort från stan lite och känna var man hör hemma på riktigt. Tror bestämt att jag snart ska skriva ett inlägg med en grundligare utredning om min skogslängtan…

Idag fick jag med mig Christian ut i blåbärsskogen igen, mot löfte om att hela skörden skulle användas till hans två favoritblåbärsanrättningar: sylt och paj. Han plockade med plockare och vi fick massor! Ja, ni har ju sett likande bilder som de här förr, men idag bloggar jag mest för min egen skull, för den smala, sandiga vägen där det doftade virke, för suset i tallarna, den mustiga mossan på stenarna, den blommande ljungen uppe på berget, och solblänket i bärriset.

För övrigt, en väldigt bra sak med skogarna här i Åbotrakten är att de är nästan helt myggfria. Här kan jag hålla på och plocka i timtal. I Österbotten, där jag aldrig upplevt någon myggfrihet, brukar jag inte ha lika stort tålamod.