Märkt: köpa bil

Kramen

Min nya bil är mörkgrå och heter HUG. Jag tycker det är ett ganska sympatiskt namn på en bil. På det stora hela har den uppfört sig väl under den en och en halv vecka jag har ägt den och den tycks inte ha några akuta fel eller riktigt besvärliga egenheter. Men alla bilar är förstås lite olika och det här har jag hittills noterat om HUG:

  •  Den har en lampa som lyser då den vill att man ska växla upp (jo, det är ganska störande) och redan någon gång i 55-60 km/h, då varven knappt är på 2000 tycker den att man ska växla upp till femman. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska göra den till viljes eller köra mer som jag är van.
  • Den går tyvärr på väldigt höga varv, ordentligt över 3000, då man kör i 120 km/h på motorväg. Känns bensinslösaktigt, så det kan hända jag blir en sån där tant som mårar på i egen takt och låter alla andra susa förbi.
  • Om man ställer en full butiksväska på framsätet tror den att den har en passagerare och piper för att man inte har satt på bältet.

 

Annonser

Toyota och tulpan

I dag har jag fotograferat mina tulpaner och i princip köpt en bil.  Vi tar tulpanerna först:

DSC_3290s

De vita heter ‘Purissima’ och kommer åtminstone hos mig tillbaka år efter år. De har till och med förökat sig och det är ingen självklarhet med tulpaner. Jag följer rekommendationerna och göder dem med benmjöl då de börjar växa på våren och en gång till då de blommat ut och det har tydligen effekt.  De vinröda förvånade mig eftersom jag inte minns att jag har köpt dem. Trodde snarare att jag hade köpt fler av de enstaka lila som syns bland de vita. Och de enstaka rosa är jag helt säker på att jag inte har köpt. Det här händer ofta med tulpaner. Man överraskas – antingen för att man själv har glömt vad man planterade i höstas, eller för att påsarna varit felmärkta.

Också påskiljorna blommar som bäst:

DSC_3307s

Det mesta i trädgården går i en vit-rosa-lila-vinröd färgskala men i rabatten vid växthuset har jag i stället satsat på rött-orange-gult. Tuplanlökarna jag grävde ner där i höstas hörde till en färdig mix  av darwintulpaner (som också är kända för att komma tillbaka år efter år) som såg ut som en kul karamellpåse i rött, orange, gult, aprikos och rosa. Hittills lyser de röda med sin frånvaro, men om inte annat får jag komplettera med vanliga röda till hösten.

DSC_3283s

Bilen då? Min Toyota avensis från 1999 har varit en riktig trotjänare, men åldern börjar tyvärr ta ut sin rätt och jag har länge hållit upp ögonen efter ett lite nyare exemplar. Christian har ganska starka åsikter om vad som är en bra bil i min prisklass och därför har letandet dragit ut på tiden. Det är inte riktigt varje dag den där tio år gamla Toyotan som bara är körd hundra tusen och inte kostar storkovan eller annars är skum och sönderrostad dyker upp, om man säger så…

Jag tröttande på det utdragna letandet, gav Christian en deadline och hotade med att jag helt kallt kommer att gå och köpa vilken som helst vanlig Ford eller Opel om han inte hittat den perfekta Toyotan som han tycker att jag borde ha innan dess. Deadlinen var för fyra dagar sen, men idag skakade vi hand på en drygt tio år gammal Toyota corolla  (rätt mycket körd men inte dyrare än vad jag var bekväm med) som jag visserligen inte har betalt eller skrivit under något på ännu. Men om några dagar ska den hämtas. Ärligt talat känner jag mig lite svekfull mot den gamla avensisen som vi haft i många år, men den kommer troligen att stanna hos Christian eftersom han är förtjust i den.

Jag kände mig stereotypt kvinnlig då vi tittade på bilen idag, eftersom jag lämnade över allt bilprat åt Christian. Säljaren hade både hästar, kaniner och hund och eftersom Oliver var med fokuserade han och jag på djuren medan Christian talade finska och granskade rostfläckar på underredet. Egentligen känner jag mig relativt insatt i det här med bilar och kunde gott se på en på egen hand, men kombinationen av djur att mata och finskaprat att slippa undan vägde tyngre än önskan om att visa att jag minsann också kan tala bilar.

Den olåsbara

Här är nykomlingen i vårt toyotastall: en avensis som är nästan identisk med vår gamla bil.

DSC_0389 (2)

Den nya är ett år äldre, har ett steg mindre motor och är blekgrön – men i övrigt samma bil. Vi (eller Christian, ska jag väl säga, för det är han som har köpt) var visserligen öppna för andra märken och modeller. Den här råkade helt enkelt dyka upp och verka lagom.

Nu återstår bara att bestämma vad vi ska kalla dem för att skilja dem åt. Min bil och din bil är ju gångbart men lite trist. Jag gillar den gamla och den nya, eftersom den gamla de facto är nyare än den nya. Det blir förvirrande och bra.  Christian vill att vi kallar vår första bil för avensisen och de andra för den olåsbara, eftersom den har vissa problem med centrallåset. Få se vad som slår igenom.

Med tanke på mitt förra inlägg – visst tar det emot lite att ha två bilar (inte minst ekonomiskt). Men vad kan man då man ska bo på landet, då båda ska jobba och då våra arbetstider är helt okoordinerbara? Kollektivtrafik här i trakterna är ett skämt.

Tadaa (igen)!

Nu är vi bilägare, efter en lång och äventyrlig färd. Här får ni se:

Image

Det känns bra att ha bil igen. Jag har saknat den där friheten och flexibiliteten allt mer på sistone.

Jaha, bryr sig nån om detaljerna? Jag kan ju berätta eftersom jag faktiskt vet. Den är en toyota avensis från 1999, 1,8 liters motor, körd 215 000 km. Vi fick den till ett rimligt pris och den kändes trevlig att köra ner från Åvist till Malax, så förhoppningsvis ska den vara till belåtenhet.

Vår äventyrliga färd då? Tja, då vi var mitt uppe i den (eller mitt i diket, i ovädret, i schäferflocken och på de smala isvägarna i urskogen) kändes den mest jobbig, men småningom lär den nog utvecklas till en fin anekdot om ”då vi var till Åvist och hämtade vår avensis”.

Vi har varit effektiva under vår Österbottensbesök i helgen. Utöver att ha köpt bil har vi dessutom hittat en lägenhet i Vasa, en riktigt fin och fräsch en på Brändö. Det egentliga syftet med vår Österbottenstur var just att se på lägenheter, men så råkade den här bilen finnas till salu samtidigt. Annars hade vi nog inte farit till Åvist ända från Åbo… Lägenheten berättar jag mera om senare.

Då det kräsna och fördomsfulla herrskapet G. ska köpa bil

Det blev ingen bilaffär igår. Annonsen lovade förstås en toppenbil där allt var i skick. I verkligheten saknades sommardäcken och vinterdäcken var helt utslitna. Vindrutan var sprucken och instrumentbrädan var mörklagd. Några papper på den nyligen gjorda besiktningen fanns inte heller, och det blev aldrig riktigt klart vem vi hade att göra med, för ägaren var det då inte. Så, nu söker vi vidare.

I början trodde jag att vi var rätt så öppna för alla möjligheter, men vartefter vi ser på annonser har det visat sig att vi är rätt kräsna och insnöade.
Då vi började söka bilar tänkte vi att vi skulle se på toyotor i första hand.
Vi konstaterade snabbt att det isåfall får bli en avensis eller en corolla.
Sen började vi välja bort farmarmodellerna av corollorna eftersom de är så fula baktill.
Helst vill vi hitta en i Åbotrakten, eller möjligen Vasatrakten, eftersom vi inte vill åka allt för långt för att hämta bilen.
Och naturligtvis har vi en viss prisklass vi letar efter, och inom den prisklassen faller mer än hälften bort för att de är för mycket medkörda.
Eller för att de har för små motorer eller för få dörrar.
Sen så hittar vi några fina annonser där allt ser ut att passa oss perfekt – och så märker vi att bilen är automatväxlad. Det där med att få växla själv är, åtminstone enligt mig, ganska avgörande för körglädjen.

Eller så går det som igårkväll: Vi hittade en annons på en fin avensis i Åbo, lagom dyr, inte för mycket körd, nybesiktad, allt verkade vara i sin ordning, trevlig färg dessutom. Men så googlade Christian ägarens namn, och vi upptäckte att han jobbade som manlig strippa. Plötsligt fann vi oss vara fulla av fördomar. Småfnissigt misstänksamma drog vi genast långtgående slutsatser om syftet med de mörktonade rutorna i farmarbaksätet, och bilen var inte alls lika tilltalande längre…

Johanna söker jobb, bil och bostad

Det är många stora saker på gång nu – fast det har jag ju redan sagt. I huvudet snurrar bilar, lägenheter, flyttlass och potentiella arbetsplatser, mejl som jag väntar på och telefonsamtal från frilansuppdragsgivare som jag hoppas på. Plus alla vardagligheter. Jobbsökarvardagen har hittills gått ut på att ringa runt och fråga om nån vill avlöna mig, skicka in ansökningar, bära tillbaka graduböcker till alla biblioteken samt kolla nettiauto.fi, vuokrakoti.com och jobben.fi sju gånger om dagen. Småningom börjar jag kunna ta vara på min  lediga tid också, men hittills har det mest känts som att jag borde ägna hela dagarna åt att försöka hitta ett arbete.

Vi ska och se på en bil ikväll. Jag hoppas att vi slutar dagen som bilägare, det skulle jag tycka om. (Det är en Toyota Avensis -98, ifall nån undrar.)

På fredag ska vi troligen till Vasa och se på lägenheter. Svärmor, vi ringer sen då vi vet om vi kommer.

Och så har jag skaffat mig några frilansskrivaruppdrag, men inget jobb ännu.

Jag återkommer om det händer nåt intressant!