Tagged: trädgård

Rabatt i dimma

Jag tycker bra om den tidiga delen av hösten, och en av många trevliga saker just nu är dimmiga mornar. Jag fotade blodtoppen, som gör sig sällsynt bra tillsammans med malört, i dimman. Jag har sått blodtopparna och först i år kommer de till sin fulla rätt. Kul!

DSC_0636s

Jag har väl sagt det förr, men jag är rätt nöjd med just den här rabatten. Den kunde ha någon färgklick till, och malörten är onödigt rufsig och yvig, men jag tycker att stommen i kompositionen blev bra.

Annonser

Aktuellt i trädgården

Mitt senaste halvstora trädgårdsprojekt är att förnya den äldsta halvan av jordgubbslandet som jag planterade då vi kom hit på hösten för fyra år sedan. I sommar har det märkts tydligt att den ena sorten (‘Ostara’) bara ges pyttesmå bär och den andra (‘Korona’) knappt några alls.

För att minska risken för jordtrötthet och jordburna sjukdomar byter jag plats på landet. Det får ta en av grönsaksbäddarna och nästa år odlar jag istället grönsaker i det forna jordgubbslandet.

Den här gången vill jag prova odla plastfritt. Jordgubbsväven har visserligen många fördelar men nu testar jag utan. Jag anar mig till att jag kommer att få rensa, men frågan är hur mycket? Jag grundar med ett lager kartong och täcker med halm.

Minnet är kort och det kan vara bra att ha sorterna svart på vitt på flera ställen: Två rader ‘Bounty’ till vänster, två rader ‘Polka’ till höger. Jag har varit nöjd med ‘Ostara’ som börjar tidigt och sedan remonterar, så den får följa med då jag förnyar andra halvan nästa år.

DSC_0757s

Två och en halv bänkar täckta, en och en halv kvar!

 *  *  *

En annan sak jag sysslat med i sommar är samodling i grönsakslandet. En metod som kallas ”de tre systrarna” går ut på att man odlar majs, pumpa/squash och störbönor i samma bädd. Majsen sträcker sig stadigt uppåt, likaså gör bönorna som kan klättra på majsen, medan pumpan växer i sidled och täcker den annars bara jorden mellan majs- och bönplantorna. Utrymmesoptimering!

I min version lämnade jag bort bönorna, men sådde istället en tidig omgång sallat i utkanten av bäddarna. Den skördades (och gick i blom – suck denna hetta) innan vintersquashplantorna hade hunnit breda ut sig så mycket. Tanken var väldigt god och fungerade på det stora hela bra, men en nackdel hittade jag. Man vill ju gödsla sina majs- och squashplantor ganska mycket och jag använder helst naturgödsel bara jag kommer mig för att hämta den. Det kändes inte helt fräscht att fylla på med hästskit där mellan sallatsbladen. Så till nästa år lämnar jag antingen bort sallaten eller ser till att grundgödsla i god tid (vilket jag inte gjorde i våras).

DSC_0619s

Kul med de knöliga frukterna som gömmer sig under bladen. Det här är sorten ‘Futtsu Black Early’.

 *  *  *

Jag testar också säsongsförlängning i växthuset. Det har stått fyra tomatplantor i den här jordbädden tills för en vecka sedan, men då kastade jag ut dem. De var gula och taniga (mer gödsel nästa år!) och tomaterna mognade långsamt. Jag plockade in gröna tomater för eftermogning, bytte ut en del av jorden och planterade sallat, som jag påpassligt nog hade sått några veckor tidigare. Nu beror det väl ganska långt på hur hösten blir om jag hinner få någon sen sallatsskörd. Sallat trivs i svala temperaturer, men klarar inte frost.

DSC_0622s

Det oväntade koket

Håhå, titta nu vad jag har tagit mig till! Jag ogillar ju allt inlagt och avskyr i synnerhet saltgurka och gurksallad…

DSC_0499 (3)

Hur gick det då så här? Jo, jag intervjuade ett par med imponerande odlingar och ett minst lika imponerande skafferi. De skulle ha mig att provsmaka allt från tomater till gurkinläggningar och just då det kom till gurkinläggningarna beredde jag mig på att hålla ansiktet i styr och svälja med god min. Till min stora förvåning behövde jag inte lägga band på någon grimas över den fräna smaken av ättikssyra som jag tycker är så motbjudande. För det var gott.

Det var inte vanlig gurksallad utan istället gurkrelish. Jag fick inget exakt recept, men utgick från detta i mitt försök att återskapa deras. Minskade lite på ättikan, ökade på sockret och tillsatte dessutom dill och ett minimalt äpple. Slutresultatet blev helt okej. Få se sen om det går åt.

Frilandsgurkorna har trivts denna varma sommar och det kändes kul att kunna göra något av överflödet. De är visserligen väldigt goda som färska, men någonstans kommer gränsen för hur mycket rå gurka man vill äta emot. Även lök, chili, dill och äpple är ur egen produktion. Jag gillar känslan då största delen av råvarorna i någon anrättning kommer från den egna trädgården.

Nöjd

Min mest planerade och konsekvent genomförda rabatt är också den jag är mest nöjd med. Så här ser den ut just nu:

DSC_0100s

Skogsaster och kransveronika är fortfarande knoppiga så om någon vecka kommer det att vara betydligt mer blomning, men jag gillar den redan som den ser ut nu med olika rosa-röda toner brutet av malörten och lammöronens silver. Den här rabatten har tre perioder då den är på topp: sen vår-försommar med tulpaner och gulltörel, månadsskiftet juni-juli med pioner och alunrot, och så nu från och med början av augisti fram till frosten, med alla höstblommande perenner.

Här är en ny bekantskap för i år, en som jag gillar: Doftlilja, Gladiolus murielae. Den behandlas som dahlia, med knölar som grävs upp och förvaras frostfritt över vintern.

DSC_0108s

Något jag är mindre nöjd med är helgens magsjuka. Det är länge sen jag har varit så sjuk, sov bort halva dagen igår och orkade verkligen ingenting. Det är väldigt olikt mig. Jag känner mig bättre idag men är i alla fall hemma från jobbet.

Kvällarna

På dagarna gläds jag åt våra två luftvärmepumpar med AC-funktion, och på kvällarna går jag ut i trädgården, sitter och läser och känner mig som på södernresa. Även om jag inte är någon vän av hetta är det helt okej med en rejäl sommar för en gångs skull (fast kunde vi inte svalka oss inne i huset skulle jag nog klaga över hettan jag också). Bara vi skulle få lite mera regn…

Ännu tills för några veckor sedan var det här min favoritplats om kvällarna:

DSC_4932s

Numera sitter jag hellre på baksidan av huset och ser ut över rundellska gårdens (torra) planteringar och grannens kornåker i mjukt solnedgångsljus.

DSC_4884s

Blandande bilder. Bären mognar till glädje för Oliver och jag fyller vattenskålar åt fåglar och insekter. Åtminstone de sistnämnda tycks uppskatta min insats. Fåglarna sätter sig hellre på dammkanten och dricker.

DSC_4904s

Rugosor

Bland rosengrupperna hör pimpinellifolia till mina favoriter. Rugosagruppen känner jag  däremot inte så starkt för – mest på grund av de tjocka, blanka och plastiga bladen i kombination med andan av dammig refugplantering som Rosa rugosa ‘Hansa’ ger mig. Ändå trodde jag att jag hade hela tre olika rugosarosor och jag gillar dem alla mycket. Nu då jag googlade lite för att kolla fakta märkte jag att en av de förmodade rugosa-rosorna egentligen hör till gallica-gruppen, så där försvann liksom lite av min poäng i det här inlägget. Men hur som helst…

Här är ‘Louise Bugnet’, näpen med knoppar i rosa och vitt som småningom övergår i helvitt då blomman slår ut. En uppskattad gåva från en moster!

DSC_4395s

Nästa bild visar trädgårdens nyaste ros, impulsköpt för några dagar sen: ‘Rosa Mundi’, gallicaros som jag misstog för rugosa. Av uppenbara skäl kallas den också polkagrisros. Den har dokumenteras i skrift redan på 1500-talet men har troligen odlats i hundratals år dessförinnan. Ett kul och charmant tillskott på rundellska gården, tycker jag!

DSC_4410s

Just nu

Jag börjar bli riktigt trött på den här torkan. Jag vattnar och vattnar och lider med alla jordbrukare som ser spannmålsbrodden sakta börja gulna utan att kunna göra något åt det. Egentligen är det ju ett riktigt strålande sommarväder, men en rejäl regnskur då och då skulle vara mer än välkommet!

Trädgården stampar på stället men här är två fina från de senaste veckorna: Vitt löjtnantshjärta och klematisen ‘Rosy O’ Grady’.

DSC_3687s

Kycklingarna växer snabbt och har lämnat den första veckans duniga söthet bakom sig. Jag släpper ut dem små stunder i trädgården då och då. Konstaterar att det redan tycks vara försent att få dem handtama, men å andra sidan är det lika så bra att hålla en opersonlig relation till dem tills jag vet vilka som är tuppar. De har faktiskt inte några namn ännu heller. Jag tycker inte att jag har fått tillräcklig känsla för deras personlighet för att ge dem namn.

DSC_3811s

I övrigt mårar vi på. Vi har nyss hämtat oss från ännu en snuva och sover för tillfället dåligt om nätterna, men jag trivs med jobben och har träffat flera extra intressanta och inspirerande intervjupersoner på sistone. Bland dem en lokal musiker, ett par som bygger ekohus och en politiskt engagerad polis.