Tagged: ute

Droppar

I morse gick jag ut helt snabbt för att ta några sista minuten-bilder till boken av en havreåker i dimman. Det var tanken. Men så hittade jag en hel del annat intressant på vägen.

DSC_1537 DSC_1565 DSC_1583 DSC_1596 DSC_1609

Hackspett

Vi har en orädd hackspett som håller till i hönsens ända av trädgården. Den tycker om att sitta och hacka i en av silverpilarna. Alldeles intill finns granar fulla med kottar som tydligen fungerar som skafferi.

DSC_1576 DSC_1600

Skogsmöten

Jag förstår att ni har längtat och väntat. Och grubblat. Ligger bäcken kvar? Rinner vattnet som det ska, och hur tjock är isen? Ska inte den där Johannele visa lite fler bilder på den snart?

Och som den goda bloggerska jag är vill jag förstås vara mina läsare till tags på alla vis, så idag tog jag kameran och gick till skogs. Jag vadade genom meterdjup snö och halkade ner över kanten och slog i knäet – allt för bilderna och för er skull!

Nä. Ärligt talat tänkte jag först lämna kameran hemma då jag gick till skogs idag. Som en övning i avhållsamhet. Jag har redan fotat den där bäcken alltför många gånger och dessutom bloggat om det. Men så fick den hänga med i alla fall, min kamera. Jag bestämde att jag bara fick fota om jag hittade något spännande som jag inte har fotat förr. (Och snödjupet var inte direkt en meter… men halkade och slog knäet blått, det gjorde jag. Tur att isen som jag landade på höll.)

Ett fint isvattenfall låg på gränsen för motiv som var tillåtna.

DSC_1950

Det här spåret var definitivt nytt och spännande. Undrar vem det är som har varit framme? Bisamråtta – eller utter? Spåren var stora i alla fall. Samma spår fanns på flera ställen, alltid mellan två öppningar i isen.

DSC_1946 (2)

DSC_1947

Och så till sist lyfte jag ögonen från vattnet och mötte en rådjursblick. (Eller hjort? Jag är dålig på skogsdjur.) Närmare än så här kom jag inte. Ser ni att de är två?

DSC_1968

Många gånger har jag inga klara fotoplaner då jag tar med kameran ut. Jag brukar tänka att om inte annat så ligger den i alla fall inte kvar hemma om man skulle råka på något djur. Den tanken lönar sig uppenbarligen.

På tal om djur. Häromdagen såg Christian en flock järpar vid vårt fågelmatningsställe. Jag var inte hemma så jag missade dem. Hoppas att de kommer flera gånger!

Spark

En av de bästa sakerna med vintern är bra sparkföre och ett av mina favoritljud här i världen är ljudet av sparkstöttingmedar över glansig, hårdpackad snö. Gärna avnjutet i strålande vintersol. Vägen här utanför är alldeles lagom stor för att föret snabbt ska bli bra: det är mycket trafik så att snön blir ordentligt packad – men inte så mycket att nån bryr sig om att salta eller sanda. Jag har sparkat en hel del redan i vinter och en fredagskväll efter att gatlamporna hade släckts for jag och Christian ut bara för att åka av och an i full fart ner för backen. Fredagsnöje på landet…

Nu har föret blivit nästan för bra.

DSC_1280

Vi har ju fått både det ena och det andra på köpet med det här huset, och senast i raden av allt som kommit till nytta är alltså sparkstöttingen. Sitsen är farligt vind, men glidet är de inget fel på.

Skogsärenden

November har alltid varit den månad jag tyckt minst om av alla. Allt det trevliga med hösten är över, men man kan inte riktigt börja tänka på julen ännu och tillvaron är mest lera, slask, mörker och allmän tristess. Och då är jag ändå inte höstdepressiv av mig. I år tycker jag ändå att november har gått ganska smärtfritt hittills. Det är i alla fall skönt att kunna gå ut medan det är ljust. Idag gick jag till skogen en sväng.

November är helt klart en månad då man ska fokusera på detaljerna då man fotar…

DSC_0525

DSC_0513

DSC_0519

… för om man försöker sig på några större vyer är det verkligen bara beigegrått vart man än ser, som här på väg till skogen.

DSC_0531

Jag tycker om den här skogen. Jag rör mig mest i utkanterna av den men jag vet att det är hur stor som helst. Ibland hör jag okända fåglar med märkliga läten och ibland skrämmer jag upp någon som lyfter med tunga vingar mellan granarna. Då och då hittar jag älgspår, men jag har aldrig råkat på någon annan människa som varit ute och gått.

Dagens skogsärende var att hämta material till det kommande julpyntet. Jag har en ganska klar bild av vad det ska bli men sparar själva tillverkningen till någon gång då jag är verkligt inspirerad. Kanske en morgon runt lillajul då man vaknar och världen är vit? Nu är jag i alla fall redo, när helst inspirationen slår till.

DSC_0539