Märkt: bäcken

Ljuset

På årets (åtminstone i teorin) mörkaste dag gick jag ut och fotograferade ljuset. Solen har inte synts på veckor, men idag lyste den över ett grått och halt Österbotten. Jag var (än en gång) glad och tacksam för mina frilansdagar, för att jag så gott som aldrig behöver ägna precis varenda minut av dagen åt arbete. Så då blev det en skogs- och kamerapromenad med fokus på solljuset.

DSC_2081s

Också hönsen fick gå ut en stund nu då det är barmark igen. (De vill stanna inne om det är snö.) De flaxade och sprang och var alldeles yra. Det var svårt att fånga på bild, men här ser ni i alla fall en suddig Virpi och en suddig Flicker i full fart, bakom för stunden mer stillsamma Doris och Silvia.

DSC_2098s

Bäcken än en gång

Ett hav av ormbunkar och mycket vatten efter regnen – och myggor som var ettriga på nivån där man kan slå med den ena handen på ovansidan av den andra och döda fem-sex myggor på en gång. Men jag hade med mig jacka och krankhatt och stod ut ganska länge.

DSC_1792

 

Traditionen

Det börjar snart bli en tradition att jag och barnet går på promenad till bäcken på lördagsförmiddagarna medan Christian ännu sover. Här är dagens bilder:

DSC_1116DSC_1124 (2)DSC_1126 (2)

 

Nionde april

En morgonpromenad till bäcken med barnet – bra motion att gå med fem och ett halvt kilo extra på magen med stövlar i oländig terräng. Det var trevligt men inte särskilt fotovänligt, mest brun fjolårsförna bara, och jag kunde inte kravla omkring med kameran riktigt som jag brukar. Tog en bild i alla fall för att bevisa att vi hade varit där.

DSC_0712DSC_0732

Hemmavid har de första krokusarna slagit ut och alla fem hönsen badade sig i solskenet. Fast då jag kom ut igen med kameran var bara Gregoriana kvar i badgropen.

DSC_0751

DSC_0739

Skogsmöten

Jag förstår att ni har längtat och väntat. Och grubblat. Ligger bäcken kvar? Rinner vattnet som det ska, och hur tjock är isen? Ska inte den där Johannele visa lite fler bilder på den snart?

Och som den goda bloggerska jag är vill jag förstås vara mina läsare till tags på alla vis, så idag tog jag kameran och gick till skogs. Jag vadade genom meterdjup snö och halkade ner över kanten och slog i knäet – allt för bilderna och för er skull!

Nä. Ärligt talat tänkte jag först lämna kameran hemma då jag gick till skogs idag. Som en övning i avhållsamhet. Jag har redan fotat den där bäcken alltför många gånger och dessutom bloggat om det. Men så fick den hänga med i alla fall, min kamera. Jag bestämde att jag bara fick fota om jag hittade något spännande som jag inte har fotat förr. (Och snödjupet var inte direkt en meter… men halkade och slog knäet blått, det gjorde jag. Tur att isen som jag landade på höll.)

Ett fint isvattenfall låg på gränsen för motiv som var tillåtna.

DSC_1950

Det här spåret var definitivt nytt och spännande. Undrar vem det är som har varit framme? Bisamråtta – eller utter? Spåren var stora i alla fall. Samma spår fanns på flera ställen, alltid mellan två öppningar i isen.

DSC_1946 (2)

DSC_1947

Och så till sist lyfte jag ögonen från vattnet och mötte en rådjursblick. (Eller hjort? Jag är dålig på skogsdjur.) Närmare än så här kom jag inte. Ser ni att de är två?

DSC_1968

Många gånger har jag inga klara fotoplaner då jag tar med kameran ut. Jag brukar tänka att om inte annat så ligger den i alla fall inte kvar hemma om man skulle råka på något djur. Den tanken lönar sig uppenbarligen.

På tal om djur. Häromdagen såg Christian en flock järpar vid vårt fågelmatningsställe. Jag var inte hemma så jag missade dem. Hoppas att de kommer flera gånger!

Nya bekantskaper

Idag for jag ut i skogen för att plocka en ny bekantskap som vi hittade på vår promenad igår: frostvaxskivlingen. Samtidigt ville jag utforska en skogsväg.

Frostvaxskivlingarna stod kvar och väntade där vi hade hittat dem, och längre fram längs stigen råkade jag på den ärggröna kragskivlingen, som jag tycker är en ganska rolig en. Den är oätlig men kul att fota.

DSC_1453

Då man ska till skogen går man först förbi grannen bakom oss, sen längs en traktorväg genom en liten skogsdunge och så ut över åkrarna. Det är en halv kilometer ungefär och där väntar storskogen. Sen kan man gå en halvkilometer till längs en ganska igenvuxen stig och så kommer man ut till en riktig skogsväg som småningom grenar sig åt flera olika håll. Därifrån kan man fortsätta nästan hur långt som helst längs nätet av skogs- och traktorvägar.

Jag valde en väg som enligt kartan såg ut att korsa en bäck. Ni vet inte hur förtjust jag är i bäckar! Jag vågade inte hoppas så mycket på den här utan tänkte att den säkert bara skulle vara ett extra djupt och trist dike. Men så närmade jag mig och hörde hur det porlade. Sen dök en liten bro upp bakom kröken och den gick över en alldeles riktig bäck med små forsar och mossa och ormbunkar och vindlingar och allt. Upptäckarglädjen vaknade och jag följde den en bra bit nedströms. Ska bli kul att återvända till våren då den är full av smältvatten, eller då ormbunkarna spricker ut.

DSC_1460 (2)

DSC_1487

DSC_1500

Om ni tycker det är trist med naturfoto måste ni nog läsa någon annans blogg istället, för jag är så glad åt att äntligen bo på landet och just nu känns det lite som att jag återupptäcker hur det riktigt var och gör de här trakterna till mina. Och då är kameran med.

DSC_1509

DSC_1501

Då jag gick här tänkte jag att jag nästan skulle vilja ha häst igen, för vilka fina ridvägar!

Tack till Mikaela förresten, som donerade ett par stövlar som inte passade henne. Mig passar de och de är jättebra. De är svåra att komma i och ur, men däremellan väldigt bekväma och lätta, och så gör de en smart grej: all fukt lagras i yllesockorna medan strumporna innanför hålls helt torra.

DSC_1511

Och här är skörden: En samling frostvaxskivlingar och två sena smörsoppar. Det ska bli intressant att proväta.

DSC_1514