Tagged: djur

Julfirande no:1

Vi firade jul med min familj redan igår. För Olivers del tror jag att höjdpunkten var att få träffa Igor och Bob.

dsc_0380s

Igor är katten på bilden och Bob är min systers hund. Igor är lugn och stillsam och vill gärna få uppmärksamhet så han var en utmärkt katt att bekanta sig med för en som gärna bekantar sig genom att ta i. Bob är något mindre lugn och stillsam. På den tid det tog  för Oliver att sätta sig upp och sträcka sig fram mot Bob sprang Bob fyra varv runt Oliver och slickade honom i örat varenda gång han hade tillfälle. Trevligt nog tog barnet det hela med ro och jag som gärna ser att han blir en djurvän var nöjd med att han inte alls var rädd eller osäker.

dsc_0414s

Nu blir det paket varje vecka ett tag framöver. Först igår, sedan flera julfiranden i olika konstellationer och sen är det födelsedag…

Ugglor

Då jag var liten var jag fascinerad av ugglor även om jag varken hade sett eller hört någon. Nu kan man höra dem ropa från storskogen och jag tycker det är roligt att få bo på ett sådant ställe. Igår kväll hörde jag pärlugglan.

Första gången jag hörde någon uggla var för ett par veckor sedan. Då var det antingen slagugglan eller hornugglan som hoade med basstämma.

(Bilderna är lånade från internet.)

Hackspett

Vi har en orädd hackspett som håller till i hönsens ända av trädgården. Den tycker om att sitta och hacka i en av silverpilarna. Alldeles intill finns granar fulla med kottar som tydligen fungerar som skafferi.

DSC_1576 DSC_1600

Skogsmöten

Jag förstår att ni har längtat och väntat. Och grubblat. Ligger bäcken kvar? Rinner vattnet som det ska, och hur tjock är isen? Ska inte den där Johannele visa lite fler bilder på den snart?

Och som den goda bloggerska jag är vill jag förstås vara mina läsare till tags på alla vis, så idag tog jag kameran och gick till skogs. Jag vadade genom meterdjup snö och halkade ner över kanten och slog i knäet – allt för bilderna och för er skull!

Nä. Ärligt talat tänkte jag först lämna kameran hemma då jag gick till skogs idag. Som en övning i avhållsamhet. Jag har redan fotat den där bäcken alltför många gånger och dessutom bloggat om det. Men så fick den hänga med i alla fall, min kamera. Jag bestämde att jag bara fick fota om jag hittade något spännande som jag inte har fotat förr. (Och snödjupet var inte direkt en meter… men halkade och slog knäet blått, det gjorde jag. Tur att isen som jag landade på höll.)

Ett fint isvattenfall låg på gränsen för motiv som var tillåtna.

DSC_1950

Det här spåret var definitivt nytt och spännande. Undrar vem det är som har varit framme? Bisamråtta – eller utter? Spåren var stora i alla fall. Samma spår fanns på flera ställen, alltid mellan två öppningar i isen.

DSC_1946 (2)

DSC_1947

Och så till sist lyfte jag ögonen från vattnet och mötte en rådjursblick. (Eller hjort? Jag är dålig på skogsdjur.) Närmare än så här kom jag inte. Ser ni att de är två?

DSC_1968

Många gånger har jag inga klara fotoplaner då jag tar med kameran ut. Jag brukar tänka att om inte annat så ligger den i alla fall inte kvar hemma om man skulle råka på något djur. Den tanken lönar sig uppenbarligen.

På tal om djur. Häromdagen såg Christian en flock järpar vid vårt fågelmatningsställe. Jag var inte hemma så jag missade dem. Hoppas att de kommer flera gånger!

Vilken vinter! (?)

Åtminstone hos oss har talgoxarna börjat sjunga sin vårvinterramsa och jag tänker – ja just det – vårvinter redan!

Men vad har det här varit för vinter riktigt? Knappt en dag kallare än -15 °C och snön får man vara glad åt, att den ligger kvar överhuvudtaget vill säga.

Man blir liksom lite mer temperaturmedveten än vanligt då man är ny på det här med att ha ett hus att värma upp. Vissa av oss, jag säger inte vem, bokför elförbrukningen med tre dagars intervaller.

Men men, än finns det tid för iskalla bakslag, det vet jag. Men fick jag välja skulle våren få börja så smått redan nu. Det där som talgoxarna lockar med.

DSC_1309

(Här är de så lustiga. Vi hade en flock grönfinkar och gulsparvar på besök, men de hittade knappt nånting på marken så då la jag ut ett fat åt dem. Talgoxarna var snabba att spana in det nya, men de närmade stegvis. Samma sak var det då vi hängde upp en fågelholk i tallen nära matstället. Genast efter att vi hade tagit ner stegen och gått in samlades hela flocken på åtta-tio fåglar på grenarna runt holken för att ivrigt begrunda nyheten. Efter det har de inte brytt sig om den.)

Vår österbottniska semester (del 5)

Här kommer de sista bilderna! I dagarna har jag låtit mig inspireras av folk som gör tjusiga saker med sina bilder på sina bloggar, så nu har jag lekt lite. Härmat, skulle man också kunna kalla det. Det blir en salig röra av olika bildversioner i detta inlägg, bara för att det är kul och för att jag provar mig fram.

De sista dagarna av vår resa tillbringade vi i Öja, där man bland annat kan träffa denna trevliga katt:

Mamma och Frank tog oss med ut och seglade. Det var en ny och jätterolig upplevelse för min del. Vi for ut till Tankar och jag njöt av idyllen. Tänk om man ändå hade en egen ö…

Min fascination för wc-fönster fortsätter. Det här – i båten – var faktiskt lite speciellt.

En egen ö, som sagt. Med en grå, liten stuga dit man kunde fara för veckolånga retreater och bara vara, äta, sova, elda, läsa, tänka och gå omkring.

Jaha, vad säger ni om bilderna? Fint, fult, för kaotiskt och överarbetat? Det var kul men tog länge, och det är blandat och bara för att prova på. Åtminstone den där som det står ”vi närmar oss Tankar” på ger mig lite vibbar av oprofssigt layoutad turistbroschyr för tio år sen.

Vår österbottniska semester (del 3)

Det blir alltid så här då man är i hemtrakterna: massor med program hela dagarna. Kul men intensivt. Här kommer ett urval bilder:

Minigolf med svågern och svägerskan.

Vi tog med mommo till hennes och moffas favoritfiskeställe Bockabroe. Det var fint där, som alltid. Grisarna och kaffet smakade, myggorna var mer blodlystna än nånsin, och mörtarna nappade.

Här hjälper vi min faster med projektet hon och hennes man har på gång – renovering av en 1800-talsstuga. Skära glas, passa in fönsterrutor och täta med kitt – synnerligen gediget och trevligt tyckte jag som sällan får tillfälle att vara praktisk nuförtiden.

Ridning med syster Malena. Christian börjar bli riktigt skicklig med tanke på de tre gånger han ridit i sitt liv. Härligt att vara ute längs blommande sommarvägar.