I dag har jag fotograferat mina tulpaner och i princip köpt en bil.  Vi tar tulpanerna först:

De vita heter ‘Purissima’ och kommer åtminstone hos mig tillbaka år efter år. De har till och med förökat sig och det är ingen självklarhet med tulpaner. Jag följer rekommendationerna och göder dem med benmjöl då de börjar växa på våren och en gång till då de blommat ut och det har tydligen effekt.  De vinröda förvånade mig eftersom jag inte minns att jag har köpt dem. Trodde snarare att jag hade köpt fler av de enstaka lila som syns bland de vita. Och de enstaka rosa är jag helt säker på att jag inte har köpt. Det här händer ofta med tulpaner. Man överraskas – antingen för att man själv har glömt vad man planterade i höstas, eller för att påsarna varit felmärkta.

Också påskiljorna blommar som bäst:

Det mesta i trädgården går i en vit-rosa-lila-vinröd färgskala men i rabatten vid växthuset har jag i stället satsat på rött-orange-gult. Tuplanlökarna jag grävde ner där i höstas hörde till en färdig mix  av darwintulpaner (som också är kända för att komma tillbaka år efter år) som såg ut som en kul karamellpåse i rött, orange, gult, aprikos och rosa. Hittills lyser de röda med sin frånvaro, men om inte annat får jag komplettera med vanliga röda till hösten.

Bilen då? Min Toyota avensis från 1999 har varit en riktig trotjänare, men åldern börjar tyvärr ta ut sin rätt och jag har länge hållit upp ögonen efter ett lite nyare exemplar. Christian har ganska starka åsikter om vad som är en bra bil i min prisklass och därför har letandet dragit ut på tiden. Det är inte riktigt varje dag den där tio år gamla Toyotan som bara är körd hundra tusen och inte kostar storkovan eller annars är skum och sönderrostad dyker upp, om man säger så…

Jag tröttande på det utdragna letandet, gav Christian en deadline och hotade med att jag helt kallt kommer att gå och köpa vilken som helst vanlig Ford eller Opel om han inte hittat den perfekta Toyotan som han tycker att jag borde ha innan dess. Deadlinen var för fyra dagar sen, men idag skakade vi hand på en drygt tio år gammal Toyota corolla  (rätt mycket körd men inte dyrare än vad jag var bekväm med) som jag visserligen inte har betalt eller skrivit under något på ännu. Men om några dagar ska den hämtas. Ärligt talat känner jag mig lite svekfull mot den gamla avensisen som vi haft i många år, men den kommer troligen att stanna hos Christian eftersom han är förtjust i den.

Jag kände mig stereotypt kvinnlig då vi tittade på bilen idag, eftersom jag lämnade över allt bilprat åt Christian. Säljaren hade både hästar, kaniner och hund och eftersom Oliver var med fokuserade han och jag på djuren medan Christian talade finska och granskade rostfläckar på underredet. Egentligen känner jag mig relativt insatt i det här med bilar och kunde gott se på en på egen hand, men kombinationen av djur att mata och finskaprat att slippa undan vägde tyngre än önskan om att visa att jag minsann också kan tala bilar.