Marknadsbling

Jag var på julmarknad på Stundars med några släktingar redan i söndags och jag har länge tänkt blogga om mitt inköp, men veckan har uppenbarligen bara gått…

Ofta då jag är på marknader går jag bara och tittar och samlar inspiration till vad man kunde göra själv, men den här gången föll jag för ett par julörhängen:

DSC_1884s

Jätteroliga, tyckte jag! Ser fram emot att använda dem på nästa julfest. Överlag är jag ju ganska diskret av mig med smycken, men någon gång händer det att ett mer anslående smycke prickar precis rätt, och de här julgranskulorna gjorde just det.

På tal om julgranskulor. Här är årets lillajulgran:

DSC_1894s

 

Annonser

Första julfesten / redo för pynt

Idag hade vi julfest på jobbet, tillsammans med anställda från alla tre församlingarna i kommunen. Eftersom den här bloggen vanligen handlar väldigt lite om mitt jobb tänkte jag för en gångs skull visa några bilder. Vi har ett tursystem för julfesterna och i år var det Bergö som stod för värdskapet. Vaktmästaren Linda hade dukat fint och stämningsfullt. Sen får ni helt enkelt titta på mina kollegor i olika konstellationer.

DSC_1830s.jpg

I flera år har jag saknat den där riktiga julinspirationen, och jag har mest pyntat av vana och rutin. Men i år känner jag mig faktiskt lite taggad. Jag har till exempel gjort en av de (för min del) mer ambitiösa adventsstake-pyntningarna på länge:

DSC_1796s

Jag har kilat in en liten lyktranka och två små fetbladsväxter (som såldes i namnlös mix) i staken. Isolerat sidorna med plast, fyllt med lite jord och täckt med lavar från stammen på äppelträdet. Några hagtornsbär finns också med. Jag hade dessutom föreställt mig lite lavbevuxna kvistar och några lärkträdskottar, men då jag hade kommit så här långt tyckte jag att det var fullt. Tanken är att växterna ska få leva vidare i mer ändsmålsenliga krukor efter jul.

Chips

Jag tycker om att odla grönkål och i år har jag också (med framgång) provat på svartkål. Däremot är jag ganska dålig på att använda den (jo, jag VET hur nyttig den är, men den smakar kål…). Hönsen har stått för sisådär tre fjärdeledar av konsumtionen eftersom de verkligen gillar bladen. Jag brukar knyta fast stjälkarna i nätet och så får de gå och hacka i sig. Det går lätt åt två-tre blad om dagen på fyra hönor.

I höst har jag hittat ett nytt användningsområde: grönkålschips. Förvånansvärt gott! Det krävdes några försök innan jag lärde mig  vilken oljemängd som är lagom och hur man bäst lyckas med torkningen, men i grund och botten går chipsen lätt och snabbt att tillverka.

  1. Man tager två-tre blad av grönkål, beroende på hur stora bladen är och hur stor ugn du har.
  2. Sätt ugnen på 175°C.
  3. Skölj av bladen och torka på kökshandduk. Dra lös stjälken (gärna också så mycket som möjligt av de grövsta förgreningarna av stjälken) och dra bladen i lagom små bitar.
  4. Lägg bitarna i en skål och häll på ca 1,5-2 msk matolja. (Här får man prova sig fram, både för torrt och för oljigt blir otrevligt.) Vänd runt med handen tills bladen är jämnt inoljade.
  5. Bred ut dem på ett bakplåtspapper på en ugnsplåt (här borde mängden vara lagom så att bladen inte behöver ligga ovanpå varandra för då torkar de ojämnt).
  6. Salta jämnt och försiktigt över alla blad med saltströare.
  7. Grädda bladen tills de börjar torka (5-7 minuter). Visst kan man grädda alla chips lika länge men slutresultatet blir bättre om man tar ut plåten och sorterar bort de torraste chipsen som börjar bli bruna i kanterna. Sen får resten gräddas ytterligare ett par minuter. För att vara godast ska de fortfarande i huvudsak vara gröna, men torra och frasiga i konsistensen. Det handlar om halva minuter, så gå inte bort från ugnen.

På bilden har jag gjort chips på svartkål. Funkar lika bra, men grönkål blir godare.

DSC_1751

Små vardagstriumfer / att bära sorg

Jag har sytt en svart klänning eftersom min ha gått upp i vikt-garderob fortfarande är lite bristfällig då det kommer till finkläder. Jag ville ha ett tunt linnetyg och hittade ett i tygbutikens restlådor. Det var den enda biten som fanns kvar och den var 1,60 m lång. I mönstret stod det att man behövde 2,20 m. Jag sökte igenom butikens övriga tygrullar och bad en expedit om hjälp med att hitta andra alternativ, men det enda hon kunde erbjuda var riktigt grovt linne eller allehanda viskostyg och läskiga stretchtyg. Då bestämde jag mig för att chansa och köpte det fina linnetyget.

Fotot visar ögonblicket av triumf, då alla mönsterbitar är utradade på tyget (förutom en av de två små till vänster som skulle klippas två gånger, men ni ser att jag har sparat plats för den). Och då hade jag till och med förlängt alla kjolbitar med tio centimeter. Triumfen fick sig dock en törn då jag några ögonblick senare märkte att den andra av de små bitarna till vänster skulle klippas två gånger mot vikt kant. Då funkade pusslet inte längre, men med lite skarvande på några ställen som inte skulle synas ordnade det sig det också. Man brukar komma långt med optimism och envishet…

DSC_1755 (2)

Klänningen är färdig så när som på några stygn som ska sys för hand, och den blev helt okej.

Då mamma ringde och berättade att mormor hade dött var jag precis på väg ut genom dörren till veckans jobb-gympa. Jag hade vetat att det bara var en tidsfråga så beskedet var väntat, men jag kände mig ändå ganska ledsen då jag for iväg till gympan. I den situationen saknade jag att ha något materiellt tecken på sorg att ta till, som sorgkläderna från förr i tiden. Det kändes dumt att gå där bland mina kollegor och låtsas som ingenting. Samtidigt var det inget alternativ att fånga allas uppmärksamhet och tillkännage att ”jo, förresten har min mormor dött”…

Där och då skulle jag gärna ha tagit på mig någon konkret sak som ordlöst men tydligt hade sagt åt alla att jag har förlorat någon i min närhet. Och just av den orsaken skrev jag ett inlägg om mommo på facebook då jag kom hem. Jag tycker döden är för undangömd i dagens samhälle, med följden att man inte vet hur man ska hantera den. Alla ställs ändå inför närståendes död, och småningom sin egen, och jag tror inte det är bra att vi bara går runt och låtsas som inget. På det sättet tror jag att sociala medier i viss mån fyller den funktion sorgkläderna hade förr. De ger rum för ett tillkännagivande som inte ställer samma krav på mottagaren som om man hade sagt samma sak ansikte mot ansikte. Det viktiga är att saken blir sagd istället för att förtigas, och att den som läser det är fri att välja hur man reagerar.

Mommo

Nu är mommo borta – det är sorgen. Nu är hon hemma – det är lättnaden, kanske också något som liknar glädjen, efter de senaste årens långa transportsträcka. Mycket av allt det som är gott i mitt liv har mommo varit med och format och jag tänker på henne med tacksamhet.

DSC_1755s

DSC_1765s

Färdiga plagg: Tryckt och återanvänt

Här är två nysydda tröjor – den här gången med eget tryck. Tryckmallarna klippte jag ut i kontaktplast, tejpade på tyget och tryckte med textilfärg och svamp. Färgen var lite halvtorkad (snart tio år gammal…) så vi får se om det påverkar hur den håller att tvättas. Det gick bra att rycka med den i alla fall. På det stora hela är jag halvnöjd med resultatet. Små detaljer blir inte så bra med den här tryckmetoden, och så är jag inte alldeles övertygad om att min design av trycket på hupparin blev den bästa. Först hade jag bara tryckt motivet i stjärncirkeln, men den kom för långt ner så då satte jag till ett Exploring ovanför. Och som vanligt får ni se på ostrukna plagg…

DSC_1607s

Den tröjan gula är sydd i återanvänt tyg,  av en vanlig, långärmad trikåtröja som jag köpt på loppis för 2 €. Jag tycker att det här med att återanvända loppiskläder är ett bra sätt att hålla materialkostnaderna nere. Plus att det känns roligt och inspirerande att återbruka.  Tidigare har jag sytt en blårandig body av en annan loppiströja, och så har jag en ylleoverall att ha innanför vinterhalaren på hälft, tillverkad av en stor, stickad herrtröja.

DSC_1610 (2)

Två trädgårdsbilder bara

Nu vill jag passa på och visa de här två trädgårdsbilderna innan det blir allt för vintrigt där ute. Den första är en morgonutsikt från vardagsrumsfönstret. I förgrunden  syns jätteverbena, som jag odlar för första gången i år. Jag gillar den och lär ha med den i rabatterna flera gånger, även om den är långsam i starten. (Det är inte många månader kvar nu tills nästa års verbena ska sås.)

DSC_1580s

Nästa bild ska illustrerar att jag aktivt försökt få in lite mera pynt och mys i trädgården. Hittills har jag ju satsat mest på grovjobb och växter, men så hälsade jag på min vän som nyss har köpt hus och hon hade sisådär tio gånger fler lyktor i sin trädgård än var jag har. Det var så mysigt att jag fördubblade antalet lyktor jag också. Nu har jag två…

DSC_1503s