Knappkofta

Under våren och sommaren har jag av och till hållit på med en kofta åt Oliver. För tillfället blir det mycket tv om kvällarna och då vill jag ha en stickning i händerna. Nu är koftan i princip färdig. Jag skriver i princip eftersom ärmarna blev väldigt långa och koftan är ännu för stor åt honom, så jag syr inte upp dem slutgiltigt  innan jag kan mäta ordentligt.

Ursprungstanken var att den skulle vara ljust beige med färgglada knappar men jag hittade inget passande garn i rätt färg så det blev ljusgrått istället. Nu tycker jag att det blev helt okej med grått också.

DSC_2979

Koftan är stickad i ett enda stycke och garnet är tunt så där i ett skede då jag höll på med ärmarna blev det väldigt tråkigt och jag tog en längre paus. Då kom de snabbstickade sju bröder-sockorna till.

 Jag tycker om att satsa lite på finishen då jag stickar plagg. Här har jag till exempel sytt kedjestygn i alla skarvar för att snygga upp dem. Och på ena fickan står initialerna OG i mosstickning.

DSC_29801

Loppis & pytt

Jag handlar ganska ofta på loppis, men oftast hittar jag bara enstaka plagg eller saker. Idag hade jag och gossebarnet sällsynt flyt då vi for på utfärd till Combo för att få tiden att gå. Resultatet? Tre tröjor åt mig i ylle-bomullsblandning (jag är svag för fair isle-mönstrat just nu) och åt Oliver en extra vinterhalare, en ny body, tre byxor och ett par stövlar. Och en frontlastare till kommande sandhögar.

DSC_25611

Jag har väl sagt det förr, men mitt recept för loppisframgång är att vara ute i god tid eftersom det sällan finns precis det man vill ha just då man behöver det. Nu köpte jag till exempel stövlar för nästa år. De röda byxorna kommer heller inte att passa på minst ett år. Eftersom jag gärna skulle vilja klä barnet i rött och eftersom allt rött som brukar finnas i hyllorna har minst en volang eller hello kitty-figur på sig tänkte jag att det är bäst att slå till då något så könsneutralt som de här helt vanliga, opyntade jeansen dök upp.

Insåg sen då jag kom hem och kollade upp nypriset på nätet att jag nog hade betalat väl mycket för stövlarna, men allt annat kostade mellan femtio cent och fyra euro.

Och så lite mat. Jag är ju verkligen ingen stor matbloggare men nu tänkte jag dela med mig av en behaglig pyttipanna som jag ofta ätit till lunch här hemma på sistone. De viktigaste ingredienserna är kokt potatis, majs och ägg. Sedan kan man variera med mera grönsaker och/eller kött enligt humör och tillgång. Medvurstbitar brukar till exempel funka bra som komplement. Jag steker allt i rejält med smör, saltar och pepprar. Mycket okomplicerat och förvånansvärt gott.

DSC_2951

Just den här portionen innehåller kantarell. Allt på fatet utom majs, smör och kryddor kommer från egen trädgård eller från skog i närheten.

 

Värt tusen!

En pysselidé har legat och mognat ett tag och idag satt jag hur länge som helst och sökte riktigt stora, facettslipade kristaller i alla möjliga glitter-och blingbutiker på nätet. Verkligen länge, alltså. Jag lade ner det mesta av min lediga tid medan Oliver sov eftermiddagssömnen på det här. Men utan framgång. Antingen fanns det inga eller så var de svindyra. Jag suckade och tänkte att man borde ha en gammal kristallkrona liggandes någonstans att ta av.

Och så kom jag plötsligt ihåg – fanns det inte något kristallaktigt som hängde i ett hörn där uppe på vedbodsvinden? Vedbodsvinden saknar stege och det ligger mest bara gamla bräder där uppe, så vi går nästan aldrig dit. Jag var med andra ord inte helt säker på att jag kom ihåg rätt. Jag riggade upp en stege och klättrade hoppfullt upp, och minsann, där hängde den. Mitt triumferande Hah! kan gott ha hörts ända in till grannarna som vädrade med ytterdörren öppen…

Det var en märklig och ful (och dammig) sak till lampa, såg mest ut som en tallrik med tunna mässingsarmar ovanför. Från dem hade tillverkaren uppenbarligen kostat sig på att hänga hela fem kristaller. Fyra fanns kvar. Jag klippte resolut lös dem, klättrade ner och kände att kvällen var räddad på det där sättet då man blir riktigt positivt överraskad av något man inte alls hade väntat sig.

DSC_2976.JPG

Då vi flyttade hit började jag och Christian säga att ”det här var värt tusen!” (euro alltså) om vi upptäckte något vi gillade eller något som fungerade bra med huset. Det var till exempel värt tusen att få riktigt kallt vatten ur kranen som omväxling till det ljumma höghusvattnet vi hade levat av innan. Att helt otippat hitta precis de kristaller man behöver för sitt pyssel i sitt eget uthus är definitivt också värt tusen.

Mutanterna/giganterna

I år har jag en ärtplanta som måste ha muterat sig, för den ger helt enorma skidor. Till vänster två normalstora, till höger två specialare:

DSC_29471

Ibland är ärterna inuti en besvikelse – mindre än vanliga ärter. Men ibland motsvarar innehållet utseendet!

DSC_29481

Jag ska spara några av de stora till utsäde och se om storleken var en engångsföreteelse eller inte.

Blommig fredag

Några av årets perenner i den nya rabatten vid gaveln blommar. Först på bild är vit skogsaster och den limefärgade brasilianska klocktobaken. (Den är ingen perenn utan ettårig, jag har sått den. Både tobaken och astern är trevliga nya bekantskaper.) Kärleksörten ‘Matrona’ börjar slå ut, och så finns det några enstaka höstblommor på de vita nävorna.

DSC_25391

Tänker man rabattkomposition är alla de här statister – diskreta växter som fyller ut och fungerar som bakgrund så att huvudrollsinnehavarna ska framhävas. Huvudrollerna, med mer iögonenfallande blommor, saknas ännu. Eller de finns, men blommar inte i år.

I rabatterna på rundellska gården blommar det också trevligt just nu. Höstaster och anisisop på bild:

DSC_25501

Klematisen ‘Summer Snow’ är på väg upp i cembratallen. Barken verkar vara tillräckligt skrovlig för att den ska kunna klättra utan någon annat stöd.

DSC_2552 (2)1

Utanför bastun har höstrudbeckian bollat upp sig. Planen är att någon gång använda dem i en färgglad rabatt i gult, orange och cerise. Kanske den rabatten får hamna just här?

DSC_25541

Hatthylla

Vårt hus är lagom i många avseenden, men hallen är liten. Väldigt liten. Och i denna lilla hall fanns, då vi flyttade in, en kompakt sak till hatthylla där vi hittills har trängt ihop oss med våra jackor. Högt upp satt den dessutom. Många är de vinterdagar då jag har retat mig på att inte kunna nå upp ända in mot väggen då någon vante hamnat bakom korgarna.

DSC_26531

Redan från början har jag tänkt att man någon gång kunde bygga en måttanpassad, gammaldags hatthylla som sträcker sig ända från ytterdörren till wc-dörren. Hade det varit fråga om en rak och okomplicerad vägg hade jag helt enkelt köpt en, men lycka till med att hitta en köpishatthylla med en vinkel på sisådär 130 grader mitt på…

Så jag skaffade material redan för länge sen och nu, medan byggflowet fortfarande höll i sig efter portalerna, skred jag till verket.

Den blev tämligen okej med tanke på att jag är upphovskvinnan – men så var jag också flitigare än vanligt med vinkelhake, mätsticka och vattenpass (och lite spackel i efterhand…). Så här blev det, fast till vardags är den betydligt mer välfylld:

DSC_28261

Mattorna är något av en temporär lösning, bara för att täcka så mycket som möjligt av golvet som jag inte tycker om.

Och så till sist en Behind the Scenes, eftersom jag ibland vill motverka allt det tillrättalagda och iscensatta som bloggvärlden ibland verkar domineras av. Allt som inte rymdes med på förra bilden:

DSC_28301