(O-)blommig fredag

Dags att uppdatera lite om trädgården och odlingarna! Jag förodlar, men ganska begränsat. Mest på grund av mer utrymmesbrist än vanligt. I år är det stora temat nämligen ”utom räckhåll”. Trots att jag enkom har satt upp en hylla framför fönstret ryms det inte särskilt mycket på ytan som är utom räckhåll för gräftande ettåringshänder.

DSC_1624s

Uteplatsen är så färdig som den blir utan fogsand. Så snart jag har sand ska jag fylla upp de största glappen mellan stenarna med mindre stenar. Utanför ska jag plantera rosablommande dagliljor och två aroniabuskar som småningom ska bli formklippta klot, ett på varje sida. Och så ska vi skaffa en större utegrupp. Balkongmöblerna som står här nu får flytta under äppelträdet.

DSC_1631s

Och det går långsamt, långsamt, åh så långsamt med allt som växter… Den här klungan med snödroppar har hunnit längst av dem alla och det här är sent jämfört med i fjol och året innan.

DSC_1637s

Jag satsade på att plantera tulpan- och narcisslökar i fjol höstas och nu tittar de upp både här och var. Just de här grön-lila typerna gläder mig mycket.

Boksamlaren 2.0

Idag hämtade Oliver och jag hans första adlibris-försändelse från posten. Den innehöll de här fyra böckerna:

DSC_1619

Jag är mycket förtjust i utsikten att få köpa barnböcker, många barnböcker, de kommande åren. Mitt eget bokköpande försöker jag hålla i strama tyglar, även om jag drömmer om att en dag ha ett helt rum där väggarna är täckta av platsbyggda, välfyllda hyllor. Eller åtminstone en hel vägg i vardagsrummet täckt av hyllor.

Jag läser ärligt talat inte så mycket böcker för tillfället. Har egentligen inte gjort det sedan jag slutade studera. Men jag kan utan tvekan säga att jag älskar böcker, om inte annat så som fysiska föremål. Jag tror att det finns ett ord för folk som gör det, eller för kärleken till böcker som ting, men jag hittade det inte då jag googlade. Däremot stötte jag på en trevlig kolumn till försvar för den fysiska boken i en digital värld. Läs den om det intresserar.

Min egen favorit av Olivers nya böcker blev helt väntat boken om Pettson och Findus. Den alldeles fantastiska bildvärlden har jag med mig från min egen barndom och jag hoppas att Oliver också kommer att falla för den. Fast ännu är den här boken lite för avancerad för honom, med flera meningar per uppslag… Men i sinom tid!

DSC_1620

Hoppas att hans litteraturintresse påverkas positivt av att han får hålla på i bokhyllan!

DSC_1591s

Åtta saker jag var rädd för då jag var barn

Jag hittade den här listan på en annan blogg och tyckte den var intressant. Så här kommer några barndomsrädslor som varade kortare eller längre perioder. Vissa från tidigaste barndomen och andra lite senare.

1. Att en pyroman skulle ha gömt sig under sängen. Jag tänkte egentligen inte längre än så, men förmodligen skulle han vänta på att jag somnat och sedan tända på. Ibland var det en häxa istället för en pyroman.

2. Att gå förbi speglar då det var mörkt. Jag minns att någon i skolan berättade en spökhistoria om speglar som tydligen gjorde intryck. Tänk om någon annan skulle titta tillbaka. Eller om den var helt tom…

3. Att gå utanför stigen då jag var i skogen. Jag kunde ju råka kliva ner i något halvdolt hål och fastna med benet, och bara tänk vad som kunde finnas på botten av hålet. Om det nu inte var bottenlöst, förstås.

4. Att råka röra i okända bottnar då jag simmade. Egentligen mer ett obehag, men så starkt att det gränsade till rädsla. Leriga bottnar var (och är) otroligt äckligt; och snärjiga, slemmiga näckrosstammar, eller vad man nu kunde råka trampa i.

5. Att gå ut till stallet för att se till hästen under mörka kvällar. Särskilt om jag nyss hade läst någon kuslig bok. Vi hade en stor gårdsplan som skulle korsas och sen fick man gå in i lidret i blindo för att nå lampbrytaren. Samma sak då jag skulle hämta vatten från fähus-delen, där var det också en bit genom totalt mörker innan man fick på lamporna. Det här var en mycket härdande erfarenhet som snabbt lärde mig att lägga band på alla irrationella spök- och mörkerrädslor. På senare år struntade jag helt att tända lampan i fähuset medan jag hämtade vatten. Jag hittade kranen i mörkret och brukade stå där och lyssna på hur korna idisslade och rörde sig i båsen medan jag långsamt räknade till tolv, för det var så lång tid som behövdes för att ämbaret skulle fyllas lagom.

6. Att mamma skulle dö. Det är väl något som alla barn är rädda för någon gång?

7. Att rida, en period. Jag hade väl fallit av flera gånger och kände att jag inte riktigt hade kontroll.

8. En pojke som var tre år äldre än mig och ökänd bland alla i skolan för att slåss och vara oberäknelig.

Trevligt på jobbet

Jag tycker om att sitta och leka med bilder, fonter och former och är glad åt att jag får betalt för att göra det på jobbet. Ibland i alla fall. Många lappar och infoblad ska skrivas och sättas upp eller skickas ut. Så då leker jag. Här är två av den senaste tidens alster:

Skärmklipp2

Största delen av tiden på jobbet tillbringar jag framför datorn men idag tog jag på mig en alba och spelade ängeln vid den tomma graven på miniorernas påskvandring. Lite omväxling sitter alltid fint.

Tapetserat

Känslan är så annorlunda i ett nytapetserat rum. Jag är nöjd med hur köket blir även om tapeterna ser betydligt mer stormönstrade ut än vad jag hade föreställt mig att de skulle göra.

Min tapetseringsmetod går ut på att ta några våder i taget och sluta innan jag får leido. Nu har jag kommit så långt jag kommer innan Christian har tagit lös listerna och tätat runt ett fönster. Det återstår mest lite smålappar runt köksskåpen.

DSC_1583s

”Ljust och fräscht” på väggarna leder oundvikligen till en kedjereaktion: nu vill vi putsa och måla den öppna spisen som sticker ut med partier av både rött och gult tegel. Och så ska jag måla köksbordet blankvitt. Och rulla ut mattor. Sedan får köket vara färdigt för den här gången.

DSC_1582s

Igång igen

Efter att ha bott i eget hus i tre vintrar ser jag ett tydligt mönster: under vår, sommar och höst sysslar jag gärna på med olika projekt både inne och ute men till vintern brukar inspirationen och krafterna ta slut. För att komma tillbaka med ljuset. Just nu tapetserar jag köket:

DSC_1536s

Det blir ganska mycket stormönstrat och pastelligt på hela nedre våningen… Jag gillar båda tapeterna i sig men nu skulle det behövas lugna möbler och mattor så att det inte blir alltför brokigt. Den gamla kökstapeten syns uppe i hörnet.

Och så jobbar jag vidare med uteplatsen:

DSC_1540s

I ett skede trodde jag att jag skulle bli utan sten men nu ser det igen ut som att högen kommer att räcka ganska precis.

Lördagsnöjet

Så här såg Olivers lördag ut.

17495539_1

Jag är glad åt att det finns hundar som han får umgås med i bekantskapskretsen eftersom vi på grund av husets allergiker inte har några djur inomhus. Och så är jag glad åt att Oliver har kommit så bra överens med de hundar han har träffat hittills.

Tack till faddern Hanna som barnvaktade, erbjöd hundsällskap och delade med sig av bilder!

(Jo, som den observante noterar är bilderna tagna vid två olika tillfällen – med två olika outfits.)