På spåret

Ända tills idag hade nästan treåriga Oliver inte en enda gång åkt med något som helst allmänt färdmedel. Som de landsbygdsbor vi är, dessutom utan större metropoler i närområdet, är vi MYCKET bilburna.

Idag var det dags att ändra på den saken, allt i allmänbildningens och världsvanans goda anda. Vi började med…

DSC_0971s

…ånglok! Eller tåg draget av ånglok, kanske man ska säga. Svindyrt, men uppskattat. Färden gick från stationen i centrum av Vasa ut till Vasklot, med en paus för flytt av loket och sedan tillbaka igen. Själv tyckte jag det var roligast att se på allt folk som stannade längs spåret för att fota eller filma då vi körde förbi. Och så förundrades jag över att varje vagn värmdes av en vedeldad kamin i en liten skrubb i ändan av vagnen. Jag förstod inte riktigt hur värmen spreds, men månne det inte av rören att döma fanns ett inbyggt, vattenburet system?

DSC_0986s

Tåget hörde till Haapamäen museoveturiyhdistys och kom till Vasa som ”Joulupukin höyryjunat”.

Annonser

Grönkålsslukaren

Denna triptyk har jag valt att kalla ”Grönkålsslukaren”. Jag föreställer mig att alla hälsofantasters ögon glimrar till vid åsynen av en nästan-treåring som frivilligt och med synbar entusiasm slukar rå grönkål. Mycket nyttigare än så kan det inte bli, eller hur?

DSC_0884s

Egentligen leker han att han är en höna som hackar i sig av olika sorts hönsmat, där grönkålen råkade stå på dagens meny. Men det är inte så dumt det heller. Han åt faktiskt en del.

Knapphålen

Folkdräkten är i princip färdig. Jag har sytt knapphål de senaste veckorna (inte så aktivt, det är därför det har tagit veckor). Gick bättre än jag hade fruktat att sy tolv knapphål för hand. Men nu i efterhand då jag ser på de röda knapphålen tänker jag att jag kunde ha satsat på att göra det ännu mer ordentligt. Stygnen blev ganska glesa.

DSC_0642s

Om någon folkdräktsexpert läser detta rycker hen säkert till av mitt val av knappar. Pärlemorknapp på Esseblus – skandalöst! Jag vet. Nu ägnar jag mig dessutom åt ytterligare en förbrytelse, ett tillägg som överhuvudtaget inte existerar i dräktbeskrivningen. Skulle det inte vara för tillägget kunde jag säga att dräkten ÄR färdig. Men jag återkommer senare med en rapport om slutresultatet och med lite mer tankar om varför jag valt ”fel” knappar.

Glädjeämnet

Spyor i wc-byttan! (Eller toalettstolen, om vi nu ska vara korrekta och undvika finlandismer.) Oavsett språket så har det varit en källa till glädje de senaste dagarna. Jo. Glädje.

Alternativet som vi har levat med hittills i snart tre år med barn är nämligen spyor på betydligt med svårstädade ställen. På ett mattfritt golv då det riktigt lyckas (med en kombination av påpasslighet, tur och magkänsla hos vakthavande förälder). Men också på mattor. En gång i soffan. Och mer än en gång i sängen. Mycket i sängen. Genom alla lager täcken och lakan.

I jämförelse med det hurrar jag över spyor i wc-byttan.

Och det är inte ens magsjuka. Bara kraftig hosta, som tydligen triggar spyreflexerna lättare hos vissa av oss än hos andra.

Ärligt talad är jag stressad (det är valmånad på jobbet) och trött och har lite leido (vill inte att vi ska vara sjuka nu – eller någonsin), men man måste ju ta vara på de små glädjeämnena, inte sant?

Tomtedräkten

… nej, folkdräkten var det ju! Ni förstår kanske varför jag har känt att jag suttit och sytt en tomtedräkt här i ett skede?

DSC_0630s

Det blev bättre då jag sydde fast kjolen.

DSC_0634s

Tillverkningen går framåt i stadig takt, nu är det mest knappar och småfix kvar.

O-nördprojektet

Jag vill visa en glimt av mitt senaste projekt. Här ser ni en hålsöm som jag bävade för men som gick ganska bra att sy då jag väl hade kommit igång. Hålsömmen sitter på en krage…

DSC_0552s

… som sitter på en blus till en folkdräkt. Essedräkten, för att vara mer exakt.

Tyvärr känner jag ett behov av att  ursäkta mig lite för att jag sysslar med något så nördigt som att sy folkdräktsdelar. Men varför ska man nu egentligen ursäkta sig för att ens intressen är nördiga? Och varför kan inte alla intressen vara lika värda, egentligen? Jag känner att det är okej att fota och inreda (om man nu inte slösar upp precis alla pengar på inredning), men att jag på något plan måste försvara mig om jag ägnar mig åt att måla ikoner eller, som nu, att sy folkdräkter. Egentligen borde ju de två sistnämnda vara så mycket mer intressanta eftersom betydligt färre ägnar sig åt dem. Eller?

Jag gillar i alla fall folkdräkter. Jag har en nästan komplett som farmor har tillverkat någon gång i tiden, men livstycket är onödigt trångt. Blusen är också trång, gjord i syntet-bomullsblandning och dessutom uppenbart och lite klumpigt maskinsydd (de ska egentligen sys för hand i linnetyg) så jag gör en ny. Jag har också beställt tyg till ett nytt livstycke.

Jag orkar inte sy hela blusen för hand, men några sömmar har jag satsat på för att slippa synliga maskinsömmar på rätsidan. Ibland (onödigt sällan) tilltalas och inspireras jag riktigt mycket av att göra något genuint och genomarbetat. Den där hålsömmen kändes som en sån sak.

Jag återkommer då jag har hunnit längre.

Samarbetet

Oliver har sina perioder då vissa lekar eller sysselsättningar lockar extra mycket. Just nu vill han ofta måla i sina målarböcker. Helst av allt vill han att jag också ska måla tillsammans med honom.

Förr målade han bara hastigt och på måfå, men helt nyligen (i samband med att målarboksintresset tog fart) har han börjat måla ganska noga och siktar tydligt på bilderna – på den nivå som en som ännu inte har fyllt tre år klarar av.

Ofta blir slutresultatet ett samarbete: han målar så länge han orkar på en sida och sedan tar jag över, eller också börjar jag och låter honom fortsätta. Här är två exempel på våra samarbeten. Jag var väldigt bra på gång där på traktorn med regnbågsdäcket och regnbågsmotorn innan sonen tog över…

DSC_0523s

Då han målar själv ser det ut så här. Ganska ambitiöst, tycker jag faktiskt.

DSC_0522s

Den rufsiga målaren i egen hög person:

DSC_0498s