Märkt: jul
Julen 2019
Helgen innan julafton tillbringade vi i mina hemtrakter. Vi hälsade på min familj, lite släktingar och vänner.
Jag roades mycket av hur djurvännen Oliver identifierade sig med de djur han träffade under helgen. Dels var det två busiga ungkatter som klättrade över och kravlade under soffor, sängar och stolar, varpå Oliver gjorde samma sak. Då de låg och vilade, vilade också Oliver tillsammans med dem. Och dels en livlig hund som han kröp fram över golven och flämtade tillsammans med. Då hunden drack vatten ur en skål ville Oliver också lapa ur en skål på golvet och då hunden tiggde mat av folk och slickade dem på byxbenen gjorde Oliver samma sak…
Julgranen är i år alldeles ärligt införskaffad från vår egen tomt. Som vanligt hinner man bli lite stressad innan den sitter fast och står rakt i foten och ljusen är uttrasslade och fastsatta medan vissa är rastlösa och tjatar om att få börja hänga upp bollar, men då vi väl kommit över början var det som vanligt en rolig procedur att klä granen.
Julafton tillbringades traditionsenligt hos Christians släktingar. Maten var god, som vanligt. Oliver och hans två kusiner var ganska vilda och uppspelta i väntan på julklappsutdelningen. Ni ser lite vilken stil det var på dem på bilderna. De hölls knappt ens stilla så länge att man skulle ha lyckats ta ett skarpt foto av dem, vilket vi verkligen försökte på den första bilden.
Det var fint med nysnö på juldagen. Jag brukar tycka om friden, kravlösheten, chokladen och julklappsböckerna som man får ägna sig åt i lugn och ro just den dagen, och så även i år.
Till sist tre bilder från en rosa soluppgång, fjärdedag jul:
Vi hade en bra jul och ett ganska kravlöst jullov, samtidigt som det känns helt okej att återvända till vardagen. Vi mjukstartade med jobb och dagis i torsdags och nu är det ju långhelg igen.
Julfesten
Olivers första riktiga julfest gick av stapeln ikväll. I hans förra dagisgrupp för mindre barn hade de grötfrukost istället för julfest – men nu!
Jag var imponerad av hur många sånger de hade lärt sig utantill och ingen krisade särskilt mycket under framträdandet, så det hela var mycket lyckat.
Egna tankar om julen
Jag håller i mångt och mycket med om det som Underbara Clara skriver i länken jag delade i förra inlägget. Jag ifrågasätter också en del av det vi har för oss i december, men närmar mig från ett annat håll.
Clara förfasas över att folk börjar packa ihop julen och ta in vårkrispiga tulpaner redan till nyår. Själv intervjuade jag nyligen en ortodox biskop som konstaterade att julen faktiskt börjar den 25 december. Allting dessförinnan är advent och dessutom fastetid. Då julen väl har börjat håller den på till trettondagen, minst. Det här gäller inte bara det ortodoxa kyrkoåret, utan också det lutherska, men de ortodoxa har hållit tydligare på traditionen än vad vi har gjort. Biskopen i fråga hängde inte upp den minsta julstjärna i fönstret innan det var jul, medan grannarnas hus och trädgårdar strålade av ljusslingor redan i november.
Under flera år har jag i juletid tänkt på hur allt vårt vardagliga överflöd egentligen tar udden av julglädjen. Hur lyxigt känns det med julgodis och skinka då man kan äta hur mycket godis man vill och betydligt mörare innerfiléer – eller någon helt annan, valfri, god, påkostad maträtt var och varannan helg och däremellan också för den delen? I fråga om maten längtar jag på ett sätt tillbaka till en tid som egentligen aldrig har varit min. Då julgröten betydde lyx och fest och då skinkan var ännu mera lyx och fest, i strålande kontrast till torftig vardagsmat.
Naturligtvis vill jag inte tillbaka till den tiden på riktigt. Jag vill inte ha fattigdom, hunger och ensidig kost, bara för att kunna njuta av det festliga överdåd som julmaten då skulle utgöra. Men jag längtar efter något som tydligare skulle markera att julen är en fest i kontrast till vardagen. Och idag känns det tyvärr inte som att risgrynsgröt och skinka sticker ut så mycket. Inflation är väl ordet.
Vi har redan vardagsöverflöd så det räcker och jag tror inte att lösningen består i att försöka bräcka vardagen med ännu mera överflöd under julen. Kanske det ändå ligger en poäng i adventstidens fasta som det skulle vara värt att försöka återerövra? Genom att pausa och avhålla sig blir det så mycket roligare sen då man väl bryter fastan. Kontrasten blir tydligare och festen blir festligare. Det tror jag i alla fall. Vad man sedan gör av fastan är väl upp till var och en. Just nu tänker jag mest på fasta i matavseende, att äta enklare eller avstå från godsaker, men man kan ju också fasta från till exempel tv eller sociala medier. Den ortodoxa biskopen som jag intervjuade åt inget kött under fastan.
Jag vet ändå inte riktigt hur man skulle genomföra det här i praktiken, mest kanske på grund av alla julfester och bjudningar som börjar redan i början av december. Men tanken tilltalar mig.
Det är lite samma sak med julpyntet och julklapparna. Jag har förståelse för att folk känner ett behov av att lysa upp mitt under den mörkaste tiden och att man gärna tar fram sina juleljus redan i ett tidigt skede på grund av det. Men då är förstås nyhetens och mysfaktorns behag över då julen egentligen börjar.
Julklapparna känns fortfarande ganska roliga och viktiga för mig, fast jag har varit vuxen länge. Visst köper jag både det ena och det andra åt mig själv under året, men jag brukar också låta bli att köpa saker jag vill ha just för att i stället kunna tipsa potentiella julklappsköpare om dem.
Vi brukar ta in granen två dagar före julafton. Det känns lagom sådär tidsmässigt – och festligt!
För att sammanfatta upplever jag att det överflöd vi numera har i vår vardag antingen tar udden av julfirandet eller gör den till en ännu mer måttlös konsumtionsfest i ordets mest negativa bemärkelse. Detta förutsatt att man med firandet vill få en känsla av lyx och att uppleva något utanför det vardagliga genom mat, dekorationer och/eller gåvor. Jag har ingen enkel lösning men tror på allvar att kyrkans tradition av fasta är en god tradition som gärna skulle kunna få mer utrymme.
Scenerna med Piff och Puff i julgranen är fortfarande fantastiskt vackra enligt mig.
Samtidigt tänker jag också att jag som förälder inte vill att mitt barn ska uppleva sin familj som alltför avvikande och udda. Kan hända att bara den känslan räcker för att jag ska ta fram ljusslingorna redan i november under kommande år jag också…
GOTT NYTT ÅR, förresten!
Lånade tankar om julen
Jag har tänkt på julen och hade tänkt skriva vad jag har tänkt. Sen råkade jag av en slump hitta Underbara Claras tankar, som går på ett ungefär i samma banor. Ni kan värma upp med hennes inlägg så återkommer jag med min vinkling vid tillfälle.
Granen och sångerna
Idag har vi fokuserat på julstämning. Med åren har jag lärt mig att julstämning inte är något man skapar på beställning. Ibland behövs det inte mer än stilla dalande snöflingor en gråkulen dag för att den ska välla in med full kraft och ibland lyser den med sin frånvaro oavsett hur man pyntar och pysslar och bakar kaneldoftande degar medan julmusiken ringer i högtalarna. Men idag har åtminstone jag känt mig på stämningsfullt humör. Inte hela dagen, jag måste erkänna att jag också har varit småirriterad och vresig. Men annat är väl inte att vänta då julgranen ska upp och familjens yngsta stundvis har gått på högvarv.
Vi tog alltså in och klädde julgranen, vilket gick bra (lätt irritation räknar jag till ”gå bra” då granen ska in). Jag överlät ansvaret för julgransbollarna till Oliver, som tog sig an uppgiften med entusiasm och fokus. Han fokuserade extra mycket på granens nedre, nordöstra grenar…
Jag erkänner att jag gjorde en smärre omlokalisering av vissa bollar senare under dagen. Också annat har justerats sedan bilden togs. Jag ska fota mera imorgon då det är ljust.
Det är verkligen något visst med julgranar. På ett sätt känns det nästan för överdådigt: tänk att ta in ett helt träd! Konstig sedvänja, egentligen. Men visst är den ett smycke sedan då den står där. Stor och iögonenfallande och liksom ett destillat av all julstämning man får ut av att se på pynt, ljus och glitter.
På kvällen for jag och svärmor på De vackraste julsångerna i kyrkan. Där är stämningen nästan garanterad, och så även detta år. Jag tycker om den julstämning som har sitt ursprung i julens riktiga, ursprungliga budskap. ”Ljus bryter fram i mörkret, fred förkunnas i en trasig värld, Det stora blir smått och det som förefaller litet och svagt visar sig besitta en styrka som kan besegra både ondska, hopplöshet och död”, för att citera biskopens julhälsning.
Knut & Amaryllis
Idag åker julen (lite halvhjärtat) ut. Jag tycker om att ha det juldekorerat, men jag tycker också om den luftiga och fräscha känslan som fyller huset då gran och pynt är bortstädade. Det är en känsla som skulle passa fint ihop med en tulpanbukett eller två…
Men julblommorna får vara kvar ännu. Amaryllisen på bilden fick jag den här julen. Jag har också försökt driva upp de två lökarna jag sparade från förra julen. Båda är vid liv och den ena har två stänglar med knoppar, men den blommar inte än.
‘
Fönstret före undanstädningen.
”Hemkomsten”
Jul i stugan
Jag tycker att vi har det riktigt juligt och mysigt i år, åtminstone på nedre våningen. Där uppe har jag inte pyntat särskilt mycket. Så här ser det ut i kök och vardagsrum:
Jag har fortfarande inte särskilt mycket marginaler och börjar snabbt må dåligt om det blir för stressigt eller för mycket folk och program, och har därför aktivt undvikit all julstress. Jag har till exempel inte:
- gjort något för att gömma den fula sladdhärvan ovanför stjärnan i köksfönstret
- bakat pepparkakor (annat än en sats snabba, skurna, men det räknas inte riktigt)
- byggt pepparkakshus
- bundit granriskransar
- julstädat (vi drog den helt vanliga veckostädningen idag och det får räcka)
- gjort egna julkort
- handlat en enda julklapp den senaste veckan
- packat in en enda julklapp de senaste dagarna
- hängt upp den nya uteljusslingan
Alla de här punkterna (utom den första och sista, de har aldrig varit aktuella tidigare) är saker som jag brukar göra till jul. Kanske inte allt varje jul, men mera än i år (och i fjol) i alla fall. Ungefär hälften av pyntet är framme och allt som har känts betungande har fått lämna ogjort.
Mamma har tillverkat det virkade ljusklotet. Väldigt fint, tycker jag!
Det brukar bli flera julmiddagar varje år och min familj håller på och etablerar traditionen att fira redan veckan innan, för att få i hop det med alla olika julmiddagskonstellationer som ska bli av sen under själva julhelgen. Så vi har redan fått en omgång paket. Oliver har ända sedan i somras ivrigt beundrat alla barncyklar som han råkat på och nu fick han en egen balanscykel/sparkcykel av sin mormor. Den togs väl emot och han övar här hemma varje dag. Mommo cykel säger han alltid då han tar fram den. Här är en bild på första provturen:
GOD JUL!
Marknadsbling
Jag var på julmarknad på Stundars med några släktingar redan i söndags och jag har länge tänkt blogga om mitt inköp, men veckan har uppenbarligen bara gått…
Ofta då jag är på marknader går jag bara och tittar och samlar inspiration till vad man kunde göra själv, men den här gången föll jag för ett par julörhängen:
Jätteroliga, tyckte jag! Ser fram emot att använda dem på nästa julfest. Överlag är jag ju ganska diskret av mig med smycken, men någon gång händer det att ett mer anslående smycke prickar precis rätt, och de här julgranskulorna gjorde just det.
På tal om julgranskulor. Här är årets lillajulgran:
Första julfesten / redo för pynt
Idag hade vi julfest på jobbet, tillsammans med anställda från alla tre församlingarna i kommunen. Eftersom den här bloggen vanligen handlar väldigt lite om mitt jobb tänkte jag för en gångs skull visa några bilder. Vi har ett tursystem för julfesterna och i år var det Bergö som stod för värdskapet. Vaktmästaren Linda hade dukat fint och stämningsfullt. Sen får ni helt enkelt titta på mina kollegor i olika konstellationer.
I flera år har jag saknat den där riktiga julinspirationen, och jag har mest pyntat av vana och rutin. Men i år känner jag mig faktiskt lite taggad. Jag har till exempel gjort en av de (för min del) mer ambitiösa adventsstake-pyntningarna på länge:
Jag har kilat in en liten lyktranka och två små fetbladsväxter (som såldes i namnlös mix) i staken. Isolerat sidorna med plast, fyllt med lite jord och täckt med lavar från stammen på äppelträdet. Några hagtornsbär finns också med. Jag hade dessutom föreställt mig lite lavbevuxna kvistar och några lärkträdskottar, men då jag hade kommit så här långt tyckte jag att det var fullt. Tanken är att växterna ska få leva vidare i mer ändsmålsenliga krukor efter jul.
Johannele 