Tagged: jag bygger

Hatthylla

Vårt hus är lagom i många avseenden, men hallen är liten. Väldigt liten. Och i denna lilla hall fanns, då vi flyttade in, en kompakt sak till hatthylla där vi hittills har trängt ihop oss med våra jackor. Högt upp satt den dessutom. Många är de vinterdagar då jag har retat mig på att inte kunna nå upp ända in mot väggen då någon vante hamnat bakom korgarna.

DSC_26531

Redan från början har jag tänkt att man någon gång kunde bygga en måttanpassad, gammaldags hatthylla som sträcker sig ända från ytterdörren till wc-dörren. Hade det varit fråga om en rak och okomplicerad vägg hade jag helt enkelt köpt en, men lycka till med att hitta en köpishatthylla med en vinkel på sisådär 130 grader mitt på…

Så jag skaffade material redan för länge sen och nu, medan byggflowet fortfarande höll i sig efter portalerna, skred jag till verket.

Den blev tämligen okej med tanke på att jag är upphovskvinnan – men så var jag också flitigare än vanligt med vinkelhake, mätsticka och vattenpass (och lite spackel i efterhand…). Så här blev det, fast till vardags är den betydligt mer välfylld:

DSC_28261

Mattorna är något av en temporär lösning, bara för att täcka så mycket som möjligt av golvet som jag inte tycker om.

Och så till sist en Behind the Scenes, eftersom jag ibland vill motverka allt det tillrättalagda och iscensatta som bloggvärlden ibland verkar domineras av. Allt som inte rymdes med på förra bilden:

DSC_28301

Annonser

Portalbygge

Mitt nyaste trädgårdstillskott: en portal! Byggd av mig de senaste dagarna, med lite hjälp från Christian. Jag kunde konstatera att Oliver är väldigt road av att se på då man sågar.

Bortsett från färgen, som jag fortfarande känner mig lite kluven till (samma som på stolen – den matchar rosskottet i alla fall…) så gillar jag den verkligen. Den blev smäcker, lagom hög och fyller verkligen sin plats. Den binder ihop de båda rabatthalvorna och gör gränsen mot andra sidan tydligare. Och så ska förstås rosen ‘Hybrida’ klättra upp på den  – och kanske mötas av en ännu inte planterad klematis från andra sidan.

DSC_2447

Stensatt

Stencirkeln är så gott som färdig. Jag ska bara sopa in sand ner mellan stenarna så de ligger stadigare. Så här ser den ut i alla fall. Det är inte det minsta vackert med allt gräsklipp runtom just nu, men i framtiden ska de täckta ytorna och gräsmattan längst fram i bild bli fina (förhoppningsvis!) rabatter. Och stolen ska som sagt målas.

DSC_2094

Det var ett ganska roligt, lagom litet stensättarprojekt. Den återstående kullerstenshögen minskade inte nämnvärt i omfång så det blir nog flera stenytor i den granlundska trädgården framöver.

Spara

Hönshusuppdatering

Jag vet att åtminstone en läsare ivrigt följer med hur hönshusbygget framskrider men fram till förra helgen hände det inte så mycket värt att berätta om. Sen gjorde svåger och svärfar en insats och efter det har vi fortsatt lite till på egen hand.

Så nu ser det ut så här:

DSC_1019

Här har vi sågat till vindskyddsskivor och fäst upp nya reglar på strategiska ställen.

DSC_1020

Sidan med nya bräder har blivit helt ombyggd i samband med att vi satte in fönstret.

Återstår att isolera, spika innerskiva, göra en vettig (fukttålig) golvlösning och en vettig utgångslucka. Och slå ner stolpar och fästa nät till hagen.

Bygge no:2

Uppmuntrad av framgångarna med mitt första bygge, komposten, har jag tagit mig an ett lite mer avancerat projekt: en fågelpaviljong (att ha solrosfrön i). Jag bemödar mig om att vara noggrann och inte skynda för att bli färdig (mina två svagaste snickarpunkter). Hittills går det okej även om jag anar en viss skevhet i konstruktionen redan i det här skedet. Jag lovar att visa slutresultatet om den a) blir färdig och b) blir lyckad. Jag skulle inte bli förvånad om jag tröttnar på mitt nitiska förborrande och slår i någon av de sista spikarna på direkten så att allting spricker och jag lessnar och bränner upp allt istället. Men det visar sig.

DSC_0345

(Husets virkeslager levererar igen. Det är inte särskilt stort men innehåller mycket användbart. Och den gamla snickarbänken i snickarboden gör ju sitt till för att man överhuvudtaget ska få för sig att bygga.)

Sten

Efter att vi flyttade hit blev vi stenrika! Minst sagt. Så då vi nu ändå håller på runt huset tänkte vi att man kan försöka göra något snyggt av all sten som vi har grävt upp. Så här såg det ut i helgen:

DSC_1515

Det är ganska kul att hålla på. Jag misstänker att stenarna kommer att räcka länge än då orken och inspirationen någon gång tar slut.

Här är en glimt av en halvfärdig kant:

DSC_1522

 

Gårdagsbygge

Igår byggde jag en kompost. Jag har gått runt och dragit mig lite för det och tänkt att det får bli ett projekt till vintern då vi inte har så mycket annat för oss. Men så lånade jag en trädgårdstidning som tipsade om en smart öppnings- och stängningskonstruktion som väckte inspirationen.

DSC_0969

Den blev förvånansvärt lyckad och stabil med tanke på att jag är mycket slarvig och hafsig som snickare. Fast då passar förstås ett bygge som det här ganska bra – här behövs varken millimetermått eller sandpapper eller någon som helst finess.

Bäst av allt är att materialkostnaderna landade på behagliga 4 € som jag lade ut på två vinkeljärn och fyra haspar. Allt virke hittade jag i de tre olika brädlagren som förra ägaren lämnade kvar bakom boden och i uthuset, och inne i snickarboden finns ett fint urval av olika skruvar som också har lämnats kvar åt oss.

Den ser lite sliten ut men det passar bra till en kompost tycker jag.

DSC_0970

Här ska ni få se på den där stängningsmekanismen jag talade om, ifall att nu någon skulle vilja bygga sig en egen. Behållaren består av tre väggar och en grind. Grinden vilar på två vinkeljärn och hålls fast i behållaren med fyra haspar, en uppe och en nere på båda sidorna. Enkelt men mycket funktionellt så vitt jag kan bedöma utan att ha använt den.

DSC_0966

Det ska bli så bra att börja kompostera. Det är liksom så smart och så rätt och samtidigt så självklart. Alltid då jag har skrivit någon essä eller artikel om kompost i olika sammanhang (det har hänt åtminstone två gånger hittills) brukar jag citera Stefan Sundström i Stefans lilla gröna. Så här säger han om sin kompost:

[J]ag har satt en liten buddhastaty från Öland där, bara som en liten trädgårdstomte, för att visa att här blir Döden Liv […] här omvandlas gamla livströtta bananskal till prunkande persilja, här blir hästskit till söta björnbär, det är en tröst för mig då jag tänker på att jag ska dö. Jag skojar inte.

Just precis så är det (även om jag inte är så intresserad av buddhastayrer eller tänker så mycket på döden). Jag vill ge mig in i kretsloppet lite mer istället för att bara vara en kort hållplats på varornas väg från fabrik till avfallscentral.