Tagged: sommarjobb

Spännande händelser i en arkivpraktikants liv (II)

Ja, rubriken är ju smått missvisande. Det händer inte särskilt mycket bloggbart här på sommarjobbet. Men då jag nu har skrivit ett inlägg som heter  ”Spännande händelser i en arkivpraktikants liv (I)” måste det ju komma ett inlägg (II) också. Så jag tänkte visa hur det ser ut på min arbetsplats.

Första månaden tillbringade jag i precis en sån källare som man föreställer sig att arkivarier framlever sina dagar i. Bland plåthyllorna fyllda med tusen och åter tusen kapslar, som mapparna heter på fackspråk, satt jag och plockade mina papper och lyssnade på lysrörens svaga surr.

Därefter har jag suttit i en betydligt mer idyllisk miljö: En sal med femmeters takhöjd som har väggarna intäckta med massiva gamla bokhyllor och pyntas med guldinramade porträtt, gamla jordglobar(/-er?) och gipsbyster.

Spännande händelser i en arkivpraktikants liv (I)

Idag avslutar jag skede ett av mina praktikantiella arbetsuppgifter. Jag har härmed sorterat mig igenom en cirka nio och en halv meter hög pappersbunt. Skede två betyder att jag börjar om från början igen, men sorterar lite noggrannare den här gången.

I samband med detta har jag fått flytta från källaren till handskriftsavdelningens läsesal. Jag arbetar upp mig.

Ledig dag!

Om vi bortser från att jag inte får träffa Christian så ofta som jag skulle vilja trivs jag riktigt bra med mitt sommarliv i Esse. Till största delen handlar det om jobb och jobb – men idag har jag en ledig dag såhär mitt i veckan och det är skönt. Tänk att man inte behöver mer för att vara lycklig än att få äta frukost utan tidspress med tidning och temugg… och sen väntar en hel dag med lata sysslor som att sitta ute och läsa eller fota ny profilbild till fb. Jag hade en sån fin idé till fotoprojektet men resultatet blev inte alldeles som jag tänkt. Mest ser det hela bara stelt och konstlat ut, eller också liknar både häst och flicka två tjocka korvar. Några bilder blev relativt lyckade ändå, som denna:

Uppdatering

Bloggarlusten har saknats på sistone men jag kan i alla fall rapportera att allt står väl till. Flyttandet är avklarat för länge sen, åtminstone den jobbiga delen. Nu återstår bara trevligheter som att inreda, göra kompletterande ikeabesök och sånt. Men det får vänta några veckor ännu  – just nu är det Esse med växthusjobb och blomsterförsäljning som gäller.

I Esse

Efter två dagar vid Företaget känns det i kroppen att det tyngsta jag gjort i arbetsväg sen i julas varit att bära hem böcker från biblioteket… Men det är trevligt med omväxling.

Åbo har bara varit en massa farväl den sista tiden. Vissa har farit till Italien, några flyttar ut från A-gatan och isär från sina kämppisar, andra avslutar studier och jobb och flyttar bort från stan sådär på riktigt.

För övrigt kan jag rapportera att också jag – till sist – läser Stieg Larsson. I litteraturvetarsnobbig anda har jag resonerat som så att sånt den stora massan gillar aldrig kan vara nåt att ha på riktigt. Ju populärare desto sämre, liksom. Men det får medges att  Män som hatar kvinnor blir hyllad med viss rätt. Vill man ha lättsmälthet blir den knappast bättre än så här. Dessutom är boken trevligt fri från all klassisk oj så jobbigt att vara kvinna i karriären och samtidigt god familjemor-tematik, vilket enligt min fördom  är vad alla kioskdeckare kretsar kring. Så nu ska resten av kvällen tillbringas i Mikael, Henrik och Lisbets underhållande sällskap.

Företaget med stort F

Jag kan redan i detta skede se tillbaka på ett ganska rikt och varierat yrkesverksamt liv. På meritlistan står till exempel:

–   backa traktor med släpvagn mellan gravstenar (samt andra, mindre spännande aspekter av gravgårdsarbete)
–   en synnerligen kort och inte alldeles framgångsrik karriär som kyrkvaktmästare
–   leka bibliotekarie (jag var 17 och fick ta hand om byabiblioteket ensam en hel sommar – respekt åt Pedersöre kommun för det förtroende de hade för mig!)
–   köra skurmaskin över butiksgolv
–   tappa sönder hela högar med tallrikar på restauranggolv (samt andra, inte fullt så katastrofala erfarenheter av diskplockarbranschen)
–   åka gräsklippare längs vägarna i Åbo

Då vi talar jobb finns det ändå en arbetsplats som utmärker sig framom alla andra, The Arbetsplats, helt enkelt. Denna min största löneutbetalare som sysselsatt mig fyra somrar och en hel del däremellan håller sig numera med en egen blogg (se länk!). Jag blev alldeles nostalgisk och varm om hjärtat av det senaste inlägget som handlar om vardagen där i växthusen, så nu ska också jag tala lite växthusvardag.

Det handlar alltså om Petterssons Trädgård, eller kort och gott ”Företaget”. Trevliga arbetsuppgifter, trevliga kollegor, roliga kunder, gott tidsfördriv i form av Va sku du heldär?, den prestigefyllda utmärkelsen Månadens anställd och den inte fullt lika åtråvärda Sommarens klåpare . . . vad mer kan man begära av sitt sommarjobb? Såhär efter snart ett års frånvaro står något av ett gyllene skimmer också kring tristare aspekter som ogräsrensning under borden och ändlösa, kvava julidagar med konstant temperatur runt 40 grader.  Och nu får jag se fram emot att återvända dit för en decembervecka bland julstjärnor, paketpapper och julhandlande essebor.

Kaffepaus – en alltid lika efterlängtad stund. Här mitt i värsta sommarbloms-stressen, därav de något tärda minerna.

Chefen                                                       och två hårt arbetande anställda.

Att få klappa knubbig, nysådd lobelia – glädje!

Sädesärlan Urda-Britts bobygge.

Tä sku he a ve tå.

The summer of finska, vessahätä och skräp i ögat is over. Mest sitter jag och är lite sorglig till sinnes över att antagligen aldrig träffa mina fina kollegor igen. Kämppisarna kommer tillbaka i helgen och på måndag klockan tio återgår jag till det lättsamma studielivet.

För övrigt är jag lite road över hur jag upptäckte min senaste favoritlåt. Inatt blev jag väckt av fest och röj hos grannen snett nedanför (han är i alla fall huvudmisstänkt). Jag suckade lite, tog mitt täcke och mina öronproppar och flyttade mig till soffan i vardagsrummet dit oljudet hördes mindre, men dessförinnan hann jag halvt i sömnen konstatera att den låt de helst skrålade med i faktiskt var bra. Det som uppfattades av texten blev hastigt nedklottrat i mörkret på ett kuvert som låg framme så att jag skulle komma ihåg och kunna leta upp. Tack, granne! Och nej, jag tänker inte tala om vilken låt det är efter som jag gärna tonar ner min 80-tals ballad-sliskiga sida av personligheten så gott det nu går.