Tagged: flytta

Hemma

Nu är vi här i Malax, i vårt hus. Det är ganska märkligt och ovant att ha ett hus. Jag tänkte mest visa lite foton för huvudet börjar bli tomt på tankar och ord. Ni vet hur det är. Då man ska klippa upp snöret som håller ihop bäddmadrasserna. Var saxarna finns har man inte en aning om, tänker att det får bli en kniv istället. För knivarna vet man var man har. De är i den där lilla lådan som är kvar i bakluckan. Ut till bilen. Fast vänta, de enda skorna som står framme är genomvåta. Flera skor… aha, i den där stora sopsäcken vi ställde i förrådet på vinden. Upp och hämta. Ut till bilen. Packa upp lådan. Fram med knivarna. Av med snöret.

Minsta grej tenderar helt enkelt att bli ett jätteprojekt. Men vi jobbar på.

Så här såg det ut då vi var klara för dagen igår: (Och vad skulle vi ha gjort utan alla våra snälla (och starka) bärare? Tack till er!)

DSC_0388 (2)Kaos i köket.

DSC_0390 (2)Kaos i ett hörn av vardagsrummet (det finns lika mycket saker till utanför bilden).

DSC_0392 (2)Inte så mycket kaos i sovrummet.

DSC_0386 (2)Det regnade av och till (men vi hade tur med uppehåll då vi lastade bilarna). Golven såg ut därefter.

 DSC_0397 (3)Ett enormt skyfall förvandlade grannåkern till en sumpmark.

Idag har jag fokuserat lite mer på de trevliga detaljerna:

DSC_0431Utsikt från diskhon.

DSC_0399Utsikt mot baksidan från vinden.

DSC_0423Huset

DSC_0400 (3)

DSC_0412 (4)I trädgården har vi rosor…

DSC_0406 (5)… och aronia. Och en hel del annat trevligt.

DSC_0415 (3)Vi har ett litet uthus och en snickarbod.

DSC_0430

DSC_0414 (3)Där kan man göra trevliga fynd…

DSC_0418…och läsa gamla tidningar från 30-talet.

DSC_0417

DSC_0433 (2)Och min utsikt just nu, en regnbåge över grannens hus.

En hallonplockerskas dag

En av många bra saker med Brändö är att det finns flera fina hallonställen alldeles runt hörnet. Idag plockade jag två burkar och ännu mer kunde det ha blivit, men då jag råkade på ett getingmyller inne bland buskarna och fick ett stick i foten kände jag att det var dags att ge upp för dagen och gå hem. Jag har aldrig blivit stucken av någon geting förr. Det gjorde mindre ont än vad jag hade föreställt mig. Och hallonen är otroligt fina och maskfria i år. Det var dagens tankar det.

DSC_0365

Igår började jag packa. Vis av erfarenheter från tidigare flyttar började jag i värsta ändan den här gången – i vår stora garderob där alla de där trista sakerna som man inte vill tänka på särskilt ofta finns undanstuvade. Inspekterade också vindsförrådet och kunde konstatera att det såg bättre och mer färdigpackat ut än vad jag kom ihåg att det skulle göra. Efter att detta var avklarat fick jag fortsätta med trevlig finporslin idag medan Christian började på så smått i vardagsrummet. Jag tycker om att börja packa i god tid och ta lite åt gången så blir man inte så överväldigad av sina mängder av ägodelar. Den känslan kommer ändå då lådorna ska bäras om inte förr.

 

Utanför

Nu börjar vi ha kommit i ordning, men ännu finns det inga seriösa bilder från lägenheten att visa. Så jag presenterar utsidan istället.

Namnlös13

Här bor vi, högst upp bakom allt glaset. Och det är bara några hundra meter ner till vattnet – jag tror det kommer att bli en given promenadriktning. Sen kommer en bild på den omtalade havsutsikten (genom ett mycket dammigt köksfönster):

DSC_1203

Jag som aldrig bott med havsutsikt förr är glad över små glimtar som den här.

Min uppfattning om Brändö har utvecklats i en positiv riktning. Jag har inte haft mycket att göra hit förr, trots att jag bott i Vasa i tre år, och min bild av stadsdelen har mest varit präglad av alla trista betongklossar man ser från centrumhållet (och, som ni ser, från köksfönstret). Men nu, då jag har hittat havet och en massa mysiga, gamla trähus blir jag allt mer positivt inställd. Jag tror vi kommer att trivas bra här.

Hej Vasa!

Nu är vi här, tusen kilometer, en hel del motgångar och många timmars bärande senare. För att summera: Själva bärandet och lastandet gick alldeles utmärkt. Det var tungt och tog ett tag, men vad annat kan man vänta sig? Tack och lov för Christians familj som hjälpte oss.

Motgångar av andra slag radade dock upp sig under flytten. Det värsta var då vi hade lastat ur allt i Vasa och skulle köra tillbaka ner till Åbo med vår hyrda flyttbil på sena kvällen. Vi hade redan tidigare märkt att halvljusen var sönder, men trodde ändå att vi skulle klara oss på de små lampor som lyste. Genast vi kom bort från motorvägen och upp på riksåttan där vägbelysningen tog slut konstaterade vi att så inte var fallet. Helljus gick bra, men då man mötte nån… hemska saker, jag har nog aldrig nånsin förr varit så rädd då jag kört bil som jag var då. Man såg inget, verkligen inget, då man bländade av. Och framför oss hade vi över trehundra kilometer, till stor del utan vägbelysning, och vetskapen om att andra människor i Åbo väntade på att få hyra bilen (som verkade vara den enda av just denna modell) genast på morgonen. Att köra med helljus hela vägen kändes inte som något val, och att köra i blindo vid varje möte i trehundra kilometer var definitivt inget val. Så vi tog oss till Malax, lät svärfar ringa och förklara allt på finska, sov en skön natt och startade genast i gryningen. Sen visade det sig att biluthyrningsfirman fixat en annan bil åt följande hyrare, så då behövde man inte fundera på att ha förstört nån annans flyttdag i alla fall.

Nåväl, sen städade vi och pynjade på ett tag i Åbo, och körde till sist upp med vår egen bil. På den resan blev det närmre hundra kilometer av vild snöstorm i mörker, sådär så att man har på halvljus och helst kör i 60… Det var inte heller så kul, men vi kom fram till sist. Nu ska jag börja packa upp! Återkommer med lägenhetsbilder småningom.

DSC_1146

Här är vår flyttbil som gav upphov till fina skämt från förbipasserande i stil med ”Muuttaako elefantti sisään?”.

Hejdå, Åbo!

Här har jag haft fyra och ett halvt trevliga och lärorika och ibland ganska omvälvande år. Här träffade jag Christian. Här har jag haft fina kämppisstunder. Aldrig har jag läst så mycket som här, och aldrig har jag tyckt så mycket om mina studier. Och aldrig har jag tänkt så mycket och så intressant, om jag får säga det själv. Här har jag lärt känna mig själv lite mer, och träffat många fina människor. Och så är ju Åbo en rätt så trevlig och mysig stad. Trots allt detta är jag bara pikulite vemodig. Mest ser jag fram emot allt nytt och spännande i Vasa. Vi far imorgon. Nu är det verkligen kaos här, och jag borde ta itu med att ta ner lamporna och rulla ihop mattorna och skura badkaret och städa roskisskåpet och kylskåpet och spisen och lämna in nycklarna och köpa stora sopsäckar och…

Rapport från flyttkaoset

… som inte egentligen är nåt kaos. Tack och lov för vårt arbetsrum dit vi kan stuva undan allt och stänga dörren. Jag har sagt det förr, men säger det igen: det är rätt så optimalt att vara ledig hela dagarna då man är mitt uppe i en flytt. Jag har packat och hållit på så att det bara finns några få saker kvar att göra, och då flyttar vi ändå inte förrän på onsdag. Tja, det var allt jag hade att säga idag. Nu ska jag äta fredagskarkki och läsa Allt om Trädgård.

Image

Tyvärr har vi betydligt mer saker än så här. Fem lådor står nån annanstans och varken böcker eller kläder är nerpackade ännu.

Tio telefonsamtal senare

Här ska ni få ännu en grundlig redogörelse över våra bestyr för tillfället.

Saker och ting börjar verkligen falla på plats nu. (Tack och lov!) Igår hittade vi en vettig lösning på vårt flyttbilsproblem. Varken jag eller Christian har lastbilskörkort, och det verkar inte heller finnas så många lastbilschaufförer i bekantskapskretsen, speciellt inte sådana med tillgång till lastbil. Vi har en massa saker, och vi flyttar långt, så om vi hyrde en paketbil hade vi fått köra flera varv fram och tillbaka mellan Åbo och Vasa – och det hade vi inte direkt lust med. Men nu har vi hittat en bil som är dubbelt större än vanliga paketbilar som man ändå får köra med B-körkort. Hyran var exakt den summa vi hade tänkt betala i lön åt lastbilschauffören medan vi ännu hoppades på att hitta en sådan. Nu är bilen är bokad och vi drar en lättnadens suck.

Så här ser kvällsunderhållningen ut hos Granlunds för tillfället:

jssf

Jag har ritat upp lastutrymmet och mätt alla våra möbler och klippt ut skalenliga modeller… det kan ju kanske tyckas vara aningens överambitiöst, men det var faktiskt nödvändigt för att vi överhuvudtaget skulle våga boka bilen. Det kommer att bli något av en utmaning att få in både möbler och alla lådor i samma lass, så nu sitter jag och pusslar och provar mig fram till de mest optimala alternativen.

Det är faktiskt rätt så praktiskt att jag är arbetslös för tillfället (eller vad man nu ska kalla mig då jag inte ens är utexaminerad ännu). Ifall jag hade haft något annat att göra skulle det här med flytten ha blivit betydligt mer stressande. Nu kan jag ägna dagarna åt att ringa en massa telefonsamtal och ordna allt möjligt, och så får Christian arbeta ifred (bortsett från alla de samtal jag ringer åt honom om saker vi måste ta ställning till).

Efter allt ringande igår kände jag mig så upprymd över hur bra det hade gått att tala finska att jag tog fram min gamla finskabok för att lära mig ännu mer, och så satt jag där och övade på ”meri oli vielä vappuna jäässä” och andra avancerade uttryck… Det här med att känna iver över finska händer så gott som aldrig, så det är ganska nämnvärt.