Tagged: förr

Åtta saker jag var rädd för då jag var barn

Jag hittade den här listan på en annan blogg och tyckte den var intressant. Så här kommer några barndomsrädslor som varade kortare eller längre perioder. Vissa från tidigaste barndomen och andra lite senare.

1. Att en pyroman skulle ha gömt sig under sängen. Jag tänkte egentligen inte längre än så, men förmodligen skulle han vänta på att jag somnat och sedan tända på. Ibland var det en häxa istället för en pyroman.

2. Att gå förbi speglar då det var mörkt. Jag minns att någon i skolan berättade en spökhistoria om speglar som tydligen gjorde intryck. Tänk om någon annan skulle titta tillbaka. Eller om den var helt tom…

3. Att gå utanför stigen då jag var i skogen. Jag kunde ju råka kliva ner i något halvdolt hål och fastna med benet, och bara tänk vad som kunde finnas på botten av hålet. Om det nu inte var bottenlöst, förstås.

4. Att råka röra i okända bottnar då jag simmade. Egentligen mer ett obehag, men så starkt att det gränsade till rädsla. Leriga bottnar var (och är) otroligt äckligt; och snärjiga, slemmiga näckrosstammar, eller vad man nu kunde råka trampa i.

5. Att gå ut till stallet för att se till hästen under mörka kvällar. Särskilt om jag nyss hade läst någon kuslig bok. Vi hade en stor gårdsplan som skulle korsas och sen fick man gå in i lidret i blindo för att nå lampbrytaren. Samma sak då jag skulle hämta vatten från fähus-delen, där var det också en bit genom totalt mörker innan man fick på lamporna. Det här var en mycket härdande erfarenhet som snabbt lärde mig att lägga band på alla irrationella spök- och mörkerrädslor. På senare år struntade jag helt att tända lampan i fähuset medan jag hämtade vatten. Jag hittade kranen i mörkret och brukade stå där och lyssna på hur korna idisslade och rörde sig i båsen medan jag långsamt räknade till tolv, för det var så lång tid som behövdes för att ämbaret skulle fyllas lagom.

6. Att mamma skulle dö. Det är väl något som alla barn är rädda för någon gång?

7. Att rida, en period. Jag hade väl fallit av flera gånger och kände att jag inte riktigt hade kontroll.

8. En pojke som var tre år äldre än mig och ökänd bland alla i skolan för att slåss och vara oberäknelig.

Annonser

1989

Mamma hittade en smårolig video från 1989 på Youtube. Eder bloggerska i något yngre format är med. Titta från 7.10.

Skärmklipp

Först skymtar jag med mamma (i vita byxor) och sen blir det mera närbild. Det är mommos och moffas granne som tröskar. För övrigt han som har lyft upp mig och talar med mig också.

Som guldkant på koppen ger videon fina smakprov på hur mitt modersmål essedialekt ska låta. Lyssna från 8 minuter framåt ungefär.

Tillbakablick

Vad kunde vara mer väntat så här på den nya årets första dag än en tillbakablick? Men låt oss strunta i 2009 och istället se tillbaka på det sena 80-talet och tidiga 90-talet. I fotoalbumen här hemma finns en hel del trevligt. Av bilderna får man dra slutsatsen att jag tyckte (och tycker) om att vara vid mommos och moffas, om djur (höns, grodor och alla de mer vanliga), om bröd och om mantlar . . . Skidåkning har däremot aldrig legat speciellt nära hjärtat men min halare är så läcker och snölagret är så tunt att den bilden också får komma med.

I dagarna tre

 . . . har det kalasats. Men före det jobbade jag hårt med att tömma mitt gamla rum hem-hemma. Min syster flyttar in dit och mina saker, de som klarade sig undan sopsäckar och lådor-till-förrådet, får flytta in i hennes gamla rum. Jag vill ge er, kära 80-talistläsare, möjlighet till en stunds barndomsnostalgi genom att visa några fynd ur skrothögarna i garderob och skrivbordslådor:

DSC_0008   DSC_0009

DSC_0015    DSC_0016

Sen bar det söderut med Haldin & Rose till en synnerligen lyckad kräftskiva. Jag gjorde vasasaker med mina vasavänner som om året i Åbo aldrig hade existerat. Lite sista-minuten-presentshopping senare blev det bröllop, vackert så. Och morgonen därefter åts det tretimmarsbrunch innan återfärden till vardagen skedde med VRs benägna hjälp. . .  TVÅ främlingar talade med mig på tåget, tänk det.