Tagged: film

The Shining

Vi såg The Shining igår. Ingen av oss hade sedd den förr, så klassiker den än är. Jag antar att man antingen tycker Jack Nicholson är perfekt i rollen – eller så inte. Jag tyckte mest att hans redan från början galna blick och mångtydiga grimaser bara var störande. Men med en kyligare galning hade den varit riktigt bra och faschinerande, lite som Twin Peaks. Var det efter detta som man började förlägga alla skrämmande handlingar till ”an ancient indian burial ground” och/eller ett hotell i ödemarken? Först skrattade vi åt klyschigheten, men sen funderade vi om detta kanske är originalet och inspirationskällan för alla andra. Nu ska jag googla den saken istället för att forsätta vara oallmänbildad.

Annonser

Återkomsten

Det är roligt att vara tillbaka i Åbo med allt vad det innebär. Hittills har fokus legat på underhållning och folkliv; och förstås på att komma i ordning – rädda de blomstackare som låg för döden, bereda rum i hyllan för julklappsböckerna, hitta och eliminera källan till föruttnelsestanken i kylskåpet, tina upp det frusna cykellåset och sånt. I morgon bitti blir det mera allvar av : Latin II, kl. 8.30.

Jag måste nästan berätta lite om hitresan. Fredag förmiddag i Esse. Termometern visar – 28 grader. Johanna och hennes två väskor + plastkasse blir körda till Bennäs, en god stund på förhand p.g.a. diverse omständigheter. Väl framme når henne budet att tåget blir försenat – först en och en halv timme som i slutändan blir två och en halv timmar.  En uppgiven skara sitter i väntsalen och hör med jämna mellanrum hur tågets ankomst skjuts upp mer och mer, lite i taget. VR vet hur man lindar in de dåliga nyheterna. Istället för att genast avslöja hela vidden av eländet portionerar de ut förseningen i mindre, mer lättsmälta bitar.

Nåväl, jag och mitt sällskap kom oss småningom till Tammerfors, där vi beredde oss på en timmes väntan på tåget vidare till Åbo. Naturligtvis var också det försenat – med ytterligare en timme. Gratis te och bulle som en liten kompensation gjorde gott för humöret (fast vi var överhuvudtaget aldrig speciellt bittra) och visst kom vi fram till Åbo småningom. Vid stationen väntade bilskjuts – en sån välsignelse att slippa kånka hem väskorna hela vägen i kölden! Ganska precis elva timmar efter avfärden från Esse öppnade jag med en lättnadens suck lägenhetsdörren i Åbo och gladde mig i mitt stilla sinne över att få ty mig till cykel och fötter de närmaste månaderna – betydligt pålitligare, flexiblare och effektivare än att ta sig fram med tåg.

Ikväll har jag sett favoritpartierna ur Once Upon a Time in the West igen. Den är en definitiv favoritfilm – se den och förvänta dig betydligt mer än den banala western den vid första anblicken kan tas för att vara. Och hör den! Den vemodsvackra musiken är nästan det bästa med hela filmen.

Allmänt rålas

Snart ska jag gå på föreläsning. Jag hade tänkt att jag kanske kunde hinna bli klar med vår lilla rara högstadietrevliga icke-akademiska uppgift innan . . . men så lockade det plötsligt så mycket mer att blogga. Och nu då jag bara har två kurser krävs ingen större studiediciplin så  jag gör som jag vill. På tal om studier kan jag konstatera att jag tycker om teologer och teologiskhet. Fast jag tycker om humanister också.

Igårkväll sågs det kollektivt på Stolthet och fördom. Den måste vara en av de bästa filmerna ever. Och nu tror jag lite paranoit att alla genast tror att jag är en sån som bara gillar sliskiga sukt-filmer och helt saknar djup. Och så vill jag genast påpeka att jag tycker att filmens två svagaste scener är Mr Darcys två frierier. Dessutom vill jag tillägga att bland mina övriga favoritfilmer hittas allt från Fight Club och Casino Royale via en western till diverse av Ingmar Bergman.  Sådär. Nu kan jag lugnt gå vidare i livet medveten om att ingen ens i misstag ska få en icke-med-hela-sanningen-överrensstämmande bild av min filmsmak. Jag borde definitivt låta bli att uppmuntra detta mitt begär att alltid gardera mig mot alla eventuella missuppfattningar – radera allt det ovanstående och kallt konstatera: Stolthet och fördom är en underbar film. Punkt. Dessutom innehållar den filmhistoriens bästa vemodsblick.

Jag läser en bok om klass och klassklyftor i Svenskfinland. Begrundansvärt.

Som i södern

Det har njutits av livet medelst cafébesök, jordgubbar, havsklippor, biobesök och spännade utsikt (eller snarare insyn), allt i goda ex-kollegors, småkusiners och ex-kämppisars sällskap. Mina gäster gav mig en helt fantastisk och mångsidig hej-present: bland mycket annat trevligt hade de fyndat helt underbara loppisböcker, den ena bättre än den andra. Låt mig berika era liv med ett behändigt råd ur Uppslagsbok för skrivbordet. Ifall du är lockad att söka tjänst som portvakt kan det vara avgörande för framgången att nämna att:

Min fru är stark och arbetsam och kan sköta trappstädningen och annan rengöring i fastigheten.

Lämpliga hälsningsfraser i privatbrev herrar emellan kan vara:

Bäste Broder!    Hej gamle gosse!                                 
Gamle skämtare!     Fritjof!

Jag är underhållen . . . Underhållande var också nyaste Harry Potter. Inte direkt spännande, men istället mycket trevlig (bortsett från de trista Sagan om ringen-efterapningarna som dök upp här och var i filmen). Dessutom var dräkterna snygga(re än vanligt?).

Och så en bild (på tal om folk som lägger upp bilder på en):

DSC_0033