Tagged: auktioner

Inropat

Förra helgen sålde kommunen och församlingen gamla inventarier på auktion och familjen G var förstås på plats för att kolla in fyndmöjligheterna. Och minsann om vi inte kom hem med en hel del. För vrakpriser dessutom.

Ett bord och två stolar åt Oliver för sisådär tio euro totalt (pinnstolen fanns här i huset från förr):

dsc_3070-2

Två blå plåtskåp för strax över tio euro totalt. Jag var tveksam först då Christian ville ropa in dem – men sen insåg jag att de skulle bli perfekta i förråds-/arbetsrummet. Väl hemma kunde vi konstatera att bara ett av dem kommer att rymmas upp för trappan, men det andra kommer nog till nytta i något av uthusen istället.

Och så pinnstolar. Sådana har jag hållit utkik efter länge. Vi ropade in fyra stadiga, knappt använda som får ersätta våra tidigare köksstolar. De gick inte riktigt lika billigt, men billigare än om vi hade köpt dem på findit i alla fall.

dsc_3075

Och så köpte Christian en plastig 70-tals sittsak (Är det en stol? Är det en fotölj?) för hela två euro, och jag fick ett litet sidobord som kommer att rymmas perfekt i stencirkeln – för en euro.

dsc_3081

 

Sköna villahelg!

Det var perfekt väder i helgen för några dagar vid Christians familjs villa. Åh, så skönt att bo nånstans där man kan gå ut och bara vara. Det saknar jag då jag bor i lägenhet. Vi bara läste och stickade (jag) och talade och satt vid stranden. Och grillade, paddlade bland de vita näckrosorna, plockade lite hallon och simmade bland ett gäng orädda småabborrar som cirklade runt benen eller stirrade på ens tår då man stod stilla. Dessutom hann vi gå på en auktion igen.

DSC_3047

DSC_3078

DSC_3076  DSC_3035

(Det är något skumt med proportionerna mellan mig och Christian i den här bilden…)

Foto0074

Jag vågade inte vara borta mer än två dagar från tomaterna. De överlevde i sitt tillfälliga boende i sovrummets svalka men var ordentligt torra trots att jag hade vattnat så det blev översvämning innan vi for.

DSC_3092

Mitt första inrop

… i vuxen ålder, måste jag väl tillägga. Jag har ett vagt minne av att ha ropat in en tygkrokodil på en Hem & Skola-auktion i lågstadiet.

Nåja, vi håller väl på och kollar om vi tycker om att gå på auktioner. Idag var vi till Karkmo, till en otroligt idyllisk gård som jag definitivt skulle ha lagt ett bud på om den bara hade varit till salu. Det var den inte, men vad jag däremot lade ett bud på var en stor och stadig spånkorg med lock – och den fick jag.

DSC_3031

En gammal trätunna buntades ihop i samma utrop, så nu är jag tunnägare också. Det var inget jag hade tänkt mig direkt, men man kan väl odla något stort i den nångång i framtiden. Den var lite för murken i bottnen för att funka som vattentunna.

Det är lite knepigt det här med att köpa saker på auktion, tycker jag. De senaste åren har jag nästan helt vant mig av med impulsköp. Jag äger redan så mycket, och det har blivit allt viktigare för mig att vara säker på vad jag verkligen vill då jag köper något. I vanliga butiker är det lätt att låta köpet ta sin tid. På loppis går det också. Men att avvakta och gå på auktion funkar ju inte, så då vi bar mina köp till bilen funderade jag nog på vad jag riktigt hade gjort, fast det inte var några jättesummor det handlade om. Men sen då vi kom hem och jag märkte att till och med symaskinen rymdes in i korgen, då var jag entusiastisk igen.

Så nu har jag en jättelik handarbetskorg. Hit ryms hela mitt enorma garnlager, alla halvfärdiga projekt OCH symaskinen. Jag är nöjd.

Upptäck Savolax med Ida och Johanna

Ni minns att vi kastade pil för att bestämma vart vi skulle resa? Och att pilen prickade Hirvensalmi? I fredags gav vi oss iväg, jag och Ida. Det var kul att se lite av livet i en helt obekant del av Finland. Vi hade inga stora sevärdheter som mål, så bilderna ser ut därefter: små vardagligheter nån annanstans.

Dag 1

Vi startade tidigt och styrde först mot Seinäjoki och Ähtäri. En bit efter Ähtäri såg det enligt kartan ut att finnas en fin genväg vidare mot Jyväskylä. Vi svängde glatt av från väg 18 och kom in på en något smalare väg – som blev ännu smalare – som blev en grusväg – och vi tänkte ”äh, vi fortsätter, det är ju kul att se nåt annat än de stora vägarna” – och som bara fortsatte och fortsatte i fyrtio kilometer. Sen kom vi ut i Keuruu och då satt det verkligt fint med en lunchpaus.

1DSC_2850

Vi kör vidare. Jag minns inte exakt var vi är på följande bild, någonstans i Jyväskylätrakten ungefär. Vi höll utkik efter nånstans att få en kaffekopp och såg en skylt om sommarcafé och loppis och hamnade på detta ställe där en tant serverade hembakat. Kanelbullen var en av de godaste någonsin.

1DSC_2854I S:t Michel börjar vi känna oss ”framme”. Varmt, lite torghandel, vi försöker hitta ett ställe för middag och hamnar till sist lite uppgivet på Amarillo. Tänk så lika de flesta städer i Finland ändå ser ut – vi kunde lika gärna ha varit i Vasa eller i en liten version av Åbo kändes det som. Intet ont i det i och för sig, man vet vad man får.

1IMG_68h09

Vi övernattade på B&B Pinus i Mäntyharju. Det var en trevlig upplevelse! Huset låg alldeles vid järnvägen intill en sjö och hade varit banmästarbostad. Det fanns bara två rum + ett uthus med två rum till, och så bodde ägarinnan själv också i huset. Det var litet och personligt, med andra ord. Rummet var definitivt ett av de trevligaste jag bott i under någon resa. Och frukosten var en hel upplevelse i sig, med gammalt finporslin och spetsdukar och trevliga saker att äta. Nybakt rieska är gott… På tal om mat så blev karelska piroger något av baskosten under resan.

1DSC_2904

Dag 2

Vi lämnar Mäntyharju och styr mot det egentliga målet: Hirvensalmi.

1DSC_2981

We were here-bilder.

De hade vanliga radhus och ett bibliotek…

1DSC_2967

… ett stort smultronställe (som eventuellt hörde till prästgården) och fina sjöar.

1DSC_2985

Här är kyrkan, som vi tyckte såg ut som ett försök av disneyland att bygga en medeltidsborg. En lång kyrkbåt hade de också.

1DSC_2921

Det fanns två loppis och en Osto- & myyntiliike i Hirvensalmi. Loppisarna hade öppet, var små och ganska dyra, men det tredje stället, som såg ut att ha potential för verkligt fina (och dyra) saker var stängt. Huset var fint i alla fall!

1DSC_2920

Efter några timmar i Hirvensalmi kände vi att orten inte hade så mycket mer att erbjuda, så vi körde vidare med sikte på kaffe och lite shopping i Jyväskylä. Stannade till vid ännu ett loppis längs vägen (det fanns loppisskyltar överallt längs vägarna, såna tycker jag inte att man ser så mycket av här i våra trakter).

1IMG_6873

Mot kvällen var vi tillbaka i Vasa, men än var resan inte riktigt slut…

Dag 3

… för vi var också på auktion i Pörtom. Det var en småtrevlig men otroligt långdragen upplevelse. Ida gjorde i alla fall ett fint fynd (Christian är bara bärhjälp).

1DSC_2992 - Kopia

Blandade intryck:

– Glesbygd. Tänk att det finns folk vars vardag finns i ett ensamt hus mitt i ingenting med tjugo kilometer grusväg till närmaste lilla håla. Och hundra kilometer till en riktig stad. Var jobbar man, var träffar man folk? Tänk så mycket tid man måste tillbringa i bilen i de där riktigt ensliga trakterna.

– Vägar. Vi har bra vägar här i trakten, gott folk. Klaga inte. Det var fint körväder och vackert med alla blommande diken. I ett skede hamnade vi i en bilkö med en lynnig liten röd bil som körde först – ibland var vi nere i femtio på hundravägar, ibland gasade vi på i hundra. Så fortsatte det i ett bra tag utan att någon körde om och till sist svängde en polisbil ut från en sidoväg, körde ikapp den lilla röda och stannade den. Föraren var förstås en gammal tant och jag tyckte lite synd om henne.

– Igenkänning. Det var en bra upplevelse för mig att se mer av Finland än Helsingfors och Svenskfinland. Mitt mentala Finland har helt enkelt vuxit lite tack vare sådana självklara saker som att folk i de här främmande trakterna handlade på S-market med exakt samma utbud som mitt S-market har i min vardag. De talade en finska som jag förstod lika bra eller dåligt som i Åbo eller Vasa och det mesta var precis som hemma – åtminstone vid första anblicken.

– Landskap. Sjöar, kullar och skog. Fint.