#metoo

Knappast någon har väl undgått #metoo-fenomenet de senaste dagarna? Där folk som blivit utsatta för sexuella övergrepp eller trakasserier skriver #metoo på sociala medier för att visa hur omfattande problemet faktiskt är.

Själv tänkte jag först att de saker som jag har varit med om är små och ”inte så farliga”. Inget att skriva #metoo om. Bara sånt som man får stå ut med.

Ganska snabbt gick det upp för mig att det är just därför jag också behöver skriva #metoo. För att jag inte vill förringa allvaret i sexuella trakasserier. För att jag inte vill bidra till just den här andan av ”äh, det var väl inte så farligt – ta det som en komplimang”, en anda som normaliserar närgångna blickar, närgångna ord och närgångna händer. Även om problemet inte har drabbat mig i sin fulla kraft så är jag med och bekräftar att det finns. I mitt fall i form av ett ensiffrigt antal episoder som faller under klassificeringen ”obehagliga men inte traumatiserande”.

Samtidigt vill jag poängtera att den absoluta majoriteten av alla män jag har träffat har betett sig som vanliga, vettiga personer. Hellre än att den här diskussionen skulle handla om ”män gör”” med påföljande ”men kvinnor gör också!”, önskar jag att den bara skulle handla om respekt och gränser, oavsett kön. Att dra gränser och få förutsätta att de inte ens kommer att prövas. Att respektera andras kroppar och utseenden. Att respektera andras gränser, och att dra upp gränser för sig själv om man ställs inför en person som inte själv är kapabel till det.

Annonser

Blommig fredag

Det här är årets sista blommiga (och frostiga!) fredag. Efter icke-sommaren som varit känner jag mig inte riktigt redo för vinter ännu. Men den kommer oundvikligen och jag tänker i alla fall ta vara på all vackert och mysigt som vintern har att ge. Som rimfrost…

DSC_1578s

Söndagsfoto

Igår tog jag tillvara det sällsynta solskenet, både med och utan kamera. Då kameran var med lekte jag med lång slutartid+rörelse, och nördade in mig på droppar.

DSC_1636s

Bonusankedot för den som tittade igenom alla bilder: Igår uppvaktade Oliver och jag Christian på farsdagen. Vi skyller på ovana. Och ibland är man så säker på att man vet när något äger rum att man aldrig kollar upp saken… Nu har vi det avklarat för i år i alla fall!

Kroppsacceptans

Jag, som alltså gick upp ganska mycket i vikt som medicinbiverkning för ett år sedan, hittade för ett tag sedan en tanke som tilltalade mig ganska mycket på bloggen Lite skrik. Så här:

Mera kropp betyder mera jag. I en kultur som ofta vill få kvinnor att bli mindre känns det befriande att min kropp bestämt sig för att bli större. Jag tar mer plats, och har därför lättare att hävda mig i situationer där någon vill förminska mig.

Jag förnekar inte att jag gärna skulle ha kvar min gamla vikt. Till och med min vikt strax efter förlossningen skulle duga fint jämfört med min nuvarande. Men samtidigt har jag lyckats förvånansvärt bra med att inte ta någon stress över att väga så här mycket (särskilt inte efter att vikten stabiliserade sig och slutade gå uppåt). Och det här citatet bara förstärkte insikten om att det kan vara okej att väga mer snarare än mindre. Som en stilla (men tungt vägande…) protest mot snäva skönhetsideal och allmän träninghajp.

Någon gång ska jag gå ner tio kilo, men det är ingen panik med det. Särskilt inte nu då jag har kommit så långt att garderoben är uppdaterad och jag igen har kläder som passar de flesta tillfällen: vinterjackor som faktiskt går att stänga, ett(!) annat par jeans utöver de snart utslitna mammabyxorna som passar… Ja, ni förstår. Som vanligt har jag hittat mycket på loppis och bara köpt några helt nya plagg.

Nytt porslin

(Varning – ytligt inlägg om ägodelar!) Vi har länge ätit soppa och sånt ur de vita djuptallrikarna som jag köpte billigt då jag flyttade hemifrån för lite mer än tio år sedan. Under de senaste åren har en efter en av dem spruckit och till sist hade vi så få som var hela kvar att det nästan aldrig fanns någon ren då man skulle ha behövt en.

Jag, som tycker om porslin, var glad åt att får orsak att köpa nya. Eftersom det är fråga om vardagsporslin blev det billigt den här gången också. Jag ville ha något annat än bara vitt, något som inte var alltför märkligt eftersom det ska användas till vardags – så att man inte tröttnar, och något som skulle passa ihop med övrigt porslin och med köket i sin helhet.

Valet föll på Ikeas serie Färgrik. Vi tog några skålar av varje färg och jag tycker det blev riktigt bra så här. I bakgrunden syns en del av det övriga porslinet som jag alltså försökte matcha.

DSC_1063

Lite fundersamma var vi till själva konceptet ”skålar” (istället för ”tallrikar”), men efter att ha serverat både soppor och röror ur dem är det bara att konstatera att det går hur bra som helst. Enda nackdelen är att de tar ganska mycket plats i diskmaskinen.

Dimmiga dagar

Jag har trivts bra med dimman som vi har haft de senaste dagarna. Jag har fotat och gått i skogen och tyckt att det har varit ganska mysigt i största allmänhet.

DSC_1266s

Några bilder från trädgården:

DSC_1278s

Och några från en promenad med kameran:

DSC_1327s

DIY: Sittdynor

Jag har nyligen sytt varma sittdynor till köksstolarna. Det brukar behövas under vintern i det här huset, vet jag av erfarenhet.

Jag hittade på konstruktionen själv och tiden får utvisa hur bra den fungerar. Hittills är jag riktigt nöjd, men jag vågar inte räkna med att tyget håller formen på lång sikt. Vi får se hur det går.

Dynorna består av ett ylletyg överst (jag hade velat ha ett filtat och stadigt, men fick nöja mig med ett stretchigt, stickat tyg). Som form inuti finns urklippta bitar av liggunderlag. Under liggunderlaget ett grått bomullstyg som foder, och under det en bit halkskydd som man lägger under mattor. Så här ser de ut:

DSC_1160s

Halkskyddet fungerar jättebra. Dynan ligger på plats fast man sitter och rör på sig och jag har inte behövt plocka upp någon från golvet ännu under den vecka de har varit i bruk.

Vill du sy själv behövs:

  • Ylletyg ( 150 cm brett), ca 40 cm till fyra dynor.
  • Gammalt liggunderlag
  • Bomullstyg (150 cm brett) till foder, ca 35 cm.
  • Halksyddstyg till mattor (jag beställde från IKEA men det finns också i många möbelaffärer), här får man räkna själv så det blir tillräckligt, bredden kan variera.

Jag mätte stolsitsen och planerade så dynorna skulle bli lite mindre. Jag klippte cirklar av liggunderlag, fodertyg och halkskydd med de mått den färdiga dynan skulle ha, i mitt fall 33 cm i diameter. Av ylletyget klippte jag cirklar med tre centimeter större diameter, alltså 36 cm.

Jag nålade ihop kanterna på de tre tyglagren, lagda i ordningen ylletyg (rätsidan inåt)-halksyddstyg-fodertyg (rätsidan inåt). Eftersom ylletyget är större än de andra gjorde jag veck i det med jämna mellanrum runt hela kanten.

DSC_1161s

Sedan sydde jag raksöm med 1 cm sömsmån runt kanten, men lämnade en ca 15 cm lång öppning. Sydde zick-zack-söm i sömsmånen runt om (sy i alla tre tyg på en gång, det sparar både tid och tråd jämfört med att zick-zacka dem skilt). Zick-zackade också runt öppningen, foder och halkskydd ihop men ylletyget skilt.

Sedan svängde jag dynan ut och in så rätsidorna kom utåt. Rullade ihop biten av liggunderlag, lirkade in den i öppningen och rullade ut den igen inne i dynan. Sträckte och justerade så ylletyget kom ner över kanten runt om, och sydde till sist igen öppningen för hand.

DSC_1169s