Vi kör på rosa vi

Överlag har jag inga starka åsikter om vad folk ska göra eller inte göra med sina barn så länge de behandlar dem väl. Börja jobba vid nio månader eller vare hemma med barnen i fem år – det gör man som det passar bäst. Samsova eller femminutersmetoden, fine, ni gör hur ni vill. Ja, det var nu två exempel.

dsc_0878

Men det här med rosa och blått har jag varit avogt inställd till redan långt innan jag själv fick barn. Det gör mig riktigt upprörd att rosa eller blått är de enda alternativen många gånger då man ska köpa kläder eller saker till barnet. Varför inte grönt eller gult eller orange eller rött eller lila eller brunt eller grått? Nej, nej, redan från början ska det vara klart och tydligt att lilla Tilde minsann är en flicka i sin söta rosa, hello-kittyprydda body med påsydda volanger. Medan lille Egon i sin blåa dräkt kommer att bli en riktig karlakarl.

Missförstå mig inte. Jag har inget emot konceptet kön och jag ser det som självklart att det finns skillnader mellan könen. Men jag vill inte vara tvungen att betona könet på min bebis med varenda köp jag gör. Om det bara är möjligt väljer jag en neutral färg, men så händer det att jag ställs inför en rosa gunga eller en blå gunga. Eller som idag, en rosa passa in figurerna i hålen-boll eller en blå. Båda gångerna tog jag den rosa.

Några rosa plagg har Oliver inte, däremot en del röda. Jag tycker att rött gott kunde vara en könsneutral färg (och så tänker jag på en situation vi nyligen råkade ut för på stan. En snäll tant kom fram och pratade med Oliver som hade på sig turkos halare och röd mössa: ”Åh så fina ögon – de där kommer du nog att charma pojkarna med!” Jag skrattade och sa ”jag hoppas nog att han charmar fler flickor!”. För det gör jag.)

Så länge han själv inte har någon skillnad protesterar jag mot systemet genom att välja rosa. Sedan då han vill välja själv och har vänner som kan pika kommer jag att anpassa mig. Men tills vidare leker vi alltså med rosa hos oss, samtidigt som vi gott kan klä oss i traktortröjor ibland.

dsc_0883

Musikanten (in spe)

Skulle Oliver vilja bli musikalisk av sig har han åtminstone tillgång till de grundläggande instrumenten. Han spelar gärna piano och i bakgrunden på väggen hänger ett i mitt tycke fantastiskt loppisfynd: en gitarr i barnstorlek för 5 €. Normalstor gitarr finns också, liksom en synth med fina 80-tals ljudeffekter, en blockflöjt och ett dragspel…

dsc_0594fs

De musikaliska anlagen är nog inte de starkaste. De som eventuellt finns kommer mest från min sida.

Så då återstår att utsätta honom för musik. Han lyssnar gärna på våra spellistor och vi sjunger en del åt honom. Fast jag känner att jag borde bredda min repertoar. Jag hade tänkt att jag skulle börja sjunga mina favoritpsalmer åt honom – ge honom en stadig grund så att säga. Men så har det inte riktigt blivit. Just nu består repretoaren ganska precis av två egenhändigt komponerade visor med bebistema. Den ena går så här, med munter melodi:

||: Du är den lille bebispjäs, en bebispjäs du är. :|| Bebis, beba dig! Bebis, beba dig! Bebis, beba dig! En bebispjäs du är.

Den andra sjungs till melodin ”En sockerbagare”:

Den lilla bebisen här bor i staden, han är en bebis mest hela dagen. En liten bebis han är minsann, en liten bebis han är minsann.

Och i hans fönster hänger bebissaker, små hästar, grisar och pepparkakor. Och är han snäller så kan han få, men är han stygger så får han gå.

Fast jag är inte nöjd med moralkakan som hänger med från originalet där på slutet. Har dock inte kommit på något bättre än. Här känner jag att Pappamonologerna slår mig med hästlängder med denna slagkraftiga kreation.

Säsongsstart

Plusgrader, barmark, strålande solsken, talgoxarnas ti-ti-tu. Vårvinter känns det som. Och då kliar det i trädgårdsfingrarna. Men jag vet att man inte borde såga och klippa så länge det finns risk för rejäl köld efteråt. Och gräva i tjälen kan jag inte… Efter viss tankemöda kom jag på att jag kan knyta ett snöre runt stammen på cembratallen så att klematisen ska ha mer att fästa i då den klättrar. Så det gjorde jag. Det tog fem minuter. Och så knöt jag fast klätterrosen i sin spalje på två minuter till.

Säsongen är alltså inledd men vad ska jag nu hitta på fram till mars?

Driva amaryllis: utvärdering

Nu slår också sorten ‘Misty’ ut medan ‘Fairy Tale’ blommar för fullt på två stänglar med sex klockor på vardera och ytterligare en stängel i knopp. Jag sammanfattar proceduren så här: Det var väldigt lätt att köpa amaryllislökar och driva upp dem själv. Jag kunde ha vattnat ännu lite mindre än vad jag gjorde för att hålla plantorna knubbigare. Är man noga med att de ska blomma vid en viss tidpunkt är nog tajmingen det svåraste. Nu återstår nästa skede: att få dem att överleva och börja om till nästa år.

dsc_0783s

Här ovanför är första klockan på sorten ‘Misty’. Elegant och liljelik, till skillnad från den muntrare ‘Fairy Tale’ som syns nedanför. Jag gillar båda med deras olika karaktärer. Kanske jag skulle bli amaryllissamlare? Återstår som sagt dock att fixa att hålla liv i dem till nästa jul innan jag skaffar några fler lökar.

dsc_0792s

Vinterträdgård

Då man planerar trädgård och väljer växter brukar man tala om vintervärde. Växter med vintervärde tillför något till trädgården också under den mörkaste och kallaste årstiden. Det kan vara vintergröna växter, träd eller buskar med vackra former eller stadiga perenner som står kvar och fångar upp rimfrosten i sina fröhus. Jag har mest av den sistnämnda sorten. På bilderna syns vit skogsaster, akleja tillsammans med ett par ax av strandveronika, en kapsel av jättevallmo och till sist skogsastern igen.

dsc_0809s

Tomten

Jag hade räknat med att kunna publicera det här inlägget redan för någon vecka sedan så att rubrikens tvetydighet skulle komma allra mest till sin rätt. Men nu blev det så här. Vi har i alla fall köpt en tomt.

Nej, det är inget större fel på huset vi bor i nu. Men flera små saker gör att vi har gått och vägt mellan att satsa på det här huset eller att småningom sälja det och bygga ett nytt. Eftersom det har visat sig att ingen av oss är särskilt intresserad av renovering (det visste vi inte då vi köpte det här) valde vi till sist att satsa på ett nybygge.

Och nej, vi har inte bråttom någonstans. Minst fem år till har vi nog tänkt bo här. Men det känns ändå bra att ha fattat ett beslut och att veta vart vi är på väg.

Tomten är en lyckad kompromiss mellan Christians önskan om att bo i ett bostadsområde med grannar och kommunalteknik, vindskyddat inne i skogen; och min önskan om absolut inte bo i ett bostadsområde i någon avlägsen barrskog, om att ha utsikt och inte vara omringad av grannar men ändå ha nära till så mycket service som möjligt. Med tanke på hur oförenliga de här önskemålen är så tyckte vi att det var bäst att slå till då vi faktiskt hittade något som båda tyckte var en bra kompromiss istället för en dålig kompromiss.

dsc_0261s

Översta bilden är tagen uppifrån där huset ska stå och de två andra bilderna är tagna från olika ställen längs vägen som går förbi. Det är samma lilla skjul som syns eller skymtar på alla bilderna. Ser man på den nedersta bilden så tänker vi oss att huset kommer uppe på backen vid den ensamma granen ungefär. Troligen rött, 1,5 våningar och med ”baksidan” med en rad symmetriskt placerade fönster vända hitåt.

Fast det är länge till något bygge kan man planera (och rent av börja plantera lite) trädgård redan nu. Det är roligt. Vi tänkte spara björkskogen på ungefär halva tomten (allt som syns på översta bilden) och göra resten till trädgård.