Gregoriana Svarthöna

Idag fick Gregoriana sluta sina hönsdagar. Hon hade varit dålig ett par dagar (igentäppt kräva) och mina huskurer har inte hjälpt. Imorse ringde jag en veterinär och diskuterade och sedan bestämde jag att det  var dags att ge upp hoppet om att hon skulle bli bättre och låta henne sluta plågas istället. Det är svårt att veta med höns om de har ont eller inte, men bara en sån sak som att hon inte hade ätit på flera dagar och var märkbart svag, med liten chans att bli bättre fick mig att bestämma att det var dags.

Och så bad jag Christian, som fattade mod, och så klarade vi avlivningen själva. Det lär ändå inte vara sista gången vi hamnar i den här situationen så jag tänker att det är nyttigt att kunna.

Visst är det ledsamt för jag tycker om mina hönor och Gregoriana hade en trevlig personlighet samtidigt som hon var vår säkraste värphöna. Men det känns ändå ganska okej så här. Jag vet ju att den här dagen kommer för varenda en av dem, förr eller senare, och det är gott att veta att hon fick en snabb och lätt död. Följd av begravning i fruktträdgården, under samma körsbärsträd som Frankolina.

DSC_05451

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s